Under den konservativa regeringens tid vid makten har utvecklingen mot minskad fattigdom i Storbritannien vänt. Trots att fler har arbete i dag, lever en femtedel av befolkningen i relativ fattigdom, det vill säga tjänar mindre än 60 procent av landets medianinkomst.
Det visar siffror från den humanitära organisationen Joseph Rowntree Foundation, JRF, som varnar regeringen för att fortsätta på den inslagna banan.
– Politiska vägval, löneglidning och ekonomisk osäkerhet har lett till att hundratusentals fler människor kämpar för att få livet att gå ihop. Det här är ett mycket verkligt varningstecken att de framsteg som vi så hårt kämpat för är hotade, säger Campbell Robb, vd för Joseph Rowntree Foundation i ett pressmeddelande.
Rapporten visar att de senaste fyra årens åtstramningar av de sociala trygghetssystemen slagit hårt mot de mest utsatta i det brittiska samhället. Sedan 2013 har över 400 000 barn och 300 000 pensionärer hamnat under fattigdomsgränsen.
Med nedskärningarna har den relativa fattigdomen ökat för de arbetslösa. Men samtidigt har allt fler som har arbete också de blivit fattigare. JRF:s beräknar antalet fattiga arbetande till 3,7 miljoner i dagsläget.
Det behövs en omedelbar höjning av minimilönen.
Jack Jones, utredare på TUC
Enligt Jack Jones, utredare på Trades Union Congress, TUC, (Storbritanniens motsvarighet till LO) har regeringens politik varit ett rent recept för fattigdom. Boendekostnaderna ökar drastiskt varje år och även matpriserna, men lönerna har inte höjts och dessutom blivit mindre värda genom inflation. Att i ett sådant läge begränsa ekonomiskt stöd för boende och barnomsorg kan inte resultera i något annat, menar han.

Jack Jones konstaterar att facken måste kämpa hårdare för att värva medlemmar, men att regeringen måste göra det mindre svårt för facken att verka.
– Det behövs en omedelbar höjning av minimilönen, men också mer lönereglerande kollektivavtal för flera branscher. Regeringen borde ta initiativ för att få företagen med på banan, säger han.
Men regeringens vilja att ändra sin politik verkar inte vara allt för stark. Redan nästa år planeras ytterligare nedskärningar på motsvarande över 135 miljarder kronor i bidragssystemen. Förra veckan meddelade också den av premiärminister Theresa May tillsatta Kommissionen för social rörlighet, sin avgång på grund av regeringens ”obeslutsamhet, dysfunktionalitet och bristande ledarskap”.
I ett officiellt uttalande avvisar regeringen kritiken med hänvisning till att de minskat den ”absoluta fattigdomen”.
”Vi har gett de med lägst inkomst en avsevärd löneförhöjning genom införandet av ’nationell levnadslön’ och introduktion av universell skattelättnad för att garantera att det lönar sig att arbeta.”
Samtidigt visar flera humanitära organisationer och tankesmedjor, däribland Resolution Foundation, att minimilönehöjningarna ätits upp av reformerna i trygghetssystemen. Enligt tankesmedjan Institute For Fiscal Studies beräknas 5.2 miljoner brittiska barn leva i relativ fattigdom om fyra år.
– Det är kanske inte så troligt att fattigdomsbekämpningen blir regeringens första prioritet nästa år. Brexitförhandlingarna är svåra att slå, men vi lever på hoppet att det i alla fall kan komma på andra plats, säger Jack Jones.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.