Sverige behöver en totalrenovering – både infrastrukturen och politiken. Inget riksdagsparti föreslår dock de investeringar som krävs.
Vänsterpartiet skulle kunna ge oss hopp och framtidstro under valrörelsen 2018 med en ny ekonomisk politik som rycker upp nyliberalismen med rötterna. Partiet är inte där ännu, men närmare än många tror.
Valrörelsen kommer helt att definieras av huruvida förslaget att storsatsa på samhällsinvesteringar går igenom: Vill vi fortsätta sitta lugnt i båten medan Sverige splittras och klimatet krisar, eller vill vi föra fram en modig vision om en bättre framtid med lösningar på vår generations ödesfrågor?
Denna finanspolitiska uppgörelse omfamnar den nyliberala åtstramningspolitiken och omöjliggör de enorma och livsavgörande klimatinvesteringar vi behöver.
I juni 2016 ingick Vänsterpartiet en finanspolitisk pakt med regeringen och de borgerliga partierna. Överenskommelsen, som gäller till 2026, kräver att statsbudgeten ska gå med överskott motsvarande i genomsnitt 0,33 procent av BNP under varje konjunkturcykel. Statsskulden ska dessutom hållas under 35 procent av BNP.
Denna finanspolitiska uppgörelse omfamnar den nyliberala åtstramningspolitiken och omöjliggör de enorma och livsavgörande klimatinvesteringar vi behöver. Samhällets och klimatets framtid överlåts till storföretagen, som visat sig oförmögna att skapa full sysselsättning eller prioritera gröna investeringar.
Det finns enkla alternativ till den nyliberala åtstramningspolitiken. Vid 1960-talets slut låg Sveriges investeringar nära 30 procent av BNP och arbetslösheten på 2–3 procent. I dag har investeringsgraden sjunkit till 22,5 procent och infrastrukturens förslitning går snabbare än utbyggnaden.
Jämfört med rekordårens snabba investeringstempo har vi en investeringsskuld på 300 miljarder. Sedan arbetslösheten exploderade 1991 har den aldrig ens närmat sig 1980-talets låga nivåer – helt i linje med nyliberalismens destruktiva mönster. Så länge investeringarna ökade, hölls arbetslösheten nere och livsförhållandena förbättrades.
Det är ingen slump att vi fortfarande reser med bil på nedgångna vägar med hjälp av importerad bensin i stället för att färdas med moderna snabbtåg. Priset för att resa kollektivt har stigit med 400 procent de senaste 15 åren medan priset för att ta bilen endast ökat marginellt.
I och med de återkommande åtstramningarna – som ska fortsätta till 2026 – saknar staten kraft att motverka denna utveckling. Åtstramningspolitiken skjuter klimatinvesteringarna på framtiden med döda oceaner och svältkatastrofer till följd.
Vänsterpartiets ledning föreslår en grön investeringsbank ska skapas med ett kapital om minst 100 miljarder – en utmärkt idé! Problemet är att den i dagsläget saknar finansiering. När Jonas Sjöstedt på Vänsterpartiets pressträff fick frågan om hur den ska finansieras var svaret lån från Europeiska investeringsbanken.
Hade han glömt han sin överenskommelse med regeringen och borgarna? Ska de 100 miljarderna lånas, och hur går det ihop med kravet på en begränsad statsskuld? Ska så stora summor komma från skatteintäkter? I så fall kommer de att konkurrera med välfärdsutgifter, så länge överskottsmålet kvarstår.
Motionärerna bakom Totalrenovera Sverige föreslår att Vänsterpartiet väljer en tydligare väg och lägger förslag om ett visionärt, statligt och lånefinansierat investeringsprogram. Genom att på ett kontrollerat sätt låta statsbudgeten gå med underskott möjliggör vi de investeringar som behövs för ökad sysselsättning och ett koldioxidneutralt Sverige.
Förre LO-ekonomen P-O Edin räknar i sin rapport Totalrenovering av Sverige från 2015 på en budget med ett underskott på 3 procent av BNP. Med våra goda statsfinanser och låga statsskuld är ett sådant program fullt realistiskt.
Investeringarna skulle möjliggöra satsningar på höghastighetsbanor och upprustningar av järnvägsnätet för 530 miljarder. Vi skulle kunna införa nolltaxa inom kollektivtrafiken i hela landet för 15–20 miljarder. Vi skulle kunna energieffektivisera hela miljonprogrammet. Men bara när vi går bortom finanspolitisk åtstramning.
Vänsterpartiet säger sig vilja föra en expansiv finanspolitik men sätter inte kraft bakom orden.
Vänsterpartiet säger sig vilja föra en expansiv finanspolitik men sätter inte kraft bakom orden. Den finanspolitiska uppgörelsen går helt enkelt inte ihop med en politik som förmår stoppa klimatförändringarna och pressa ner arbetslösheten.
Vill vi gulla med borgarna i riksdagen, eller ta de visionära och pragmatiska krafttag Sverige behöver? Vill vi ha ännu ett val som står mellan blå nyliberalism och röd nyliberalism?
Alla radikala vänsterrörelser som gjort stora framsteg det senaste året – från Mélenchons La France Insoumise till Corbyns Labour – har valt att sätta investeringar före svångremspolitik.
Valet är tydligt. För jobbens och klimatets skull måste partiledningen överge åtstramningsdogmerna och våga satsa på lånefinansierade klimatinvesteringar. Sverige behöver en totalrenovering!
