Hade det handlat mer om klass som utlovat, hade det varit intressant att läsa Pojken av Tova Gerge. Istället är det en drygt 300 sidor lång, oengagerad BDSM-roman i kölvattnet av liknande litteratur inom populärkulturen i dag.
Pojken är berättad i jagform av bokens huvudperson, som jag här kallar filmvetarstudenten. Denne filmvetarstudent åtrår sin kortklippta kurskamrat och fantiserar om denne som ”pojken”. Denna pojke är verbalt den mest dominerande av studenterna i undervisningen. Filmvetarstudenten vill komma i besittning av ”makten” i denna egenskap. Men drömmer också om att göra kurskamraten till sin undergivne partner.
[BOK] Pojken
Tova Gerge
Albert Bonniers Förlag, 2018
Fantasin övergår i verklighet i romanen och de bägge inleder en öppen relation. Det är bara det att pojken egentligen är en kvinna och redan har en flickvän.
Pojken är vegetarian och berättarjaget involverar påtvingat köttätande och pälsmösseutklädnad i de sexuella maktlekar de lever ut. Samtycket är det ofta oklart med. Vidare bor pojken i kollektiv. På ett ställe hänvisar hon i förbifarten till sig själv som “syndikalist”. Men så mycket mer än så blir det inte av politisk spänning i den här romanen.
Filmvetarstudenten bär drag av en man ur incel-rörelsen, med den stora skillnaden att han får ligga åtskilliga gånger innan romanen äntligen är slut.
Till en början är det lätt att tro att filmvetarstudenten, det begärande subjektet, är en kvinna med läppglans och allt. Men det rör sig i själva verket om en man. Den makt pojken skulle besitta är svårtydd. Möjligen syftar det på hur unga kvinnor går om unga män i utbildningarna, som rapporterats om på senare år. Men pojken fullföljer aldrig kursen och verkar därför inte vara något större hot för filmvetarstudentens fortsatta studier och uppsatsskrivande. Filmvetarstudenten bär drag av en man ur incel-rörelsen, med den stora skillnaden att han får ligga åtskilliga gånger innan romanen äntligen är slut. Även om det för läsaren är en gåta hur han kan få till det överhuvudtaget.
Huvudpersonernas respektive klasstillhörigheter berättas genom att filmvetarstudenten är tvungen att arbeta vid sidan om studierna, bor i höghus och inte har råd med nya gymnastikskor. Jag förmodar att detta ska läsas som att han är hemmahörande i arbetarklassen.
Pojken, den begärda, signaleras komma från annat håll. Vi får veta att hon blivit av med oskulden över ett piano på en herrgård och hennes föräldrar bor i en stor villa. Ändå saknar hon den självklara sociala förmågan som kommer med en sådan bakgrund, varför den åtrådda makten blir än mer svårbegriplig.
Förutom att leverera i särklass dålig erotik, handlar Pojken om ack så tragisk klassavund.
Som helhet är berättelsen tjatig, med lika återkommande som torftiga redovisningar av berättarjagets sexuella maktfantasier och dito utlevnad. Beskrivningarna av arbetet i hotellreceptionen är betydligt mer givande att ta del av. Förutom att leverera i särklass dålig erotik, handlar Pojken om ack så tragisk klassavund.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.