Utställningskommissarie Michael Strömberg
Visas till 6/1 2019
Liljevalchs konsthall, Stockholm
Bland det mest fascinerande med Liljevalchs höstutställning Sovjetisk affischkonst är resan därifrån genom Stockholms gator. Över gatorna hänger reklam för teaterföreställningar och utställningar, och de flesta – verkligen de allra flesta – har så uppenbart rötter i den samling affischkonst som användes i propagandan i det nya Sovjetsamhällets första decennier.
Det är diagonala fält med olikstora bokstäver som lägger sig omväxlande framför och bakom ansikten i stark rörelse, i svindlande perspektiv. Den slagkraftiga designen har blivit internationell standard som fantastiskt nog fortfarande känns modern. Den syns på bok-, skiv- och tidningsomslag när det gäller att skapa uppmärksamhet.
Minsta skoltidnings- eller fanzineredaktör vet hur en rubrik förstoras upp och kopplas till en skrikande mun – men känner hon till att bilden skapades på 1920-talet för att mana till kamp för ett nytt samhälle?
Affischerna som ingår i japanske Ruki Matsumotos unika samling som Liljevalchs nu presenterar trycktes i tiotusental och satt uppe under korta perioder innan de ersattes med nya. De var propagandaverktyg för att uppmuntra till enighet och kamp och glädje under hårt revolutionsarbete, men också reklam för film och teater, och en fantastisk varning för könssjukdomen gonnorré.
Utmärkande är att affischerna inte innehåller särskilt mycket text, till skillnad från de tidigare väggtidningarna under till exempel franska revolutionen. Under det tidiga postrevolutionära Ryssland var fortfarande analfabetismen utbredd och det var bilderna som bar budskapet.
Propagandan riktades inte i första hand till de intellektuella utan till de breda arbetar- och bondeklasserna.
Jätteansikte med kraftiga tänder svävar över hustaken och collage springer upp ur rökpipor och fabriksskorstenar. Surrealistiska scener skapas med hjälp av vardagliga detaljer. Lätt igenkännbara figurer – en manlig arbetare med sin spade, en ung fabriksflicka med sin hårklut, en kapitalist med sin höga hatt och pincené, en soldat med kraftiga axlar och gevär – dansar omkring eller svävar på bilderna som i en klatschig serietidning.
Men här finns också arga tigrar och rymdraketer i en science fictiondröm. Ur deras munnar kommer uppmanande eller varnande rop.
Propagandan riktades inte i första hand till de intellektuella utan till de breda arbetar- och bondeklasserna.
Bakom en hel del av bilderna låg Georgij och Vladimir Stenberg, båda med mellannamnet Avgustovitj efter sin svenska pappa, dekorationsmålaren Carl August Stenberg. Brödernas fascinerande historia berättas lite kortfattat i utställningen, över huvud taget skulle man kanske ha önskat mer text, mer information om tiden. Nu presenteras bilderna nästan helt och hållet som konst utan kontext förutom den om hur de räddades efter sin aktiva tid.
Här finns också ljudillustrationer i varje sal, och längst in i stora salen mot det gamla Blå porten har scenograferna Ulla Kassius och Moa Möller skapat en biosalong, påminnande om ett vräkigt men bedagat hotell från en av Sovjetunionens bedagade huvudstäder, med skinnfåtöljer och konstruktivistisk matta, där Dziga Vertovs expressiva stumfilm med stark tidskänsla, Mannen med filmkameran, rullar.
Under en stund befinner man sig i den mest intagande och i vår tid heta delen av den revolutionära uppbyggnaden av Sovjetunionen, utan att känna på skräcken, repressionen, tvånget som visst många anade redan från början. Utan här finns bara glädje och lust. Och stor konst.

Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.