Totalförsvarets forskningsinstitut kartlägger och analyserar i rapporten ”Den digitala kampen” den ”våldsbejakande extremistiska propaganda” som sprids på nätet, av vad de kallar autonoma extremister.
Men rapporten har fått hård kritik för bristande vetenskaplighet, faktafel och för att sprida desinformation.
Arbetaren har pratat med en av författarna, Nazar Akrami, docent i socialpsykologi vid Uppsala universitet. I rapporten skriver författarna att det är en svårighet att ringa in vilka grupper som ska studeras.
Nazar Akrami håller inte med om kritiken att den egenbeskrivna svårigheten gör rapportens relevans ”väldigt begränsad”.
– Jag tycker inte det. Jag tycker att, utifrån ett vetenskapligt perspektiv, måste man vara försiktig inför sina slutsatser. Om du och jag satt och hade namn och grupper skulle jag kunna sortera de i mer eller mindre extrema, säger han.
I rapporten pekas tidskriften Expo och journalistkollektivet Researchgruppen ut som exempel på den ”autonoma” taktiken ”infiltration och efterforskningar”. Taktiken beskrivs som driven av en vilja att ställa någon till svars “exempelvis genom hembesök i form av hot och trakasserier”.
Beskrivningen har väckt både upprördhet och förvirring, inte minst från de utpekade.
– Vi säger inte att de är våldsbejakande. Vi säger att de är grupper som verkar utanför de etablerade partierna och som bedriver granskande verksamhet av andra grupper. Vi ville nämna alla grupper som vi känner till, säger Nazar Akrami.
Om de inte är våldsbejakande, vad gör de då i rapporten?
– Vi har inte kommit på några andra. Men rapporten handlar inte bara om de våldsbejakande grupperna.
Expo vänder sig kraftigt emot att de skulle ingå i ”den autonoma miljön”, men det anser ni att de gör?
– De är autonoma för de är inte partipolitiskt bundna. Alla autonoma står inte i mitten av cirkeln. Expo skulle kunna klassas som några som står i utkanten av den, säger han.
I rapporten framförs teorin att det som förenar alla politiska extremister är att de har en intolerant grundinställning till andras åsikter. Det är det sociala sammanhanget som avgör om “extremisten” blir nazist, islamist eller autonom, det leder också till att personerna kan byta från en extremistkategori till en annan.
Som exempel på det tas en person som gjort den resan i Sverige, ett exempel som rapportförfattarna själva ifrågasätter sanningshalten i. Argumentationen har angripits dels på grund av att författarna hänvisar till en studie om intolerans inom amerikanska liberala och konservativa kretsar, dels för att teorin om sidbytet är hämtad från en studie av IS-krigare.
Rapport producerad inom regerings ”Uppdrag till Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) att göra kartläggningar och analyser av våldsbejakande extremistisk propaganda”.
Utgiven av FOI, maj 2018
Redaktör: Lisa Kaati
Författare: Lisa Kaati och Nazar Akrami
Att sedan hänvisa till ett dokumenterat fall i Sverige som bevis för tesen kallar Mattias Wahlström, docent i historia, för ”väldigt svag” bevisning. Han säger också att hela rapporten ”aldrig skulle passera en vetenskaplig granskning”.
– Vi har inte skrivit en artikel som ska presenteras i en vetenskaplig tidskrift. Det är inte skrivet som en fackprodukt. Här vill vi beskriva fenomen och ger konkreta exempel, säger Nazar Akrami.
Ni har försökt granska våldsbejakande propaganda och desinformation. Men rapporten innehåller allt från felaktig fakta, till slutsatser underbyggda med ett enda ifrågasatt exempel. Finns det inte en risk att ni som myndighet själva blir en desinformatör?
– Det vore väldigt olyckligt. Jag tycker det är allvarligt om det är fel, och olyckligt om vi bidrar till det.
