I den snart ett år gamla motionen föreslår Liberalerna att Region Skåne, precis som i Stockholm, ska inrätta en särskild mottagning för kvinnor som utsatts för könsstympning. De vill också se ett nationellt kompetenscentrum på området. Regionfullmäktige i Skåne sade dock nej till utredningen men biföll delen om det nationella kunskapscentrat, skriver tidningen Norra Skåne.
Liberalernas gruppledare Gilbert Tribo är besviken. Han menar att vården därmed sviker en särskilt utsatt grupp.
– Genom att upprätta en särskild mottagning för denna typ av problematik, hade vi också markerat mot den här typen av oerhörda kränkningar. Nu kan det uppfattas som att vi inte tar det på allvar, säger Gilbert Tribo till Norra Skåne.
Den 6 februari var det Internationella dagen mot könsstympning. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, riskerar omkring tre miljoner flickor och kvinnor att könsstympas varje år. Ett ingrepp som ofta leder till svåra men såväl fysiskt som psykiskt. I Sverige uppskattas omkring 38 000 kvinnor och flickor vara drabbade, trots det förbud som råder sedan 1982.
Men siffrorna anses av många bedömare vara gravt underskattade – det kan röra sig om mångdubbelt fler. Ändå är det bara i Stockholm som en specialiserad mottagning finns. Något Arbetaren nyligen uppmärksammade då läkaren Bita Eshraghi tilldelades tidningens Ottarpris för sitt arbete på AMEL-mottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm, där hon bland annat hjälper flickor och kvinnor som könsstympats.
Bita Eshraghi har flera gånger efterlyst ökade resurser och fler kunskapsinsatser vad gäller just frågan om kvinnlig könsstympning. AMEL-mottagningen i Stockholm drivs utan ekonomiskt stöd från landstinget men får ändå flera remitterade patienter från länets vårdcentraler och ungdomsmottagningar.
Vi har väldigt liten erfarenhet av att möta kvinnor och tjejer som har eller riskerar att utsättas för könsstympning.
Christin Weikel Vickam, på kvinno- och tjejjouren Ada i Göteborg
Regeringen har nyligen gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell handlingsplan mot könsstympning och jämställdhetsminister Åsa Regnér efterlyser även hon större kunskapsspridning på området bland sjukvårds- och skolpersonal.
– Jag har stor respekt för att kompetensen om det här behöver höjas på sjukhus och inom elevhälsa. Nu är vi i ett skede där vi satsat stora resurser på kommuner och landsting riktade till vården och där måste ansvar tas för att den ska bli jämställd. Vi måste föra ständiga samtal för att kvinnors behov genomsyrar vården och inte drivs i projektform, sade Åsa Regnér till Dagens Nyheter i samband med att hon nyligen besökte AMEL-mottagningen i Stockholm.
På kvinno- och tjejjouren Ada i Göteborg ser man positivt på förslaget om ett nationellt kunskapscentrum.
– Vi har väldigt liten erfarenhet av att möta kvinnor och tjejer som utsatts eller riskerar att utsättas för könsstympning och dessa vänder sig sällan till vår verksamhet. Det i sig tyder ju på att kunskapen definitivt behövs, säger Christin Weikel Vickam på Ada till Arbetaren.
Hon berättar att hon tror att många som arbetar med utsatta kvinnor ofta upplever det som svårt att ta upp ämnen som exempelvis könsstympning och att det inom vissa grupper också kan råda tabu att söka hjälp eller polisanmäla om man utsatts för våld och hot.
– Jag vill själv ha mer kunskap inom det här området. Och rent generellt är jag naturligtvis för alla typer av kunskapshöjande insatser när det gäller stöd till utsatta kvinnor, säger Christin Weikel Vickman.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.