Rättegångsfilm, ja tack! Genren kommer med inbyggd spänning och med ett gott hantverk sitter man som på nålar – allt kan hända, och Ziad Doueris libanesiska drama Förolämpningen tar till vara alla möjligheter.
[FILM] Förolämpningen
Regi: Ziad Doueiri
Yasser Salameh är en skicklig och pålitlig förman för byggbolaget som renoverar hus i Beirut. En dag utvecklas en detalj kring ett rör från en balkong till en stor konflikt som utvecklas till våld. Toni Hanna, som bor i lägenheten, anmäler Yasser och saken hamnar i domstol. Här öppnas lager på lager bakom vad som egentligen utlöste bråket.
Ingen av männen har inkomster att tala om men snart dyker det upp ideella advokater med egna agendor. De tar till smutsiga metoder som ingen av parterna räknat med. Sympatierna böljar fram och tillbaka men mest provocerar den explosive Tonis rasist- och machotendenser.
Yasser är palestinsk flykting och bor i flyktinglägret Mar Elias som ligger i Beiruts utkant, bilmekanikern Toni är ett barn av många års krig och konflikter i landet, vilka har format hans livssyn. I medierna och inför det förestående valet pumpas kristen nationalistisk propaganda ut, rättegången fångar medias uppmärksamhet och utlöser demonstrationer och våld från anhängare av de båda ”lägren” som Yasser och Toni ofrivilligt och högst ovilligt blir representanter för.
Förolämpningen är i första hand ett dramaturgiskt välgjort hantverk, engagerande men inte helt oförutsebart. Personligheterna fastslås till att börja med nästan övertydligt – inte minst i sina könsroller. Medan männen är obalanserade och stelbenta är huvudpersonernas respektive fruar kloka, flexibla och milt överseende med sina egensinniga ”pojkar” som inte kan släppa prestigen. Det förekommer till och med att de utväxlar hastiga blickar till varandra i rättssalen. De verkar stå över eller inte vara intresserade av politiken.
Den kvinnliga advokaten har ett rättspatos som baserar sig på vinnande humanism, och den kvinnliga domaren håller huvudet kallt och rättskaffens. Det är förstås ett sätt att renodla och tydliggöra situationen, och det så klart vinner dessa kloka kvinnor både scener och sympati. Att inte våga visa en enda icke-perfekt kvinna signalerar ändå en brist i förmågan till fullständigt komplext seende och engagemang.
Med det sagt, Förolämpningen är i första hand ett intimt, personligt drama mellan två män i en komplext politiskt sammanhang, som inte utger sig för att vara mycket mer än så – och som uppfyller det mer än väl.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.