Få, om ens någon, har haft en sådan enorm påverkan på den amerikanska musikhistorien som Izzy Young. Ändå fick han aldrig det erkännande han borde fått, åtminstone inte enligt honom själv. I måndags somnade han in, 90 år gammal, i Stockholm där han bott sedan mitten av sjuttiotalet. Jag saknar honom redan, skriver Johan Apel Röstlund.
Izzy Young och hans Folklore Center var länge spindeln i nätet kring den mytomspunna stadsdelen Greenwich Village i New York där luffare, poeter, fackföreningsaktivister, alkoholister och dagdrömmande beatniks samlades i början av sextiotalet. Han kom snabbt att bli en viktig del av den radikaliseringsprocess som tog fart bland musikerna inom den pånyttfödda folk-scenen.
You get a daft and I´ll get dizzy
We´ll go down to see old Izzy
What did the fly say to the flea
Folklore Center is the place for me
– Bob Dylan, Talking Folklore Center
Bob Dylan, Phil Ochs, Joni Mitchell, Odetta och halvsyskonen Peggy och Pete Seeger var bara några av dem han hjälpte till framgång genom åren. Izzy umgicks under 40-talet flitigt med kringflackande protestsångare som Ramblin’ Jack Elliott, Woody Guthrie och Tom Paley. Hans kunskaper om den rika amerikanska folklore-traditionen var i det närmaste ogripbar och hans envisa vilja att föra den vidare från lokalen vid Mariatorget i Stockholm gjorde honom till legend även inom den svenska folkmusikrörelsen som han snabbt blev en del av.
Izzy, alltid lika charmigt vresig, berättade historier om uppväxten i de judiska arbetarklasskvarteren uppe i Bronx. Om fackliga möten och politiska konflikter.
Jag hade förmånen att umgås regelbundet med honom under några år. Det som från början var tänkt som en kortare serie intervjuer utvecklades till vänskap och ett längre reportage i musiktidningen Sonic (finns att läsa på webben). Vi fikade, gick på bio och Izzy, alltid lika charmigt vresig, berättade historier om uppväxten i de judiska arbetarklasskvarteren uppe i Bronx. Om fackliga möten och politiska konflikter. Om musikens makt och poesins påverkan i ett samhälle uppbyggt av alla men anpassat för ett fåtal.
Izzy Young var ständigt i opposition.
Izzy Young var ständigt i opposition. Aldrig rädd att säga vad han tyckte om allt och om alla. Ofta förbannat men aldrig elak. Pratade med den där typiska New York-dialekten du bara hör i gamla amerikanska gangsterfilmer och med ett språk som skulle få Tony Soprano att rodna.
Eller som Bob Dylan själv skriver i sina memoarer från 2004:
”Hans röst var som en bulldozer och han verkade alltid för högljudd för den lilla lokalen. Izzy var ständigt en smula irriterad över det ena eller det andra. Han var sentimentalt godhjärtad, i själva verket en romantiker. Ur hans ögon glittrade folkmusiken som guld. Det gjorde den för mig också. Folklore Center var en skiljevägg och en mötesplats för all tänkbar aktivitet, och man kunde när som helst stöta på den verkliga kärntruppen bland folksångarna. En del av dem hade till och med sin postadress där.”
Fram till i höstas fortsatte den 90-årige Izzy Young att arrangera regelbundna konserter i sin lokal på Wollmar Yxkullsgatan på Söder i Stockholm. Hans enorma samling böcker kring amerikansk folklore har nu flyttats till USA:s nationalbibliotek i Washington DC.
Jag hoppas du fortsätter att röra om i grytan var du nu är.
Israel Goodman Young somnade in i måndags kväll. Enligt dottern Philoméne Grandin omgiven av nära, kära och levande musik. Världen har nu blivit lite fattigare. Tack för alla fina stunder som du delade med dig av. Jag hoppas du fortsätter att röra om i grytan var du nu är. För här fattas du redan.