Sundbybergs LS återstartades med buller och bång 1920. I februari återfanns rubriken: ”Syndikalistuppträden i Sundbyberg” över en helsidesartikel i Stockholms Förstadsblad. Under en längre tid hade Sundbybergs socialister retat sig på en viss poliskonstapel Edvard Asp. Konstapel Asp hade deltagit som frivillig på de vitas sida i finska inbördeskriget.
Sundbybergs LS styrelsemöte den 12 februari beslöt ”att i gemensamhet med ungsocialistiska klubben, inbjuda Sundbybergs arbetare till ett möte i Folkets hus för dryftande af frågan om vad som bör göras för att aflägsna här vistande vitgardister, särskilt den af Länsstyrelsen anställda Asp.”
Följande dag ordnades också ett möte i Folkets hus. Mötet beslöt att utse en kommitté som fick i uppdrag att kräva konstapel Asps omedelbara avskedande. De kommitterade begav sig genast till polisstationen där landsfiskal Forsselius meddelade att han inte hade för avsikt att avskeda Asp samt att han ville se ett skriftligt protokoll från mötet.
”Samma dag på kvällen då Asp ej var närvarande överlämnades också ett protokoll, ’fört vid möte med Sundbybergs organiserade arbetare’. Däri uppställas nämnda fordringar ’med anledning av den roll, som A. spelat under finska klasskriget, där han på det mest omänskliga sätt uppträtt mot värnlösa kvinnor och barn och t.o.m. själv skrutit med sina bragder’, varför man anser att han ’saknar de moraliska förutsättningarna för ordningens upprätthållande.”
Klockan ett på lördagen den 14 februari återkom de kommitterade, Oskar Krantz, Ernst Algot Vallin, Karl Erik Jönsson och Östen Sühl, till polisstationen för att kräva besked ”… i sällskap med något hundratal personer, som så småningom ökades, så att cirka 300 voro samlade. De flesta av demonstranterna bestodo otvivelaktigt av syndikalister, varförutom en mängd småflickor och pojkar drogo sitt strå till stacken genom skrän och oväsen. Endast en och annan ordentlig, mera mogen arbetare kunde upptäckas bland hopen.”
Landsfiskal Forsselius stod dock fast vid sitt tidigare besked att lämna ärendet utan åtgärd. Då konstapel Asp var närvarande vid kommitténs återbesök uppmanades han att avlägsna sig från Sundbyberg. Under tiden hade en allt större folkmassa samlats utanför polisstationen. Utifrån gatan hördes hotfulla rop. Folkmassan krävde att Asp skulle följa med till Folkets hus för att förklara sig. Asp nekade och när de kommitterade begav sig ut på gatan för att delge folkmassan detta, blev stämningen än hätskare. ”Ett par poliser hade också ankommit, men dessa gjorde ingenting för att förhindra upptågen.”
Kraven på Asps utlämnande blev allt starkare.
”Ej heller landsfiskalens uppmaning åt hopen att överlämna åt sina kommitterade att slutföra sitt uppdrag åstadkom verkan. För att förhindra ytterligare uppträden fann Asp det rådligast att göra detta och medföljde till Folkets hus”. De kommitterade hade dessförinnan garanterat att intet ont skulle vederfaras Asp. Den illustra processionen vandrade så iväg till Folkets hus under avsjungande av Internationalen. Konstapeln placerades i ett av Folkets hus fönster varifrån han bedyrade sin oskuld. Asp bad om anstånd till måndagen då han skulle återkomma med vittnen som kunde bedyra hans oförvitlighet. Hans begäran avslogs. Asp lovade då att begära förflyttning till annan plats. Med detta löfte blev de kommitterade och övriga nöjda.Demonstrationen upplöstes. De kommitterade höll sitt ord och såg även till att konstapeln kunde lämna platsen oskadd.
Liljedahl och Kumlin påstod senare att Asp tillsammans med en kollega på söndagskvällen hade tagit sig in i arrestlokalen och misshandlat dem med gummibatong.
Nästa dag arresterades de fyra kommitterade samt ytterligare två av de mest aggressivt uppträdande arbetarna som kunnat identifieras: skomakeriarbetaren Nils Kumlin och grovarbetaren Lars Liljedahl. N.P. Fagerland som deltagit i manifestationen genom att läsa upp en anklagelse mot Asp utanför polisstationen anhölls också men släpptes efter förhör.
Konstapel Asp tycks snabbt ha repat nytt mod. Hans löfte om att begära förflyttning visade sig vara en nödlögn för att klara sig helskinnad från Folkets hus. Liljedahl och Kumlin påstod senare att Asp tillsammans med en kollega på söndagskvällen hade tagit sig in i arrestlokalen och misshandlat dem med gummibatong.
Detta styrktes också av två läkarintyg ”vari betygas att våld, sannolikt härrörande från gummibatong, utövats.” En utredning gjordes av polisen där det konstaterades att ”Liljedahls och Kumlins uppgifter måste sakna all grund.”
Det hela ledde till skarpa protester med åtföljande protestmöten från Sundbybergs arbetarkommun.
De kommitterade dömdes till vardera tre månaders fängelse, utom Östen Sühl som på grund av att han betraktades som ledaren fick fem månader. Av de två arbetarna dömdes Nils Kumlin till fyra månader medan Lars Liljedahl frikändes.Av de häktade var Oskar Krantz, Karl Erik Jönsson och Lars Liljedahl medlemmar i Sundbybergs LS vid tidpunkten. Oskar Krantz var även vice ordförande i LS styrelse.
