Gränsen mellan regionerna Somali och Oromia i Etiopien präglas av oroligheter. De tilltagande fientligheterna har lett till att hundratusentals människor drivits på flykt och att gamla lojaliteter har brustit.
– Jag gjorde middag till min man på kvällen, men en timme efter att han kommit tillbaka från sitt jobb kastade han ut mig från vårt gemensamma hem. Jag vädjade till honom. Jag sade att jag älskar honom och att jag inte har något annat, men han sade att han inte ville lyssna och att jag var tvungen att ge mig av, annars skulle han skada mig.
Det säger Zahala Shekabde som är somalier och gift med en man som tillhör folkgruppen oromo.
När hon lämnade hemmet fick hon endast ta med sig sina tre barn från ett tidigare äktenskap – hennes man lät henne inte ta med det yngsta gemensamma barnet.
Andra somalier som likt Zahala Shekabde tvingats bort från regionen Oromia i Etiopien säger att det skedde utan förvarning. Den enda förklaring de har fått är att lokala oromer och beslutsfattare uppgett att det är en hämnd för vad som hänt oromer i staden Jijiga i regionen Somali.
Uppemot 50 000 människor som tillhör folkgruppen oromo har tvingats lämna regionen Somali, men även Djibouti och Somaliland. Det rapporteras att två oromer har dödats i Hargeisa i Somaliland.
De interna oroligheterna utlöstes av oromers protester den 12 september i staden Aweday nära gränsen mellan regionerna Somali och Oromia i Etiopien. I kravallerna dödades 18 personer enligt officiella uppgifter, de flesta av dessa bedrev handel med tuggdrogen kat. Somalier som flytt från Aweday säger att närmare 40 personer dödades.
När jag kom tillbaka hittade jag barnen men vårt hem var nedbränt och min man hade bränts inne.
Fateer Shafee, från en by i närheten av staden Jijiga
Efter händelserna i Aweday tvingade den regionala regeringen i Somali bort oromer från staden Jijiga och regionen. Detta med hänvisning till att det var för deras egen säkerhet. Den regionala regeringen uppger också att inte någon oromer dödats i våldet i regionen – men detta stämmer inte, enligt de oromer som tvingats på flykt som vi talat med.
– Min man var hemma och var sjuk när jag gick till mitt arbete den 20 september. Senare fick jag ett samtal från honom och han bad mig att komma hem och hämta barnen eftersom det pågick strider i närheten. När jag kom tillbaka hittade jag barnen men vårt hem var nedbränt och min man hade bränts inne. Alla hade flytt och jag hade inte kunnat hjälpa honom ut, säger Fateer Shafee från en by i närheten av staden Jijiga.
I de många läger som har byggts och de offentliga byggnader som används för att ge skydd åt de som flytt vittnar både somalier och oromer om att respektive regions särskilda polisenheter gjort sig skyldiga till etniskt våld.
De båda regionala regeringarna förnekar att de särskilda polisenheterna varit inblandade och anklagar varandra för machiavelliska konspirationer. Den federala regeringen anklagas för att blunda för våldet eller för att till och med medverka till våldet för att uppnå politiska syften. Det är också möjligt att regeringen inte har kapacitet att göra tillräckligt eftersom våldet är så utbrett.
– Det är väldigt svårt att säga om det handlar om att detta förbisetts eller om det getts order om våld på alla nivåer, säger chefen för en internationell hjälporganisation som är verksam i Etiopien och som vill vara anonym.
På andra sidan gränsen i regionen Somali finns två gigantiska läger som omges av Kolechibergen, 80 kilometer öster om staden Dire Dawa. I det äldre lägret finns 5 300 hushåll med mellan 6 och 10 somalier i varje som drivits på flykt sedan 2015 både till följd av torka och våldet mellan de två etniska grupperingarna. I det läger som byggts upp senare finns 3 850 hushåll med de människor som drivits på flykt av den senaste tidens stridigheter.
– Det är uniformerad polis som står bakom våldet, säger en somalisk man i lägret.
En annan man har flytt från provinsen Bale i regionen Oromia och uppger att många somalier där utsätts för ständiga trakasserier.
– De är rika jordbrukare som attackeras varje dag. Lokala oromer säger en sak till de etiopiska soldaterna och gör en annan. Det är den värsta formen av konflikt eftersom jordbrukarna är helt isolerade och omringade och inte har någon möjlighet att ge sig iväg.
Det är den värsta formen av konflikt eftersom jordbrukarna är helt isolerade och omringade och inte har någon möjlighet att ge sig iväg.
Anonym man som flytt från provinsen Bale
Människor i dessa läger visar upp skottskador och brutna ben. Ett antal somalier uppger att de överlevt tack vare att den etiopiska försvarsmakten ingripit. Men det har inte gjort att de velat stanna eller återvända.
– Om den federala regeringen sänder styrkor för att upprätthålla freden stannar de en vecka eller en månad och när de lämnar platsen bryter våldet ut igen, säger en somalisk man.
Oromia och Somali är de två största regionerna i Etiopien till ytan och delar en 1 400 kilometer läng gräns. Oromofolket är den största folkgruppen på 35 miljoner, något som de 6,5 miljoner somalierna i landet är väl medvetna om.
Konflikter mellan de två etniska grupperingarna har länge förekommit längs gränsen mellan de två regionerna och kan härledas tillbaka till motsättningar sedan etiopisk-somaliska kriget på 1970-talet och till följd av en stor inflyttning av oromer. Men etniskt våld i stadsområden långt från gränsen är ovanligt. Många har yttrat att det är skrämmande att våld brutit ut i samhällen där folkgrupperna levt i fredlig samexistens i flera århundraden där många oromer och somalier är gifta med varandra.
Vid en folkomröstning 2004 beslutades att 80 procent av de mer än 420 administrativa enheterna längs gränsen skulle övergå till att tillhöra regionen Oromia. Det ledde till att tusentals somalier gav sig av från området. Hur resultatet av folkomröstningen ska hanteras är inte klart än och det menar vissa är en anledning till den nuvarande konflikten. Även den pågående torkan som sätter ett hårt tryck på resurserna anses vara en del av förklaringen, men inte hela.
– Det har varit torka innan men utan att våld har brutit ut. Våldet har främst politiska orsaker – det här är en kris som orsakats av människor, säger en av de styrande i ett av de områden i regionen Somali som drabbats hårt av torkan.
Etiopiens federala system överlåter mycket makt till regionerna, vilket ställer regeringen inför dilemman när det handlar om att skydda minoriteternas rättigheter. De senaste stridigheterna har uppstått på platser där det finns minoritetsgrupper – somalier i Aweday och oromer i Jijiga. I mer blandade städer som Dire Dawa har det än så länge varit lugnt.
En del skyller på den etiopiska diasporan och sociala medier.
– Oromerna styrs från Minnesota i USA. Oromerna här i regeringen har inte tillräckligt med respekt eller inflytande för att samordna detta, säger en somalier som arbetar med den regionala administrationen i Somali.
