Troligen är det vid det här laget för sent för en sådan här text att påverka opinionen inför valet. Även om det börjat blåsa en klar vänstervind tycks det klart att uppemot var fjärde väljare har bestämt sig för att gå till historien som en sadistisk mobbare som i en tid av accelererande temperaturer och växande ojämlikhet valde att försöka blockera alla mänskliga framsteg genom att rösta på ett nyfascistiskt parti.
Det är säkert tillfredsställande för magkänslan: Där fick dom jävlarna som aldrig lyssnar! Men det kommer surt efter. För nyss-nazisterna i riksdagen slickar uppåt och sparkar nedåt.
Varje arbetarröst på SD är en högerspark mot välfärden, den egna tryggheten och den fackliga styrkan.
Varje kvinnoröst på SD är ett steg tillbaka till spisen och en aktiv tillbakarullning av 200 års kamp för insikten att kvinnor också är människor.
Varje röst på SD är en röst för kunskapsförakt och ett aktivt förnekande av mänsklighetens mest akuta utmaning: hotet om en brinnande planet.
Samtidigt frikänns de ansvariga. De rika – kapitalägarna, bossarna – belönas bara av högerpolitiken. Och medan hatet riktas mot nyanlända medmänniskor glöms huvudproblemet bort – att vi lever under privategendomens och profitjaktens tyranni.
Mer sannolikt är väl att vi får en period av politiskt kaos som slutar i en instabil mittenkoalition eller i värsta fall i en moderatledd regering som får dansa efter SD:s pipa.
I bästa fall sker nu en svängning i sista sekund. Måtte nu en och annan osäker väljare och soffliggare minnas svetten som rann under den rekordvarma sommaren eller tänka på sina döttrars framtida möjligheter under mörkermännens styre. Kanske inser också några vacklande medelklassliberaler att livet under Löfven faktiskt inte var helvetet på jorden för deras egen del.
Mer sannolikt är väl att vi får en period av politiskt kaos som slutar i en instabil mittenkoalition eller i värsta fall i en moderatledd regering som får dansa efter SD:s pipa. (Högern hatar trots allt alltid socialister mer än de ogillar fascister eftersom inget gör fascister kåtare än den makt de rika har.)
I båda fallen betyder det flera förlorade år för samhällets mest nödvändiga, livsavgörande reformer.
Men med det sagt – valet är inte allt.
Kapitalets och högerpolitikens styrka är ingen naturlag. Andra krafter kan möta och besegra dem.
Politik handlar inte bara om parlament, partier och personkryss. Politik är en fråga om vilka krafter, rörelser och koalitioner som tillsammans kan utöva inflytande och förändra.
Politik handlar om makt. Varje dag.
Ja, politiker kan stifta lagar – och valet är viktigt för att se till att våra vunna rättigheter inte undergrävs. Men politiker kan inte se till att lagar efterlevs om andra krafter är starkare (se bara på det globala kapitalet som i dag rör sig fritt och sopar undan lagar och regeringar efter behag).
Men kapitalets och högerpolitikens styrka är ingen naturlag. Andra krafter kan möta och besegra dem – och de krafterna kan byggas och stärkas varje dag, inte bara på valdagen.
Det verkliga folkstyret bottnar i aktiva folkrörelser och föreningar. Det lever i gräsrotsaktivism och facklig kamp. Utan denna bas är vilka vänsterpolitiker som helst maktlösa, oavsett hur många röster de får.
Det är härifrån kraven måste komma: Demokratisera arbetsplatserna och ekonomin! Förkorta arbetstiden! Producera för behov, inte profit! Gör slut på den fossileldade kapitalismen! Bygg ett samhälle med trygghet och respekt för alla!
Det är också härifrån som kraven måste backas upp. Partikassor och personkryss betyder inget utan oss, de beslutsamma miljonerna med öppna hjärtan och knutna nävar. Vi som är kärleken klädd i solidaritetens pansar.
Så.
På söndag den 9 september är det val. Gör vad du kan, men bli inte nedslagen av resultatet.
Du är bara en person, men du har många vid din sida. Prata med varandra. Slut er samman. Och låt den 10 september markera första dagen av er egen regeringstid.