[BOK] Rich boy
Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Natur och kultur, 2018
Caroline Ringskog Ferrada-Noli känner många genom En varg söker sin pod, det stadigt feministiska poddprogram hon sänder varannan vecka tillsammans med konstnären och författaren Liv Strömquist, där de genom ofta suveränt spretiga resonemang som aldrig glömmer den mänskliga faktorn landar som ett skarpt dimljus i ett allt mörkare medieklimat.
Hon är också regissör och manusförfattare till SVT Play-serien Juicebaren (2016) där undertexten innehöll många kommentarer kring missbruket av trender i tiden för att slippa satsa och låta ställningstagandet kosta.
Rasism, sexism, konsumism – det mesta går att härbärgera bakom de rätta formuleringarna. Och bakom väldigt mycket ligger konfliktfobin och grinar. Lättsamt och klarsynt på en och samma gång.
Men inte mycket kunde förbereda en för Rich boy, den omvälvande berättelsen om Gully, Marianne och Annika, mödrar och döttrar med lika väldiga behov av bekräftelse som brist på detsamma, ur tre generationer.
Författaren har flera gånger berättat att hon bland annat inspirerats av Gun-Britt Sundströms Maken från 1976 och ville skriva något med liknande tema för 2000-talet. Sämre förebilder kan man ha. Maken är en bok som (bara som ett av sina fantastiskt välformulerade teman) fruktansvärt skickligt bygger upp sitt scenario genom den förnuftiga Martinas parbildningsmotstånd (en helt igenom revolutionär inställning av en kvinna vid denna tid). Något som övergår i känslostormar när hon plötsligt ställs inför det faktum att hon inte längre hade valet att säga nej.
Generationers synder går i arv, konfliktfobin är också här ett tema och Ringskog Ferrada-Noli gräver i dess kropp så det blöder och varar.
När Ringskog Ferrada-Noli sitter vid tangentbordet är samma scenario närapå dödligt. Och läsaren får äta upp sitt tidigare inre uppmaning: ”stick medan du kan”, eftersom det inte finns någon som egentligen tar ansvar för den förtvivlade trasiga människa som blir resultatet när Annika i boken verkligen gör slag i saken.
Man läser, särskilt den andra hälften av romanen, med andan i halsen. Ofta är det svårt. Ingen är glad, ingen är trygg, ingen mår ens okej.
Generationers synder går i arv, konfliktfobin är också här ett tema och Ringskog Ferrada-Noli gräver i dess kropp så det blöder och varar. Det jag inte alltid fattade bakom Juicebarens undertext blottas här obarmhärtigt, trycks upp i ansiktet på läsaren och smutsar ned.
Ytterligare en av alla obehagliga chockröda trådarna rör de klibbiga banden mellan mödrar och döttrar – går de att rensa? Svaret är inte glasklart, allt bara ligger blottat och sårigt och väntar på en läkning som kanske kommer ändå. När orden tagit slut. När man lyckats sluta räkna på ”föräldraskapet som en taxameter”.
För mitt i ondskan, snålheten och sveken finns en djupt humanistisk ton och förståelse för var och en av dem som fortfarande kippar efter luft i sitt eget och tidigare generationers fostervatten. Det är det som gör att man orkar fortsätta läsa. För det gör ont – på ett riktigt bra sätt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.