Utredningen om huruvida strejkrätten behöver begränsas är inte klar. Det har dock inte hindrat beställaren Ylva Johansson, S, från att meddela att hon ”tagit initiativ till en lagändring”. LO-ledningen har hittills inte velat ta ställning, men nu kan Arbetaren visa att en absolut majoritet av de enskilda förbunden är emot.
Arbetaren har direkt kontaktat förbundsledningarna i de LO-förbund som ännu inte uttalat sig i frågan. 12 av 14 LO-förbund säger nej till att strejkrätten begränsas.
– Ylva Johanssons uttalande kan inte förenas med vår uppfattning. När det gäller inskränkningar i strejkrätten är vi inte sugna. Oavsett skälen är det inte en väg att vandra. Det är inte mer komplicerat än så. Varför, hur och vem spelar ingen roll, säger Peter Sjöstrand, avtalssekreterare i Målareförbundet.
Vi är självklart emot förändringar i strejkrätten.
Magnus Pettersson, ordförande i Fastighets
Peter Sjöstrand säger att det nu är dags för facken att gå samman och försöka mota det här förslaget i grind. Samma hållning har Fastighets, vars ordförande Magnus Pettersson, inte anser att den enskilda konflikten i Göteborgs containerhamn kan vara skäl nog att ändra konfliktreglerna.
– Vi är självklart emot förändringar i strejkrätten. Det skulle slå hårt mot alla fack och mot hela den svenska modellen. Det är olyckligt att en enskild konflikt ska bli grunden till en sådan förändring, säger Magnus Pettersson, ordförande i Fastighets.
Till skillnad från Ylva Johansson ser han heller inte Hamnarbetarförbundet som den självklart skyldiga parten bakom konflikten i Göteborgs containerhamn.
– Det är inte min uppfattning att Hamnarbetarförbundet sabbar för alla andra. Jag tror att Svenskt Näringsliv ligger på arbetsmarknadsministern hårt på det här, säger han.
Det är oacceptabelt att en socialdemokratisk regeringen skulle vilja bidra till det här.
Gabriella Lavecchia, vice ordförande för Seko
Seko är också tydliga i sin inställning till att en inskränkning tycks vara på väg.
– Det tycker vi naturligtvis inte om. Att begränsa strejkrätten är inte okej. Det är oacceptabelt att en socialdemokratisk regeringen skulle vilja bidra till det här, säger Sekos vice ordförande Gabriella Lavecchia.
Hotell- och Restaurangfacket håller med.
– Vår uppfattning är att konfliktreglerna ska lämnas oförändrade, säger Per Persson, avtalssekreterare i HRF
Till och med Kommunal, som varje år pumpar in över tre miljoner kronor i den socialdemokratiska partikassan säger nej till regeringens initiativ.
Handels avtalssekreterare vill inte säga nej, men han vill inte heller säga ja. Han föredrar själv ”nja”.
– Det är enkelt att säga nej, men man måste inse att man inte kan ha pågående arbetsmarknadskonflikt år efter år. Därför måste man göra något åt det. Nu har man inte lyckats mellan parterna, då får politikerna lägga sig i det. Man måste ha lite sunt förnuft också, säger han.
Flera av LO-förbunden har efter årsskiftet själva gått ut och tagit avstånd från Ylva Johanssons viljeyttring att begränsa konflikträtten.
Elektrikerna, vars tidigare förhandlingschef Ronny Wenngren knutits till utredningen, har tydliggjort sin ståndpunkt. Den nuvarande förhandlingschefen Urban Pettersson säger till tidningen Elektrikern att regeringen ska “ge fan i konflikträtten”.
Vi vill inte gå till en modell med företagsavtal med olika regler i samma bransch.
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare för IF Metall
Men ett förbund har valt att göra motsatt resa. I ett pressmeddelande två dagar efter Ylva Johanssons uttalande i början av året skriver IF Metall: ”Vi välkomnar regeringens utredning med anledning av konflikten i Göteborgs hamn”.
De skriver vidare: ”Det är den specifika frågan som regeringen utreder, och som kan kräva en lagändring.” I både pressmeddelandet och i samtal när Arbetaren ringer upp hänvisar avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä till att konflikten drabbar Sveriges ekonomi, exportindustrin och därigenom IF Metalls medlemmar negativt.
Är det tänkbart att göra förändringar i lagstiftningen kring konflikt?
– Ja, om det görs på ett bra sätt. Det ska inte ge utrymme för avtalsshopping. Men på en arbetsplats ska det finnas ett kollektivavtal för arbetarsidan och ett för tjänstemännen. Vi måste ha riksavtal som täcker branscherna. Vi vill inte gå till en modell med företagsavtal med olika regler i samma bransch, säger.
Hur ser du på att 12 av de andra LO-förbunden säger nej?
– För mig är det konstigt. Hur ska man lösa det då? Om alla är överens om att det inte ska pågå, hur ska vi lösa det?
Men även GS, IF Metalls parhäst i tecknandet av industriavtalet, och deras medlemmar påverkas negativt enligt Veli-Pekka Säikkäläs resonemang. Även om de båda facken brukar vara överens utåt, är de inte det i den här frågan.
– Jag vågar inte uttala mig om grundfrågan i Göteborgs hamn. Det spelar ingen roll vem som ska tas i örat. Poängen är att en sådan konflikt kan hanteras inom ramen för nuvarande system, säger Per-Olof Sjöö, ordförande i GS.
