Folk- och världsmusikfestivalen Urkult i Näsåker återkommer årligen den första helgen i augusti. Evenemanget har funnits sedan 1999. Med ambitionen att nå alla åldrar finns det gott om aktiviteter för barn och tonåringar.
Leon Castronovo springer i en stor cirkel på dansgolvet i trä framför stora scenen och skrattar. Runt om finns många andra knattar. Lillebror Vide Castronovo är 2 år och har på sig en neongul varningsväst med mammas mobilnummer på ryggen. På familjens vagn hänger hörselkåporna.
Barnens mamma Cecilia Gustavsson berättar att en kvinna i sjukvårdstältet sade ”jag kan ta honom” när minstingen sprang runt hörnet. Sedan hördes ett ”oj då” när kvinnan förstod att Vide hinner 30 meter på några få sekunder.
Det blir ingen stillasittande upplevelse att vara på plats som småbarnsförälder.
– Jag tyckte Trolljakten var jätterolig, med en spindel, säger Leon Castronovo, och lillebror håller med.
De pratar om en av pjäserna för barn som visas under festivalen. De framförs på spelplatser som en gräsmatta framför Hällristningsmuseet och i ett stort blått cirkustält utanför hembygdsgården.
– Det kommer vara roligt att dansa, säger Vide.
Han verkar gilla musiken som spelas från flera scener på och utanför området. Den pågår från lunchtid och genom hela nätterna.
Cecilia Gustavsson kommer från Solberga i Stockholm. Hon var första gången på Urkult med jobbet, en biståndsorganisation, och återvände sedan när första barnet var litet. I år har hon premiär som festivalbesökande tvåbarnsförälder.
– Urkult är helt fantastiskt för barn. Det är mycket att göra, och allt har ett barnfokus. Hit vill jag åka med barn, vilket är tvärtom jämfört med andra festivaler, säger hon.
– Jag vill ge dem det här, och mig själv. Vi kom i onsdags och redan då var de peppade och sade ”i morgon börjar det!”.
Cecilia Gustavsson uppskattar den billiga maten: det finns thaigryta för 30 kronor för den som har egen tallrik, och vegansk dal för 40 kronor. Och att området är lagom stort, med nära till badplatsen. Det hela gör det värt en något knölig resa med buss och tåg och två byten.
Det är tydligt att det finns mycket att göra som tvååring här, Vide Castronovo är redan framme och klättrar på kravallstaketet framför scenen.
– Det är nästan roligast mellan banden, framför scenen, säger Cecilia Gustavsson.
Slänten runt stora scenen används som läktare vid konserterna, och för många barn är det också en bra yta att rulla nedför.
– Vi kan stanna hela sommarlovet, säger Leon Castronovo.
– Ja, jag ska stanna här, säger hans lillebror och slår ut med händerna.
Malin Spjuth är samordnare för musik och aktiviteter på Urkult, och den som bokar barninslagen. Hon berättar att de räknade antalet besökande barn ett år och att det var ungefär 2 000 stycken, vilket är något mellan en fjärdedel eller femtedel av den totala publiken. Det är gratis för barn att gå in.
– I grunden är Urkultfestivalens motto solidaritet med människor och natur. Att alla ska känna sig välkomna var en tanke redan från början, säger Malin Spjuth.
Hur är barn som besökare?
– De är bäst! De är där och upplever i stunden.
Föreningen Urkults festivalarbete pågår hela året; utvärdering under hösten, artistkontakter under vintern, bokningar och marknadsföring på våren, och logistik under sommaren.
Engagerade medlemmar har möjlighet att vara med i ett bokningsnätverk och tipsa Malin Spjuth om bland annat barnteater.
– Vi har en policy kring inkludering och bemötande, och tänker också på att ha förebilder för barnen. Organisationen bakom Urkult vill synliggöra sexism och rasism, det blir genom föreläsningar, men det finns också med och bubblar i alla våra bokningar.
Malin Spjuth har själv en bakgrund som aktiv ungdomsvolontär på Urkult. Hon flyttade som vuxen till Näsåker och är sedan 2009 anställd på festivalen.
– Det som är kul med Näsåker, är att Urkult och andra föreningar organiserar kulturarrangemang hela året. Här finns mycket för att vara en liten by i inlandet.
Hon nämner att de både har en yogastudio och badhus.
I byn odlar också många sina egna grönsaker. Det var så kallade “grönisar”, gröna vågens hippier, som startade Urkult en gång.
För småttingar, men även för de större barnen och vuxna, finns Urspelen, en lekplats med allt från ett piratskepp i trä till ett tält med spel och kuddar. Allt byggt av volontärer veckan före festivalen.
Ett långt rep ligger framme och spontana dragkamper sätter igång. När några drar repet runt ett klättertorn i trä klämmer ett äldre barn handen mellan rep och hus och skriker rakt ut. Han går med en vän bort till sina vuxna. De som är kvar pratar om att det där, det gör vi inte om.
Eget ansvar gäller, och det finns färgglada skyltar om att vuxna alltid ansvarar för sina barn även i de olika byggena.
Ellen Widmark från Örnsköldsvik är 16 år. Hon kommer gående med flowersticks, tre halvmeterlånga pinnar där två används till att jonglera med den tredje.
– Jag gillar akrobatik och sådana saker, och min inspiration har jag fått till 100 procent från Urkult, säger hon.
Det är tredje gången Ellen Widmark är här, första gången var hon 13 år.
– Här är det väldigt öppet och fritt. Första gången jag var här tyckte jag miljön var så cool, med lekplatsen och så. I år lyssnar jag mer på artisterna.
Ellen Widmark beskriver att hon har bred musiksmak, som indie, pop och rock. Innan Urkult hade hon kollat in programmet och vill bland annat se Säkert!, Beatrice Eli och Gnucci.
– Många i min ålder har en viss stil och föredrar viss musik, sådana artister som spelar på Brännbollsyran. Men de skulle nog bli överraskade hur bra det är här.
– Alla borde testa, i alla fall att åka en dag. Det kan nog vara bra att veta att det är lite annorlunda innan, som att folk går barfota och sådär.
Hon tältar med sin mamma och pappa på Sigges familjecamping. Det är hon och två vänner som hänger runt på Urkult.
– Vi äter när vi vill och lyssnar på olika band. Hemma har vi pratat om att jag kanske åker själv nästa år, eller när jag är 18 år. Jag är den i familjen som är mest intresserad av Urkult.
Förutom att uppleva musiken har Ellen Widmark gjort kollage och satt upp på den stora klotterväggen. Framför väggen ligger uppslagna böcker och serietidningar att klippa i, och det finns gott om saxar och tapetklister att arbeta med.
Runt verken trängs många unga och barn, och några vuxna.
– Jag tycker att det känns tryggt att det springer runt barn och leker. Det är bra för stämningen, säger Ellen Widmark.
