På uppdrag av regeringen ska Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, kartlägga och analysera ”våldsbejakande extremistisk propaganda” på nätet. Rapporten ”Den digitala kampen” om hur kategorin ”autonoma” agerar har mött kritik från utpekade, men får nu även kritik från den akademiska världen.
Enligt Mattias Wahlström, docent i sociologi vid Göteborgs universitet som forskar om sociala rörelser, innehåller rapporten rena faktafel, men också missvisande resonemang.
– Den skulle aldrig passera en vetenskaplig granskning. Den verkar vara gjord med både lite tid och resurser. Jag vill inte bedöma forskarnas vetenskapliga kvaliteter, men rapporten är väldigt tunn, säger han.
Rapporten inleds med att förklara att det funnits stora svårigheter med att bedöma vilka grupper och digitala webbplatser som ska ingå i definitionen ”autonoma”. Vidare konstaterar de också att begreppet extremism är problematiskt eftersom vad som är extremt avgörs av vad som är normalt för stunden.
Med en sådan friskrivning anser Mattias Wahlström att relevansen för rapportens slutsatser riskerar att bli ”väldigt begränsad”.
– Mycket av svagheterna ligger framför allt i vad som antyds och underförstås. Det blir uttryck för politiska värderingar och det blir märkligt att de framkommer i en statlig rapport. Det blir inte en neutral rapport, säger han.
Han säger att myndighetens satsning som syftar till att motverka desinformation snarare riskerar att göra FOI till en desinformatör i stället.
– Man närmar sig det man ska vara emot. Att som statlig myndighet bli ideologisk på det här sättet är problematiskt, säger Mattias Wahlström.
De har kastat in lite vad som helst.
Mathias Wåg, från Researchgruppen
Flera av de grupper som utpekas som representanter för hur ”de autonoma” agerar på nätet har också upplevt sig felaktigt utpekade som exempel.
Enligt rapporten förs den digitala kampen bland annat genom ”infiltration och efterforskningar.” Som enda representanter för metoden omnämns det prisbelönade journalistkollektivet Researchgruppen och Stiftelsen Expo.
– Vi och Expo arbetar i samma anda, men de försöker få oss till att vi är någon form av autonom underrättelsetjänst. De har kastat in lite vad som helst. Det känns mer som att de hämtat vad som är extremvänster från extremhögern utan att kolla efter. Det här är bara en enda stor killgissning, säger Mathias Wåg från Researchgruppen.
Förra fredagen publicerade tidningen Expos chefredaktör en text där han kritiserade omnämnandet där han skriver att ”Stiftelsen Expo är en antirasistisk partipolitiskt obunden stiftelse. Vi driver journalistik utifrån journalistikens etiska riktlinjer. Vi vilar på den liberala demokratins ideal och har ett tvärvetenskapligt och tvärpolitiskt perspektiv”.
I Expos styrelse sitter allt från journalister till forskare och en tidigare vd för Sveriges Radio.
”Vi faller inte under någon punkt in under den definition av autonoma grupper som presenteras i rapporten. Ändå nämns vi, av allt att döma enbart för att vi granskar extremhögern”, skriver Daniel Poohl på Expos hemsida.
Det är talande att det enskilda fallet är det enda exemplet.
Mattias Wahlström, docent i sociologi, Göteborgs universitet
Rapporten innehåller också flera rena faktafel. Bland annat beskrivs en antifascist som dömts till försök till dråp som ”dråpdömd”, och det står fel årtal vid exemplifierade protester. Det finns med felaktiga polisuppgifter om skadade poliser i Hamburg förra året, vilka senare har tillbakavisats av tyska myndigheter.
Men framför allt anser Mattias Wahlström att rapportförfattarna inte lyckas belägga sina analyser. I rapporten försöker författarna lägga fram en teori kring varför människor dras till ”våldsbejakande ideologi”.
Författarna för fram teorin att den avgörande faktorn är en grundläggande generell intolerans mot andras åsikter, och att ”ideologin är underordnad får allt mer stöd”. Det är det sociala sammanhanget som avgör om personen blir islamist, autonom vänster, djurrättsaktivist eller nazist.
Stödet för slutsatsen hittas i att ”personer kan flytta från den ena till den andra” motsatta ideologiska hemvisten. Som belägg hänvisas till en amerikansk studie kring politisk intolerans, och en studie på IS-stridande som bytt sida. Som enda svenskt exempel hänvisas till en artikel publicerad av Antifascistisk aktion, en grupp som rapporten själva stämplar som våldsbejakande extremistisk.
I rapporten skriver författarna att historiens sanningshalt ”är svår att bevisa”. Ändå utgör exemplet hela bevisningen.
– Det får ju sägas vara väldigt svagt. Det är talande att det enskilda fallet är det enda exemplet. Hade det varit ett större mönster hade man ju lätt kunna hitta fler och bättre exempel, säger Mattias Wahlström.
Mattias Wahlström ifrågasätter också relevansen i att jämföra stridande i Syrienkriget och engagemang i politiska grupper i Sverige. Men även grunden för intoleransteorin är tveksam. Den studie som hänvisas till har studerat intolerans bland konservativa och liberaler i USA.
– Det är ju inte ens de grupper som rapporten diskuterar. Det landar i en återkommande kålsuparteori baserad på anekdotisk evidens som kopplas samman med teorier som inte specifikt gäller extremister utan människor över hela politiska spektrat. Om det över huvud taget anses problematiskt att vara politiskt engagerad kan man fundera vart vi är på väg, säger Mattias Wahlström.
