USA:s, Frankrikes och Storbritanniens flyganfall mot misstänkta forsknings- och tillverkningsanläggningar för kemiska vapen i Syrien i lördags har mötts av både kritik och stöd.
Ryssland och Iran, som båda ger betydande militärt stöd till Assadregimen, har inte oväntat fördömt attackerna. I helgen har fredsdemonstrationer i protest mot anfallen också hållits i bland annat Storbritannien och USA.
Nato och EU har å sin sida gett sitt officiella stöd till offensiven.
En oberoende granskning av de rapporterade kemvapenattackerna mot civila i Douma den 7 april, då 70 människor ska ha omkommit, har fortfarande inte kunnat utföras. Den internationella organisationen OCPW skulle påbörja sin tekniska undersökning i Douma i måndags, men har i skrivande stund ännu inte släppts fram av ryska styrkor, som hänvisar till den riskabla säkerhetssituationen, rapporterar Al Jazeera.
Jag tror inte Assad påverkades nämnvärt.
Aras Lindh, analytiker, Utrikespolitiska institutet
Så varför anföll de tre stormakterna Syrien innan händelserna den 7 april klarlagts?
– Man vill visa att man inte kan tolerera bruk av kemiska vapen, helt enkelt. Jag vet inte om man kan säga mer än att attacken inte förändrar styrkeförhållandena i konflikten på något sätt. Jag tror inte Assad påverkades nämnvärt, säger Aras Lindh, analytiker på Utrikespolitiska institutet.
Trots att 34 tillfällen av kemvapenanvändning under Syrienkriget har dokumenterats av OCPW och hundratals ytterligare har rapporterats under de senaste sju åren är detta ett av få tillfällen då västliga länder har satt in militära medel som svar.
– Man vill visa att man inte längre kan acceptera det. Om det sker nya kemvapenattacker kan man nog nästan anta att samma tre stater kommer fortsätta ingripa och då mer intensivt än tidigare. De menar att deras anfall var legitimt, men vad som är legitimt är ju ofta subjektivt. Det visar på svagheterna med FN-systemet vi har, samtidigt som det också visar att vi har ett behov av ett internationellt system som fungerar, säger Aras Lindh.
Enligt Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala universitet, utgjorde helgens attack ett brott mot folkrätten.
– Internationell våldsanvändning utan mandat från FN:s säkerhetsråd är förbjuden om det inte sker i självförsvar.
Just det förbudet är ett av de allvarligaste inom folkrätten, säger Inger Österdahl. Det är inte tillåtet att komma tillrätta med andra folkrättsbrott med militära medel, även om det handlar om användning av massförstörelsevapen som kemiska stridsmedel.
– Samtidigt finns det en viss argumentation för att det kan handla om självförsvar i vidgad bemärkelse. Så argumenterades det i Kosovo, att man ville gå in av humanitära skäl eftersom man befarade folkmord. Och vem vet, nu argumenteras det för att det är berättigat att försöka komma tillrätta med användningen av kemvapen. Det är rättsligt tveksamt men det finns ju de som uppenbarligen har lite olika syn på det.
Men det är många olagliga övergrepp som sker i Syrienkriget, menar Inger Österdahl. Hon håller med Sveriges utrikesminister Margot Wallström som i media har konstaterat att helgens attacker var olagliga men att man nu måste fokusera på hur den pågående situationen ska hanteras.
Varje gång det har skett en stor saringasmassaker har västländerna vaknat till. Det är som ett samvete de ska döva, hela världen som annars tittar på utan att säga något medan ett folkmord pågår med konventionella vapen.
Andreas Graube, Föreningen Syrien Sverige
Andreas Graube är styrelseledamot i Föreningen Syrien Sverige, som stödjer Syriens demokratiska opposition mot Assadregimen. Föreningen tar inte ställning för eller emot västländers bombningar i Syrien. Han säger att han har kontakt med människor på plats, varav många hade hoppats att helgens USA-ledda attack skulle försvaga regimens militära kapacitet.
– Varje gång det har skett en stor saringasmassaker har västländerna vaknat till. Det är som ett samvete de ska döva, hela världen som annars tittar på utan att säga något medan ett folkmord pågår med konventionella vapen. De är minst lika grymma och förbjudna, såsom urskiljningslös bombning med tunnbomber, klusterbomber och fosforbomber över civila bostadsområden, samt direkt riktade attacker med bunkerbomber, napalm mot sjukhus, skolor, flyktingläger och matmarknader, säger Andreas Graube och fortsätter:
– Många syrier välkomnar en attack mot Assad för en gångs skull, men den här har ju mest varit symbolisk, där Putin och Assad blivit förvarnade flera dagar innan och har kunnat förflytta både flygplan och vapen från de lagerlokaler som senare träffades av kryssningsmissilerna.
Enligt Andreas Graube krävs det mer om Assad ska stoppas: regeringsstyrkornas militärflygplatser och flygplan måste slås ut och ett flygförbudsområde upprättas. För det är Assad som är det stora problemet i sammanhanget, inte kemiska vapen, menar han.
Andreas Graube tror inte heller att helgens händelser lär ha särskilt stora följder för den globala säkerhetssituationen.
– Jag tror inte att det är ett jättespänt läge mellan Trump och Putin, de är mer beroende av varandra än att vara varandras fiender, säger han.
Aras Lindh säger däremot att det är ett farligt läge, men tror samtidigt inte att Ryssland skulle vara villigt att gå i direkt militär konfrontation med USA för Assads skull.
– Jag tror inte man ska dra allt för stora växlar på det här utifrån ett globalt säkerhetspolitiskt perspektiv. Det krävs inte mycket för att det snabbt ska eskalera, men det har vi inte sett några tydliga tecken på än.
