”Somos la nietas de las brujas que no pudierón quemar!” – ”Vi är barnen till häxorna som ni inte lyckades bränna!” skriker tusentals kvinnor på åttonde mars, internationella kvinnodagen, på Montevideos mest trafikerade gata, 18 de Julio.
Ännu en åttonde mars där systerskap lyser som starkast, där sekel av smärta och förtryck omvandlas till politiskt uttryck. I Uruguay, där en kvinna dör var åttonde dag för att hon är kvinna i händer på en man som anser sig ha rätten att ta hennes liv, andas det feministisk revolution.
Ung som gammal deltar i demonstrationen, dansar och skriker för sina rättigheter. I de euforiska ögonblicken inser även den mest ensamma och utsatta att systerskap är det starkaste vapnet mot patriarkatet.
Dagen efter massdemonstrationerna möts vi av tunga nyheter: ännu en kvinna har mördats av sin partner. Hon var gravid i femte månaden. Med tårar i ögonen marscherar kvinnorna ännu en gång ut på gatan, för att visa att den åttonde mars är fortfarande deras och ingen annans.
Rätten till abort har varit en högst aktuell och kontroversiell fråga i latinamerikanska länder, en region präglad av kristna värderingar sedan kolonialtiden. År 2013, när de politiska vindarna vände, var det ett direkt resultat av år feministisk kamp och aktivism, och abort legaliserades i Uruguay.
Den politiska frammarschen har lett till en positiv dominoeffekt i de närliggande länderna, liksom Chile, som nu styrs av högerkonservativa Renovación Social. Landet har bara så sent som förra året börjat tillåta abort under vissa omständigheter.
Elva år av intensiv politisk aktivism har gett resultat.
I dag må vi inte brännas levande, men kyrkans värderingar präglas fortfarande våra kroppar och många av oss dör på grund av inrotade fördomar som inte har med vetenskap att göra.
I Argentina, där kyrkan har påtaglig politisk makt, är abort förbjudet. I ett land som anses vara liberalt tvingas 500 000 kvinnor per år göra olagliga aborter. Men inspirerade av grannarnas framgångar i frågan har argentinska kvinnor startat rikskampanjen ”El pañuelazo”. Kampanjen för fri abort har varit aktuell sedan 2007. Elva år av intensiv politisk aktivism har gett resultat: frågan om legalisering kommer att behandlas i parlamentet detta år.
Den åttonde mars gick de argentinska kvinnorna inte till jobbet. Det var Argentina som 2017 tog initiativet till #8M #WeStrike, som nu resulterat i en världskampanj. Tanken är enkel: om våra liv inte spelar någon roll, försök i så fall överleva en dag utan oss och vårt arbete. Genom sociala plattformar spreds kampordet och i dag är 170 länder involverade i kampanjen, bland annat Sverige.
På hemmaplan i Sverige är #MeToo-rörelsen bara början. Samtyckeslagen är bara början. Vi har, som våra latinamerikanska systrar, som alla våra medsystrar runtom i världen, fått nog.
För vi har misshandlats, vi har förblött, vi har brunnit.
Vi har blivit bespottade, vi har tagits sönder, vi har hållits ned mot vår vilja.
Vi har sett våra systrar falla isär och försökt trösta dem när det inte finns tröst kvar.
Vi har blivit mördade.
Och tyvärr går vi inte längre med på att behöva be om ursäkt för att vi andas lika mycket som män.
I dag, starkare än någonsin, måste vi i Sverige se vilken kraft vi har i våra medsystrar.
Hålla varandra riktig hårt och släppa inte blicken från riksdagen.
Exemplen från Latinamerika de senaste åren visar tydligt att politisk aktivism är nyckeln. Genom kunskapsspridning, organisering, manifestationer samt digitalisering av kampanjer via sociala medier har kvinnor från olika generationer och samhällsklasser engagerat sig i en gemensam kamp för sina rättigheter.
Hela världen är i uppror – och tro mig, vi kommer bränna ned hela stället om det så behövs.
För framtidens döttrar, i dag må vi anses vara häxor. Men det är vår magi som kommer att krossa patriarkatet – frågan är om du är med eller emot oss?
