
Ulf Lundell
Wahlström och Widstrand
Ulf Lundell har alltid haft ett utifrån sett dubbelt förhållande till synlighet. Å ena sidan är han ju en artist som inte bara lever på att till offentligheten dela med sig av sina högst personliga tankar i text, musik och bild, utan har också mer än många andra festat runt offentligt.
Han har låtit sig intervjuas med jämna mellanrum och till och med gjort ett (enligt honom själv misslyckat) försök att skriva en blogg under en period.
Å andra sidan värnar Lundell så starkt om sitt privatliv att han ägnat sig åt en fler år gammal tvist mot ett konsttorn med utsikt över hans gård från långt avstånd, med dålig prognos att vinna.
Resultatet är att väldigt många nu vet var han bor, inte minst besökare vid den österlenska konsthall där tornet är uppfört. Det är lätt att beslå Lundell med inkonsekvens – och än sen då? Får han inte vara människa som vi andra?
Dubbel bokföring i livet är inget brott – inte ens för Ulf Lundell. I sin senaste bok Vardagar öppnar han upp kring lågt och högt, precis som det är för oss vanliga människor som inte tvingas visa upp en sedan flera decennier smutsad byk så snart vi visar oss på stan.
Vem har inte sagt och gjort det ena och det andra i livet? Vem sveptes inte med lite grand under det radikala 1970-talet, och åt ett annat håll ett decennium senare? Lundell får kämpa vidare med att vara en person i nuet trots mediernas ständiga minnen och därmed pekfingrar. När man tar del av hans senaste bok är det svårt att inte imponeras av integriteten.
Vardagar är dagliga noteringar under två perioder som snor kring varandra som en DNA-sträng. Den ena tråden börjar med exhustruns, för Lundell överraskande berörande, självmord i början av 2017 och den andra slutar där.
Samtidigt pågår uppbrott från den nuvarande partnern, författaren själv går in i en depression när skilsmässopappren är påskrivna.
Han går där på sin gård, lägger pengar på renovering av balkonger och dyra men usla bilar, på färg och dukar och cd-skivor och fina kängor och fett till dem, träffar kärleken under avveckling.
Han resonerar med sig själv om kärlek och relationer till barn, om arbetsmoral och pengar och böcker han läser. Irriterar sig på hantverkare som inte dyker upp, på regeringen och kapitalismen och Trump och kända kvinnor med sina ”toyboys”, och den ständigt ”lilla” Zara Larsson.
Men framför allt är Vardagar en fin, jordfärgad skildring av livet på landet.
Jag ser en gammal intervju av Stina Dabrowski där Ulf Lundell berättar om hur han roat sig med att lägga in ett och annan faktafel i sina romaner – här undrar jag ofta om misstag, som till exempel att Melania Trump blir Melanie, beror på en vördnadsfull redaktör eller är ett litet skämt med läsaren? Kanske är brist på research ett grepp.
Vad betyder en mening som apropå bombningen av Dresden: ”nånting stod kvar minns inte vad”, eller felstavningen ”Leni Riefenthal”? Kanske är det medvetandeströmmen han söker i sina ibland nästan Sonja Åkessonska vändningar. För trots svärtan och tröttheten finns rester av ett ilsket driv, som skvätter av blod när det träffar rätt.
Men framför allt är Vardagar en fin, jordfärgad skildring av livet på landet, av fågelkrax och hög luft, regn och hjortdjur inpå knuten, av matlagning som terapi och arbetet som meningen med livet.
Ulf Lundell släpper inte arbetsplikten och oron över ekonomin, något han själv trovärdigt kopplar till den aldrig släppta klasstillhörigheten som sitter i kroppen. Det är den mest berörande delen av boken, där manéren skalas av, och den mänskliga oron över åldrandet, sjukdomarna som kan komma, vännerna som försvann, får flöda fram både högt och lågt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.