”Victorian level poverty”, viktorianska nivåer av fattigdom, har blivit ett begrepp i den brittiska debatten sedan rapporten Poverty 2017 släpptes för drygt en månad sedan.
Det är tankesmedjan Joseph Roundtree Foundation som granskat de senaste 20 årens samhällsförändringar i Storbritannien och funnit en ökande fattigdom: såsom tidigare rapporterats i Arbetaren beräknas en femtedel av den vuxna befolkningen och en tredjedel av alla barn leva i fattigdom. Det rör sig om fjorton miljoner personer, varav fyra miljoner barn.
Tankesmedjan har identifierat tre huvudorsaker till att fattigdomen ökar: nedskärningar i de sociala trygghetssystemen, ökande boendekostnader och låg reallöneutveckling. Särskilt anmärkningsvärt är att den stigande sysselsättningsgraden inte minskat fattigdomen, då levnadskostnaderna alltså är för höga i relation till lönenivåerna. Extra utsatta är barnfamiljer, pensionärer samt personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga.
Extra utsatta är barnfamiljer, pensionärer samt personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga.
Barnläkare har larmat om hur ohälsosamma boendeförhållanden och undernäring påverkar barnhälsan i ökande utsträckning. På julafton släpptes en studie över sambanden mellan fattigdom och barns behov av akut sjukhusvård. Studien visar att barns behov av akut sjukhusbehandling för bland annat astma har ökat markant det senaste decenniet. För ökningen står framför allt barn i fattiga områden, som behöver vårdas akut 2,5 gånger så ofta som rika barn.
Flera läkare har vittnat i brittisk media om att de nu regelbundet ser fall av den tidigare mycket sällsynta sjukdomen rakit eller engelska sjukan, ytterligare ett ”viktorianskt” fenomen. Rakit drabbar barn och orsakas av D-vitaminbrist som leder till rubbad benbildning. Tillståndet var mycket utbrett i brittiska storstäder under industrialiseringen, då utsläppen från fabrikerna blockerade det ultravioletta ljuset från solens strålar. I dagens Storbritannien insjuknar barn framför allt på grund av näringsfattig kost och risken är högre för barn med mörk pigmentering som behöver mer vitamin D än ljuspigmenterade.
Det är svårt att jämka samman den utbredda fattigdomen i kapitalismens hemland med den europeiska politiska mittfårans löften om ett ökat välstånd för den som arbetar och ”gör rätt för sig”. Lönestagnation, undernäring och sjukdomsalstrande boendeförhållanden går liksom inte ihop med vår bild av ett modernt västeuropeiskt land.
Högkonjunkturens Sverige kan tyckas befinna sig långt ifrån Storbritannien, men även här ökar ojämlikhet och klassklyftor. Vilket slags samhälle kommer underfinansieringen av välfärden, privatiseringen av skolan och de inskränkningar av strejkrätten som socialdemokraterna nu föreslår att generera?
Vilket slags samhälle kommer underfinansieringen av välfärden, privatiseringen av skolan och de inskränkningar av strejkrätten som socialdemokraterna nu föreslår att generera?
Det är ingen slump att begreppet viktoriansk dyker upp i den brittiska debatten. Det finns tänkare som menar att vi befinner oss i en tid som påminner om det sena 1800-talet, med en mer eller mindre oreglerad kapitalism som genererar ett överflöd åt fåtalet medan flertalet berövas möjligheter, inflytande och hälsa.
Då var det arbetarklassens kamp som gav upphov till förändring genom att pressa fram välfärdsstaten. Vi verkar nu befinna oss på andra sidan om denna – även här i Sverige, där vi förmodligen haft det mest stabila och framgångsrika socialdemokratiska partiet i världen. De trygghetssystem som byggdes upp går förvånansvärt snabbt att rasera och kanske kan man se utvecklingen som ett bevis för att vi inte kan förändra samhället i grunden utan att också ändra på ägandet.
Vad som nu väntar runt hörnet i dagens Storbritannien, Europa och värld återstår att se, men kapitalismen kommer knappast att kunna erbjuda några fungerande lösningar.
