Regi: Henrik Georgsson
Under 1980-talet växte den nynazistiska rörelsen i Sverige, fick självförtroende byggt på våld och hat, friserade så småningom sitt brutala yttre och fick i årets riksdagsval 1 135 627 röster.
Journalisten och författaren Stieg Larsson sade i en intervju kort före sin död 2004 att demokratin oavbrutet måste erövras. En förändring kan gå fort, ”om 20 år kan det se helt annorlunda ut”. Den förändringen Larsson förutspådde tog 14 år. Han hade ordentligt på fötterna men missade ändå normaliseringens acceleration.
Han var på plats med sin kamera och sitt anteckningsblock, såg heilandet, våldet, så småningom den berusande vit makt-musikens förförelsekonster.
Regissören Henrik Georgsson (med bland annat en bakgrund i samarbete med Stefan Jarl) skildrar i dramadokumentären Mannen som lekte med elden Stieg Larssons besatthet av naziströrelsens utveckling i Sverige under en tjugoårsperiod kring sekelskiftet, som ingen (utom Larsson förstås) kunnat gissa sig till. Han var på plats med sin kamera och sitt anteckningsblock, såg heilandet, våldet, så småningom den berusande vit makt-musikens förförelsekonster, kartlade de enskilda aktörerna och följde kontaktskapande och nätverkande på parkeringsplatsen utanför konserten.
För honom fanns inte valet mellan att ”inte ge dem uppmärksamhet” eller att ”ge dem uppmärksamhet” – han var själv säker på att avslöjandena var en del i att krossa nazist- och rasiströrelserna. Men först kom morfar.
Stieg Larsson bodde fram till nioårsåldern hos sin morfar i byn Bjursele i Västerbotten. Där fick han tidigt lära sig vad fascismen var och vikten av att inte vända sig bort där den tog sig uttryck. Som tonåring engagerade han sig i den svenska Vietnamrörelsen och så småningom partipolitiskt i bland annat Kommunistiska arbetarförbundet under en period.
Under den tid som Larsson på allvar började med det researcharbete som så småningom blev flera böcker och en stor insats för den antirasistiska tidskriften Expo såg han sig säkert inte ha så mycket till val. Under 1980-talet var det många tidningsettorna som speglade nynazistisk verksamhet i feta rubriker. Frekventa uttryck för våld på olika nivåer förekom framför ögonen på svenskarna. Misshandel, hot, förföljelse och mord på invandrare och antifascister skrämde men manade också till kamp, slagen om fascistfria gator utkämpades ofta och ofta våldsamt.
Denna tid är i fokus i Georgssons film – där kunde Larsson inte hejda sig. Med hjälp av kaffe, cigaretter, alltför lite sömn och skrivande av tre tjocka kriminalromaner, där han satte mänskligt kött och blod på sitt torra kartläggningsarbete och skapade en berättelse om det ljusskygga Sverige som bara de insatta känt till, arbetade han sig mot hjärtinfarkten.
Med hjälp av kaffe, cigaretter, alltför lite sömn och skrivande av tre tjocka kriminalromaner arbetade han sig mot hjärtinfarkten.
Idag är Stieg Larssons namn tack vare romanerna känt över hela världen. De kommer förhoppningsvis också att vara draghjälp för denna film som berättar något viktigt om hur okunskap och ignorans kan lämna utrymme för en fasansfull, inhuman utveckling.
Filmen är en dramadokumentär vilket innebär (inte direkt nödvändiga) gestaltade scener med skådespelaren Emil Almén i rollen som Larsson mellan intervjuer med medarbetare och vänner. Ibland tar de, och den stundom sentimentala musiken, något udden av verklighetens hårda, gråa vardags-(och var natts-)slit som det mer än antyds var den större delen av vår hjältes verklighet.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr