I Frihamnen i Stockholm samlades klockan sju på torsdagsmorgonen ett 30-tal medlemmar i Hamnarbetarförbundet. Hamnstrejken hade nått Stockholm. Runt om i Sverige genomför nu Hamnarbetarförbundet korta strejker med krav på ett eget kollektivavtal, efter 46 år utan.
– Det här var en mjukstart. Vi är optimistiska och kommer inte ge oss. Vi kommer att köra ända in i kaklet. Det är tråkigt att det kostar, men vi lever i demokrati och tycker att vi har rätt att ha den fackförening som medlemmarna har valt. Vi vill ha ett eget avtal, precis likadant som Transports, varken mer eller mindre, säger Peter Ströbaek som är ordförande i Hamnettan i Stockholm.
I Karlshamn var på torsdagsmorgonen avdelning 121:s 77 medlemmar inne på sin andra tvåtimmarsstrejk av tre varslade.
– Stämningen har varit bra. Det har varit lite kyligt att stå still utanför grindarna, men med kaffe så har vi haft bra fart i diskussionerna här, både bland medlemmarna och intresserade. Lokförarna på Green Cargo tutar till när de kör förbi. Det är sånt som stärker, säger Christian Thernström, kassör i Karlshamnsavdelningen.
Vi vill sälja vår fredsplikt för samma rättigheter som Transport har. Vi blev utslängda från det inflytande vi hade 2018 och nu vill vi ha det tillbaka.
Christian Thernström, kassör Karlshamnsavdelningen
I både Stockholm och Karlshamn organiserar Hamnarbetarförbundet en övervägande majoritet bland arbetarna, medan Transport med sina 10-talet medlemmar likväl är ensamma om kollektivavtalet. För honom och hans kamrater i hamnen är syftet klart. Målet är något som, enligt honom, alla fackföreningar borde se som självklart.
– Vi vill sälja vår fredsplikt för samma rättigheter som Transport har. Vi blev utslängda från det inflytande vi hade 2018 och nu vill vi ha det tillbaka, säger han.
För Hamnarbetarna i Karlshamn är det bara runt tio år sedan som hamnbolaget efter bötesstraff från arbetsköparorganisationen Sveriges Hamnar sade upp det lokala kollektivavtalet i hamnen. Sedan våren förra året är de, tillsammans med hela hamnarbetarförbundet, utestängda även från medverkan i skyddsorganisationen.
Det är rätten att teckna lokala avtal som är en av stöttestenarna som ledde till att de centrala förhandlingarna mellan förbundet och Sveriges hamnar bröt samman i slutet av förra året. Det är också anledningen till att förbundet sade nej till medlarnas förslag på tisdagen. Sveriges Hamnar säger sig ha erbjudit det som förbundet krävt, ett avtal med samma innehåll som Hamn- och stuveriavtalet med Transport. Men de nämner inte det tillägg som uteslöt lokala avtal. Enligt Hamnarbetarförbundet reducerar det erbjudandet till det hängavtal som varit standardsvaret på förbundets begäran i tio år.
Målet med strejken är ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar. Det som erbjuds är ett hängavtal och inte ett kollektivavtal.
Henrik Collvin, ordförande i Hamnarbetarförbundet Malmö
De lokalavdelningsföreträdare som Arbetaren varit i kontakt med säger alla att det enda som kan avsluta konflikten är ett erbjudande om ett eget avtal.
– Målet med strejken är ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar. Det som erbjuds är ett hängavtal och inte ett kollektivavtal. Det enda som kan lösa konflikten är ett avtal där vi blir jämbördig part med Transport. Vi hade helst sluppit konflikt, men vi är beslutsamma. Ingen här vacklar, säger Henrik Collvin, ordförande för förbundets avdelning i Malmö.
Sveriges Hamnars vd Joakim Ärlund kallar punktstrejkerna för oansvariga. I ett pressmeddelande på tisdagen säger han att de, tillsammans med övertidsblockader, hotar svenska företag och arbetstillfällen. Men samtliga avdelningsrepresentanter frågar sig hur retoriken går ihop med att arbetsköparorganisationen själva tredubblar effekten på verksamheten genom att lockouta de strejkande hela dygnet, när strejken bara varar mellan två och tre timmar. Peter Ströbaek säger att han inte kan känna annat än att vara en bricka i ett större spel om fackens inflytande i hamnarna och kanske på hela arbetsmarknaden.
– Tittar man ute i Europa har du hamnar där fack är förbjudna idag. Vi är en bricka i ett spel. Det är förslaget om inskränkt strejkrätt ett exempel på, säger han.
Hamnarbetarförbundets agerande visar på behovet att skyndsamt få den föreslagna lagstiftningsförändringen gällande konflikträtten mot företag som har kollektivavtal på plats.
Mattias Dahl, vd för Transportföretagen
Och det är också något som Sveriges Hamnars moderorganisation Transportföretagens vd återkommer till i tidigare nämnda pressmeddelande.
– Hamnarbetarförbundets agerande visar på behovet att skyndsamt få den föreslagna lagstiftningsförändringen gällande konflikträtten mot företag som har kollektivavtal på plats. Den nytillträdda regeringen bör se över möjligheterna att påskynda lagstiftningsprocessen, säger vd:n Mattias Dahl i pressmeddelandet.
För Peter Ströbaek är hans yttersta drivkraft mer hamnnära.
– Vi brinner för vårt jobb, för kåren, det är därför vi kämpar. Värnar man om jobbet då vill man vara rädd om det och inte låta någon förstöra det. Vi kommer fortsätta kämpa ännu hårdare om det krävs, säger han.