I Bangladesh huvudstad Dhaka gick på måndagsmorgonen tusentals textilarbetare ut från fabrikerna i spontana och vilda strejker för att ställa krav på bättre löner och arbetsvillkor. Protesterna gick då in på sin andra vecka. Under oroligheterna, som koncentrerats till de fabrikstäta områdena Savar och Ashulia utanför Dhaka, har en arbetare dödats och ett femtiotal skadats. Under senare delen av veckan har protesterna avtagit, men polisnärvaron är fortfarande hög i områdena.
De senaste veckornas strejker och protester i den bangladeshiska klädsektorn grundar sig i en, enligt arbetarna, orättvis lönesättning som presenterades av regeringen i december förra året. Lönesättningen, bestämd utifrån ett gradsystem beroende på år inom yrket, har gett stora skillnader i påslag. Löneökningarna för arbetare på grundnivå i yrket var mycket högre än för den som arbetat i sju eller åtta år. Medan lönen för en arbetare i ”sjunde graden” ökade från 5 300 taka till 8 000 taka fick arbetare i andra grader bara 500 taka i lönepåslag, vilket motsvarar cirka 53,50 svenska kronor.
Nu fruktar arbetarna i Savar och Ashulia repressalier efter den senaste tidens protester. Enligt Khairul Mamun Minto, en lokal ledare, har över 800 textilarbetare redan mist sina jobb. Fabriksägare i områdena har också satt upp listor och bilder på de avskedade vid fabriksgrindarna.
För att försöka lösa det nästan konstanta missnöjet inom den lågbetalda klädsektorn arbetar sedan ett par år tillbaka en trepartsgrupp bestående av representanter för regeringen, arbetsköparsidan och fackföreningarna med frågorna. Under den senaste dryga veckan har arbetare vägrat återgå till sina arbeten trots uppmaningar från fackens ledare.
– Vi har inget förtroende för dem längre, säger Montoo, klädarbetare i Ashulia till Daily Star Bangladesh.
Efter fabriksraset vid Rana Plaza 2013 förlorade vi många ledare. Och dessutom finns en hård press mot facken från både klädköpare och fabriksägare.
Amirul Haque Amin, ordförande i facket National Garments Workers Federation.
Amirul Haque Amin, ordförande i facket National Garments Workers Federation, NGWF, menar att fackföreningarna i sektorn har ett svagt ledarskap och att många är ickefungerande.
– Efter fabriksraset vid Rana Plaza 2013 förlorade vi många ledare. Och dessutom finns en hård press mot facken från både klädköpare och fabriksägare.
Han menar att både Internationella arbetsorganisationen, ILO, och regeringen arbetar för ”social dialog” och för att lösa spänningarna.
– Men jag tror fortfarande att fackföreningsarbete är bästa sättet att minska konflikterna, säger Amin till Daily Star.
En anledning till fackens svaga ställning och missnöjet bland arbetarna är att många fackföreningsledare fängslades efter de stora protesterna för en ny minimilön i sektorn år 2016.
När de så småningom släpptes tvingades många radikala ledare med förtroende hos arbetarna gå under jorden, medan andra efter sina frigivningar lierade sig med fabriksägarsidan.
Om fackföreningarna återvinner arbetarnas förtroende framöver eller om de med jämna mellanrum uppblossande spontana protesterna fortsätter återstår att se. Men med största sannolikhet är det i vilket fall som helst inte sista gången de bangladeshiska textilarbetarna lägger ned arbetet och går ut på gatorna för att protestera.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.