Journalisten och författaren Leïla Slimani, som tidigare skrivit prisbelönta Vaggvisa, lever i dag i Paris men är född och uppvuxen i Marocko.

Leïla Slimani
Natur & Kultur, 2018, (2017)
Nyligen översatt är hon aktuell med Sex och lögner som hon delvis tillägnar minnet av den marockanska, feministiska, muslimska sociologen och historikern Fatima Mernissi (1940-2015).
I Sex och lögner skriver Slimani om den ”sexuella misären” i Marocko. I Slimanis beskrivning framstår Marocko som ett land nästintill besatt av sex, där å ena sidan ”allt” är tillåtet så länge det sker i smyg. Medan på samma gång äktenskapsbryterskor och homosexuella avtjänar straff i fängelser, spädbarn överges och kvinnor gör ”mödomshinnerekonstruktioner”.
Sex och lögner är till stora delar en intervjubok. Slimani möter kvinnor på caféer och barer och de berättar för henne om sin sexuella situation, och också om den sexuella situationen i Marocko rent allmänt.
Vi möter Maha Sano, som såg Vaginamonologerna i Paris och satte sedan upp dem hos Föreningen Théâtre Aquarium. En teater som ligger i arbetarkvarteret Akkari i Rabat och vill att kvinnor och marginaliserade i samhället ska ha möjlighet att använda konsten som uttrycksmedel.
Kvinnorna i boken har alla olika bakgrund. Några har gjort en klassresa, är uppvuxna i arbetarkvarter och har utbildat sig, några har i dag god inkomst. Andra, som homosexuella ”Mouna” med fingerat förnamn, har medelklassbakgrund och föräldrar som politiskt står till vänster. ”F” är prostituerad i Casablanca och har haft föräldrar som var fattiga bönder.
Även ett par män kommer till tals, en av dem är polisen Mustapha, som i dag arbetar på kontor men ändå kan berätta hur det ser ut på fältet.
Enligt honom är det varken moral eller religion, utan pengarna som styr.
Han menar att lagarna främst är till för de fattiga. Det är exempelvis kvinnorna som prostituerar sig i utbyte mot grönsaker som åker fast. Det gör inte de kvinnor som tjänar mer under en kväll än vad han som polis gör under hela sin livstid. Enligt honom är det varken moral eller religion, utan pengarna som styr.
Ett ogift par som inte har råd att ta in på hotell får hitta andra platser att mötas, vilket kan vara riskabelt och leda till upptäckt.
Leïla Slimani talar även med andra som pekar ut pengar som en den stora orsaken, som statsvetaren Abdellah Tourabi. Men Slimani menar själv att det inte räcker som ensam förklaring, då hon finner att även personer med god ekonomi lider av den sexuella misären och ofriheten. Hon påpekar också att ungdomar har flera misärer, till dessa hör arbetslöshet och stängda gränser till Europa. Att det finns såväl politiska, ekonomiska som sociala uppenbara och bakomliggande orsaker.
De som drabbas är enligt Slimani främst personer som är ”de svagaste, de fattigaste och de mest marginaliserade människorna i samhället”.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.