Det lummiga lilla torget i Kasımpaşa, en traditionell arbetarstadsdel i västra Istanbul, påminde om något ur George Orwells novell 1984. President Recep Tayyip Erdoğan var avbildad på åtta stycken gigantiska banderoller som hängde från husfasaderna. Hans ödmjuka leende och framtidsblickande ögon tog upp hela det offentliga rummet.
Torget var fullpackat med Erdoğansympatisörer som lockats till hans valkampanjmöte. När Erdoğan till sist i egen hög person klev upp på talarscenen så förvandlades mötet till en rockkonsert. Folkmassan skrek och knuffades för att komma närmare. I sitt tal förklarade Erdoğan att allt varit sämre innan han fick makten. Vattenförsörjningen, sophämtningen, luften i Istanbul – allt var uselt. Men nu är allt bra.
– Det finns inte längre någon fattigdom eller någon hunger, i dagens Turkiet! ropade presidenten.
”Du har rätt!” svarade de fattiga arbetarfamiljerna, som i själva verket är svårt drabbade av den djupa ekonomiska krisen i Turkiet. Det är denna kris som anses ligga bakom presidentens beslut i april, att tidigarelägga parlaments- och presidentvalen, som egentligen skulle äga rum först i november 2019.
Men krisen till trots har Erdoğan lovat att påbörja allt större, grandiosa byggprojekt. Han har lovat att bygga fler moskéer och imamskolor. Och han kallade sina två främsta politiska utmanare, Muharrem Ince från socialdemokratiska CHP och Selhattin Demirtaş från pro-kurdiska HDP, för terrorister.
Kampanjmötet som Arbetaren besökte i Kasımpaşa två dagar innan valen den 24 juni visar vad för slags retorik Erdoğan använde för att ta hem ännu en valseger i söndags. Presidenten har utlovat stordåd, har tilltalat den konservativa och religiösa delen av befolkningen, samt anspelat på terrorhotet och utmålat sig själv som en skyddande landsfader.
Den enda demokratiska ljusglimten i valet är att det pro-kurdiska HDP lyckades stanna kvar i parlamentet, vilket berövade AKP en egen, absolut majoritet. I övrigt har valförlusten lett till en förtroendekris och politisk apati i det största oppositionspartiet, det socialdemokratiska CHP.
Partiets presidentkandidat Muharrem Ince sågs som det stora hoppet för en bred skara regeringskritiker. En profilerad politiker i partiet som vill vara anonym berättar att nästan inga av hans partikamrater som varit engagerade i valrörelsen kunnat gått till jobbet efter valresultatet.
– Det är många som mår dåligt. Det verkar som att vi inte kan vänta oss någon bra framtid i Turkiet. Många har ringt mig och frågat vad vi ska göra, men jag vet inte själv.
CHP är det tidigare statsbärande partiet i Turkiet och utgör fortfarande den huvudsakliga hemvisten för landets sekulära invånare, samt för religiösa minoriteter som aleviterna, som i båda fallen känner sig allt mer hotade av Erdoğanregeringens sunnitiska agenda.
Söndagens val var ödesdigert för Turkiet, eftersom presidentvalet även utsåg den nya ledaren i Turkiets nya presidentsystem.
I april i fjol vann Erdoğan en folkomröstning för att ersätta Turkiets nuvarande premiärministerämbete och parlamentariska system med ett exekutivt presidentämbete, som samlar oroväckande mycket personlig makt. Uppdraget har betraktats som skräddarsytt för Erdoğan och nu är det mycket riktigt han som sitter kvar som president.
CHP:s presidentkandidat Muharrem Ince uppmanade på valdagen väljare att samlas framför lokaler tillhörande YSK, den turkiska Högsta valkommittén, för att förhindra oegentligheter och eventuellt valfusk.
– Vi var många som samlades framför YSK i Istanbul, men sedan kunde vi inte ge oss av därifrån eftersom regeringsanhängare omringa platsen. De var beväpnade och vi hade hört skottlossning tidigare på många håll, säger CHP-politikern.
Arbetaren bevittnade också hur hela stadsdelen runt YSK i Ankara på valdagen blev militariserad av hundratals poliser med automatvapen, vilket förhindrade oppositionella folksamlingar. Anklagelser om valfusk har kommit in – men den ende som kan beordra en utredning om detta är Erdoğan själv.
Valsegern för Erdoğan ska sättas in i en större kontext där även andra auktoritära, starka män i land efter land nu vinner lika stora segrar. En ledares framgång inspirera andra ledare.
Det är talande att Azerbaijans president Ilham Aliyev, Ungerns premiärminister Viktor Orbán och en rad andra internationellt kritiserade ledarfigurer hörde av sig för att gratulera Erdoğan till hans seger, redan på söndagskvällen. Innan slutresultatet ens utannonserats.
