FCA:s vd Sergio Marchionne presenterade nyligen den nya affärsplanen för företaget i Balocco. Samma dag kallade fackföreningen FIOM till initiativ runtom Italien för att sätta ljuset på osäkra anställningar och den minskade produktionen i landet.
Konflikten mellan FCA och arbetarna har pågått i många år. Den handlar om en rad frågor: avsked på oskäliga men också politiska grunder, bristande arbetssäkerhet samt urholkade arbetsrättslagar som bidragit till osäkra kontrakt. I mars strejkade arbetare utanför FCA:s grindar på flera håll i Italien.
I synnerhet har situationen förvärrats på fabriken i Pomigliano utanför Neapel, en fabrik med omkring 4 600 anställda. I början av juni fastslog Högsta domstolen i Italien det definitiva avskedet för fem FCA-arbetare. Från och med den första juli har FCA bett om lönegarantimedel ur den statliga integrationsfonden för att kunna betala ut löner till samtliga arbetare i Pomigliano.
– Det här är en konflikt som trappats upp med åren. Den 23 mars i år strejkade hundratals arbetare utanför FCA:s grindar. För första gången på många år organiserade sig många fabriksarbetare och gick ihop oavsett facktillhörighet, säger Giuseppe d’Alesio, representant för basfacket SI Cobas och en person som under de senaste fem åren följt konflikten i Pomigliano.
Den 23 juni hölls ett landsomfattande möte i kommunhuset i Pomigliano i solidaritet med de fem avskedade arbetarna. Syftet var också att sprida framtida självorganisering mellan fabrikerna. Arbetare och fackrepresentanter från bland annat fabrikerna i Miafiori i Turin, Melfi, Termoli, Cassino och Pomigliano deltog på mötet.
Ciro d’Oria hade arbetat i fabriken i Pomigliano i tjugo år när han 2008 förflyttades till FCA:s logistiska center i Nola, samma period som protesterna på fabriken började ta fart.
– Det var de mer radikaliserade och fackanslutna arbetarna som förflyttades till Nola, just för att arbetsköparen ville lägga locket på konflikten i Pomigliano. De vill fortfarande hålla oss så långt borta från fabriken i Pomigliano som möjligt, säger Ciro d’Oria.
Han berättar att många arbetare tvingades gå på a-kassa, resvägen blev längre och arbetsuppgifterna förändrades till att bli rent logistiska.
– Arbetsdagarna och lönen reducerades kraftigt. I dag jobbar jag upp till 15 dagar i månaden och minns knappt hur det känns att få en heltidslön.
I samband med omlokaliseringen inträffade flera självmord. För att protestera mot situationen organiserade Marco Cusano tillsammans med fyra arbetskamrater en politisk aktion. De fick sparken direkt.
– De sparkar arbetare som de vill, särskilt oss äldre över femtio. I södra Italien är det som att hitta vatten i öknen att få ett jobb. Men arbete är en rättighet, säger Marco Cusano.
Han ser hur trenden går mot färre arbeten inom bilproduktion i Italien. För trettio år sedan låg en av två stora italienska Alfa Romeo-fabriker i Italien. Den i Pomigliano blev Fiat och senare FCA. Den andra, i Milano, är nedlagd, och har ersatts av ett av Europas största köpcentrum.
– Företaget utlyste en extra arbetsdag i Pomigliano under lördagen när vi kallade till det landsomfattande stormötet. Antagligen för att förhindra andra arbetare på fabriken att närvara, säger Marco Cusano.
En av de sparkade arbetarna som nyligen förlorade i rätten var Mimmo Mignano. Han tror på fortsatt kamp.
– Solidariteten saknas inte från de arbetslösa och vi måste organisera oss tillsammans med migrantarbetarna i logistikbranschen för våra rättigheter. Vi måste komma förbi de fackliga uppdelningarna.
Han säger att det är nödvändigt att skapa politisk organisation mellan fabrikerna på en internationell nivå. De krisande bilfabrikerna har en global karaktär och man kan se parallella konflikter mellan arbetare och arbetsköpare runtom i världen, menar han..
– Den här kampen måste föras på ett internationellt plan, säger Mimmo Mignano.
Arbetaren har sökt FCA vid ett flertal tillfällen och fått beskedet att de avböjer intervjuer.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr