I stället för att fokusera på arbetarklassen tycker Thomas Bodström att Socialdemokraterna ska satsa på ”den goda invandraren”. Den före detta justitieministern talar om arbetare, invandrare och arbetarklass på ett sätt inte ens en nyfrälst liberal skulle dra till med.
Om Thomas Bodström (socialdemokratisk justitieminister 2000-2006, reds. anm.) skulle få bestämma, vilket vi är flera som är väldigt tacksamma för inte är fallet då vi ju lever i någon form av demokrati där en politiker inte bara kan växla om när den behagar, så skulle Socialdemokratiska arbetarpartiet stryka ”arbetarpartiet” ur partinamnet.
Alltså till slut klippa banden till arbetarklassen även i namnet.
I stället för att fokusera på arbetarklassen tycker Thomas Bodström att Socialdemokraterna ska satsa på ”den goda invandraren”, säger han i en intervju i SVT. Den formuleringen gjorde att jag var tvungen att läsa om intervjun ett antal gånger.
För det första, ”den goda invandraren” är alltså en ensam invandrare som kommer till Sverige och försörjer sig själv.
Vad är då en ond invandrare? En som inte försörjer sig själv? Vad säger man då om alla rika (svenska) brats som aldrig lyft ett finger och bor i segregerade ghetton såsom Djursholm och Danderyd? Varför är bara invandrarens godhet villkorad?
Jag har mer gemensamt med en arbetare på andra sidan jordklotet än med en svenskfödd chef.
För det andra, att satsa på ”den goda invandraren” i stället för på arbetarklassen borde betyda att dessa två står i motsättning till varandra. Vem är arbetarklass? Vilken klass tillhör den goda invandraren? Kan inte en invandrare också ha samma klasstillhörighet som en svenskfödd arbetare? Vilken klass tillhör en invandrad arbetare? Klass är den största gemensamma nämnaren för en ”god” invandrare och en svenskfödd arbetare i arbetarklassen.
Jag har mer gemensamt med en arbetare på andra sidan jordklotet än med en svenskfödd chef. Klassintresset ljuger aldrig och är det ärligaste vi har.
Thomas Bodström hävdar också att arbetarklassen inte står ”längst ner” längre. ”Det ser inte ut så” säger han. Thomas menar antagligen inte att vi nått det klasslösa samhället och att den kapitalistiska klasstrukturen är omkullkastad, begravd och glömd.
Han låter mycket mer som den välklädda Lundsbergstudenten som på tv hävdade att ”enligt socionomer finns det inte några klasser”.
Något som Thomas Bodström borde veta sedan länge är att om någon annan bestämmer att alla andra ska jobba röven av sig i utbyte mot ett par slantar varje månad, medan man själv roffar åt sig de allra flesta slantarna – då har man det där klassamhället och då finns en arbetarklass. Det är liksom sådant som 14-åringarna som går Ung Vänsters nybörjare-i-marxism-kurser begriper och kan redogöra för.
56-åriga Thomas Bodström, som varit yrkesverksam politruk under största delen av sitt vuxna liv, talar om arbetare, invandrare och arbetarklass på ett sätt inte ens en nyfrälst liberal skulle dra till med.
56-åriga Thomas Bodström, som varit yrkesverksam politruk under största delen av sitt vuxna liv, talar om arbetare, invandrare och arbetarklass på ett sätt inte ens en nyfrälst liberal skulle dra till med.
Men visst, en sak i intervjun som är anledningen till att jag skrev denna text, är att jag också håller med honom om att SAP borde stryka ”arbetare” ur sitt partinamn. Socialdemokraterna har inte så värst mycket med arbetarklassen att göra längre. Javisst, medlemmarna i botten av partipyramiden är en annan sak än toppens heltidsarvoderade och så vidare, men det är fortfarande Socialdemokraterna som driver på att inskränka strejkrätten mot medlemmarnas vilja.
När Thomas Bodström säger att han kan tänka sig göra politisk comeback, varför gör han inte det i ett lämpligare parti?
Det är Socialdemokraterna som har tillbringat hösten med att närma sig Liberalerna och Centerpartiet och konsekvent avvisat stöd i regeringsunderlaget från Vänsterpartiet, ett riktigt socialdemokratiskt parti, i förhoppning om att få fortsätta behålla makten. Även om det skulle innebära att stryka ”arbetare” ur partinamnet och partiprogrammet.
Slutligen vill jag lyfta att när Thomas Bodström säger att han kan tänka sig göra politisk comeback, varför gör han inte det i ett lämpligare parti? Kanske Moderaterna? Där tycker man inte heller att arbetarklassen finns eller är någonting att bry sig om. Man har ingenting emot ”den goda invandraren”, så länge denne är tacksam för att den är här och ”gör nytta”. Kanske städar i ens flervåningsvilla eller kör hem en från Näringslivets bjudmiddagar.