Här är hela beslutet:
Pressens Opinionsnämnd klandrar Arbetaren för att ha publicerat oreserverade påståenden om en namngiven reporter på en annan tidning. Reportern anklagas bland annat för att ha ofredat kvinnor sexuellt, anklagelserna saknar belägg. Nämnden anser att tidningens brott är grovt.
Arbetaren publicerade den 8 november 2017 på sin webbplats en krönika med rubriken Åsikter visas bara genom handlingar. I krönikan stod att det nyligen hade uppdagats att kända män med feministiskt engagemang skulle ha kränkt, tafsat på och våldtagit kvinnor under flera års tid. I och med #MeToo-kampanjen hade tjejer, som länge varit tysta, börjat berätta om sina erfarenheter. Tre män var anklagade för att ha våldtagit kvinnor. Nu började marken gunga under en reporter, känd för att skriva om brott och straff.
Dessa fyra män var intressanta eftersom de till viss del hade byggt sina karriärer på att de var vänster, feminister och antirasister. Samtidigt betedde de sig som grövsta sexister. Krönikören inledde med att berätta om XX, den feministiska polisen som var en utpräglad kvinnohatare. I krönikörens värld var inte de manliga ”feminister” som kvinnor nu hade vågat berätta om för bland annat Arbetaren och i vissa fall polisen – till exempel AA, BB, CC och NN [namn angivna] – mycket bättre än den gamle polischefen.
Anmälan
NN anmälde publiceringen av krönikan. Det var osant att han hade ”gjort sig känd” för att sexuellt ofreda och försöka locka hem kvinnliga vikarier med kokain. I krönikan insinuerades att anmälaren hade begått allvarliga brott och han jämställdes med en person som dömts för allvarlig kriminalitet.
Ingen annan publikation hade namngivit honom.
Tidningens svar
Tidningens utgivare svarade att Arbetaren hade varit i kontakt med ett antal personer som hade arbetat med NN och som bekräftade det som framkom i artikeln. Dagstidningen Y hade den 25 oktober publicerat en längre granskning om sexism och tystnadskultur på Tidningen X:s redaktion. Tröskeln för namnpublicering var lägre för personer som NN som hade en maktställning som central opinionsbildare i rättsfrågor.
Liknelsen med polischefen var krönikörens egna subjektiva åsikt.
Tidningen ansåg att publiceringen inte kunde ha åsamkat anmälaren någon ytterligare publicitetsskada. Många människor kände redan till att det var NN det rörde sig om. Redan två veckor innan tidningens publicering var det känt i sociala medier och forum.
Anmälaren svarade att krönikan byggde på lösa påståenden från skribenten. Han tillbakavisade påståendet om att hans namn var känt när krönikan publicerades.
PO:s kommentar
I krönikor och liknande opinionstexter ska det få vara högt i tak. Detta eftersom tidningen på sådan plats, till skillnad från i nyhetsartiklar, förväntas innehålla åsikter. Publiceringarna måste trots detta hålla sig inom ramen för god publicistisk sed.
Sexuella trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor är viktiga samhällsfrågor. Det finns inget att invända mot att tidningen valt att behandla dessa ämnen.
Att ämnet är av allmänintresse innebär inte att det finns ett allmänintresse för de omskrivna personernas namn.
Tidningen har lyft fram att NN är opinionsbildare i rättsfrågor som skäl för att namnge honom.
Vem som är att betrakta som en offentlig person vilken har att tåla namngivning och en mer ingående granskning får bedömas från fall till fall. Vanligen är en offentlig person någon som innehar en hög position i samhället, exempelvis politiker och domare. Detta eftersom allmänheten har rätt att utkräva ansvar från dessa personer om de missköter sitt uppdrag.
Den som är opinionsbildare kan också i viss mån betraktas som en offentlig person då denne själv valt offentligheten och därmed får tåla att ens åsikter kritiseras. Om en opinionsbildare missköter sig kan samhället dock inte utkräva något ansvar, utan denne riskerar endast att på grund av förlorat förtroende inte längre få torgföra sina åsikter.
Att det är känt i sociala medier kan inte nämnvärt anses påverka bedömningen av om en person lidit en publicitetsskada.
NN har genom sina krönikor och kolumner haft möjlighet till opinionsbildning. Han har emellertid varken varit ledarskribent eller innehaft någon ledande ansvarsposition på Tidningen X. Hans roll kan alltså inte sägas vara så framträdande att det av den anledningen funnits skäl att namnge honom.
Tidningen har fört fram att det fanns flera vittnesmål om NN:s agerande. Såvitt framkommit har NN varken dömts, åtalats eller ens anmälts för något brott.
Tidningen har hänvisat till Dagstidningen Y:s uppgifter, men också till egna källor. Utöver att tidningen skriver att kvinnorna berättat om händelserna för olika medier, däribland Arbetaren, framkommer ingenstans i krönikan vilka belägg tidningen har för påståendena.
När en tidning rapporterar om anklagelser åligger det tidningen att ha en återhållsam rapportering. Det gäller särskilt när anklagelser gäller en namngiven person. Detta eftersom vem som helst kan anklagas för vad som helst av vem som helst.
Arbetaren påstår att Tidningen X:s reporter för brott och straff, alltså NN, har sexuellt ofredat kvinnor och yttrat kränkande kommentarer. Tidningen har därutöver kopplat ihop misstankar om våldtäkt som rör andra personer med NN. Detta utan att presentera belägg för det. En anklagelse om våldtäkt är synnerligen misskrediterande och enbart påståendet innebär en allvarlig skada för en utpekad person.
När en namngiven person omskrivs med nedsättande påståenden, på det sätt som förekommer i krönikan, är det av pressetisk betydelse om den omskrivne fått möjlighet att samtidigt bemöta uppgifterna. Arbetaren borde ha kontaktat NN inför publiceringen.
Arbetaren har publicerat oreserverade påståenden, utan att redovisa några belägg, om NN. Dessa påståenden är av nedsättande och integritetskänslig karaktär. Det har inte varit motiverat av allmänintresset att namnge honom i samband med dessa uppgifter. Arbetaren bör därför klandras.
Ärendet överlämnades till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.
När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.
NN är en profilerad reporter och opinionsbildare. Han får därför tåla att hans åsikter och handlingar, när de har beröring med hans yrkesroll och de frågor han bildar opinion i, granskas noga och ingående. Arbetaren har publicerat NN:s namn.
När en namnpublicering sker och den utpekade kan drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen. En grundläggande förutsättning för att en publicering ska vara förenlig med god publicistisk sed är att det finns belägg för uppgifterna.
Arbetaren har, som PO konstaterat, publicerat oreserverade påståenden med allvarliga anklagelser riktade mot anmälaren. Tidningen har inte redovisat några belägg för sina påståenden. Tidningen har därutöver kopplat ihop honom med misstankar som rör andra personer. Till följd av detta har NN drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.
Tidningen har grovt brutit mot god publicistisk sed.
Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet finner du på PO:s/PON:s hemsida www.po.se. Här kan du även göra en anmälan.
→ LÄS MER APROPÅ PON-BESLUTET: Arbetarens ansvarige utgivare kommenterar beslutet i DN (för att läsa hela citatet om du inte har tillgång till DN:s låsta material, klicka HÄR), samt för TT (en bit ned i artikeln) och i SVT.
