Texter av Jenny Wrangborg
Regi: Dan Turdén
Med: Jenny Wrangborg, Johanna Lazcano, Kajsa Ekström, Alexander Ohakas
Produktion: Kamraterna
Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm
Spelas till den 4 november
Ett av den poetiska kabarén Kallskänkens inslag berör frågan om vad restaurangarbetaren egentligen ska bli, sen alltså. Jag kan tänka mig att det är en fråga som en ung servitör eller ett kassabiträde inte så sällan får från sina gäster. Kallskänkan Jenny Wrangborg undertrycker i sina dikter och krönikor inte yrkesrollen som restaurangarbetare, tvärtom är den en viktig identitet att grunda skrivandet i.
Wrangborg, som mottagit en mängd priser som Stig Sjödinpriset och Ove Allanssons litteraturpris, och stipendier från bland andra LO och Svenska Målareförbundet, arbetar envetet för att synliggöra arbetarklassperspektivet och den gemensamma kampen som förutsättning för att orka en slitsam vardag. Och hon gör det med lust och skönhet.
Efter Vi är här nu – en föreställning om att arbeta, på Uppsala Stadsteater 2009 medverkar Wrangborg nu i Kallskänken. Poetisk kabaré om makt och mackor, efter hennes diktsamling Kallskänken (2010), om kaférestaurangen på Avenyn dit de lite mer välbeställda kommer för en latte och en laxsmörgås.
Bakom kulisserna pågår ett spring och stor stress för att ge gästerna en känsla av avkoppling och trivsel. Det är stora leendet på samtidigt med de trendigt svarta arbetskläderna redan i gryningen, en cig och en snabb kaffe och sedan rusch hela dagen.
Det i ett tempo som ger skärskador och vrickningar för den som halkar på ett halt golv i disken. Ett snabbt dopp i ismaskinen för en skadad hand och sedan igång igen. Det är den förtvivlade gråten från den som får sluta eftersom chefen känner obehag inför missnöjet över en osäker anställning.
När restaurangarbetarna samlas för att prata ihop sig blir det undanskymt i kylrummet – för detta är också en arbetsplats i skräck.
Kallskänken är samtidigt en timmes ganska skojig musikal kring arbetslivets utveckling, där fienden gått från arbetsköparen till arbetskamraterna i ett evigt bemanningsarmbågande, och organiseringen som enda möjliga moteld mot ordentliga löner eller ”arbetslösheten som heltidsjobb”.
För Wrangborg ser den enskilda anställda också som en del i det stora samhällsplockepinnet – vi är alla beroende av varandra och det är i det trösten och styrkan måste hämtas.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.