Före folkmordet var kvinnor i Rwanda i stor skala lågutbildade. I princip förekom det inte att kvinnor ägde mark eller arbetade utanför hemmet. Numera är 64 procent av parlamentsledamöterna kvinnor, något som inte förekommer i något annat land. Återuppbyggandet av Rwandas statsapparat leddes av ett antal äldre kvinnor fast beslutna att deras roll i samhällsbygget inte skulle gå förlorad när könsbalans gradvis börjat uppnås.
Kooperation
Byn Mayange ligger i ett av de fattigaste områdena i Rwanda, fyra mil söder om landets huvudstad Kigali. På grund av regionens torra och därmed för jordbruk ogynnsamma klimat tjänade 52-åriga Nyirabambari Chantal allt mindre på sitt arbete på fälten. Då bestämde hon sig för att starta ett kooperativ för enbart kvinnor och lärde dem att fläta traditionella korgar – fast i nya utföranden och färger. Nu arbetar mer än 200 kvinnor i kooperativet och tjänar bättre än de gjorde tidigare. Nyirabambari Chantal är numera mycket efterfrågad när det gäller att lära upp kvinnor om hantverk och kooperativ runt om i landet.
Hållbar framtid
Trots sin unga ålder innehar Lilian Mpende redan befattningen som chef för stadsplaneringen i Rwandas huvudstad Kigali. Det innebär att hon ansvarar för att se till att planen för hur staden ska byggas ut och utvecklas följs. Det åligger henne att försöka hantera många av de problem som uppkommer med befolkningstillväxt, klimatförändringar och ohållbar miljöutveckling.
Av kvinnor för kvinnor
Women to women är en ickestatlig organisation som verkar i byn Rusheshe. Projektet drogs igång kort efter folkmordet för att stödja kvinnor i att kunna utföra samma arbete som män. Många män hade mist livet under folkmordet eller fängslats anklagade för mord, och merparten av kvinnorna hade aldrig tidigare skött arbetsuppgifter utanför hemmet eller bedrivit affärsverksamhet.
Luftburna drömmar
24-åriga Esther Mbabazi arbetar som pilot på RwandAir, Rwandas statligt ägda flygbolag. 2013 certifierats hon som första kvinna i landet som flygplanspilot och har fått stor uppmärksamhet för det. Hon är utbildad vid Sorotis flygskola i Uganda och i Florida i USA. Hennes dröm allt sedan barndomen har varit att bli pilot precis som sin pappa, som tragiskt dog i en flygkrasch när Esther var åtta år.
Högre utbildning
Akilahinstitutet är en icke-vinstdrivande högskola för kvinnor i Kigali i Rwanda. Det är den första högskolan för kvinnor i hela landet. Skolan erbjuder treåriga examensutbildningar i informationssystem, entreprenörskap och förvaltning inom besöks- och turismnäringen. På skolan går 355 studenter och 145 har hittills utexaminerats. 93 procent av studenterna slutför sin utbildning och 88 procent av dem har hittills fått arbete inom ett halvår efter examen.
Utjämnande skola
Forum for African Women Educationalists, FAWE, är en icke-vinstdrivande medlemsorganisation som sammanför människor som är intresserade av att främja flickors och kvinnors utbildning i Rwanda. Sedan grundandet i november 1997 har FAWE spridits över hela landet. I nuläget hjälper man flickor i landets samtliga fem provinser med utgångspunkten att inte diskriminera utifrån socioekonomiska förutsättningar. Många fattiga flickor har fått utbildning genom dem. Organisationen grundades av Thérèse Bishagara, en rwandisk flykting som växte upp och gick i skolan i östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Senare flyttade hon till Kongos huvudstad Kinshasa för att studera molekylärbiologi. Numera är hon senator i Rwandas parlament.
Kvinnor och barn
Mukasarasi Goedelieve är SEVOTA:s grundare. SEVOTA står för Solidarity for Widows and Orphans for Work and Self-Promotion och man arbetar för att återuppbygga de mänskliga relationer som förstördes under folkmordet. Organisationen, som grundades redan i december 1994, fokuserar särskilt på att ekonomiskt och socialt stödja kvinnor som våldtagits, barn till våldtagna, samt änkor och föräldralösa barn, men arbetar också brett med läs- och skrivkunskaper och med projekt som syftar till att skapa hållbar miljö.
Scenkonst för samhällsomvandling
En av de mest framträdande figurerna i samtida teaterkonst i Rwanda är Hope Azeda. Hon grundade och är konstnärlig ledare för Mashirika Creative and Performing Arts, ett teatersällskap som fokuserar på samhällsutveckling och att skapa plattformar för social dialog. Ämnen som tagits upp i kollektivets föreställningar är bland annat försoning, sexism och hiv/aids. Gruppen skapade gemensamt föreställningen Afrikas hopp som sattes upp i Kigali 2004 som ett tioårsminne av folkmordet. Föreställningen har sedan turnerat runt och satts upp på flera platser – bland annat var den i Sverige 2008.
