Staden Neapel har med den nuvarande borgmästaren Luigi de Magistris, som inte tillhör något av de etablerade partierna, försökt att gå sin egen väg i många frågor. Mycket tack vare dess invånare som uppbär en tradition av kollektivism och organisering på lokal nivå.
Tillsammans med städer som Barcelona, Berlin, Madrid och Amsterdam ingår staden i ett nätverksutbyte som går under namnet #fearlesscities, vilket betyder ”orädda städer”.
Alessandra Pirera är aktivist och en av initiativtagarna till årets erfarenhetsutbyte i Neapel, som ägde rum i mitten av mars.
– Fearless cities är ett nätverk för erfarenhetsutbyte kring municipalism. Det startades av Ada Colau när hon blev borgmästare i Barcelona 2015 och sedan dess är vi en del av det, säger hon.
Municipalism är en politisk organisation baserad på lokalstyre som utgår från organisering av invånarna på kvartersnivå, det vill säga en slags direktdemokrati som innebär ett alternativ till ett centraliserat styre.
När Ada Colau från partiet Barcelona en comù blev borgmästare i Barcelona tog hon initiativ till att bjuda in personer från olika länder i Europa och Latinamerika för att dela erfarenheter kring municipalism och praktiska exempel på hur det går till.
Ada Colau kom själv från den sociala rörelse som bildades i Barcelona under finanskrisen då tusentals människor vräktes eller hotades av vräkning när de inte längre klarade av att betala sina bostadslån. Hon gick ut till försvar för människors rätt till bostad i sin egen stad och hjälpte många att slippa tvångsvräkningar.
– Just nu skulle vi vilja hitta ett sätt att sänka begravningskostnaderna som skenat i höjden de senaste åren. De flesta har knappt råd att begrava en anhörig längre, säger Laura Pérez från Barcelona en comù, som är kommunalråd i Barcelona och ansvarig för feministiska frågor.
Vi har lyckats få igenom att ockuperade samlingsplatser som drivs kollektivt sedan årtionden tillbaka har erkänts som gemensamma tillgångar i staden.
Alessandra Pirera, aktivist i Massa Critica
Alessandra Pirera är delaktig i det lösa nätverket Massa Critica, kritisk massa, i Neapel. Hon vill framför allt lyfta fram hur stadens invånare har nått stora framgångar i dialog med de styrande i staden.
– Vi har lyckats få igenom att ockuperade samlingsplatser som drivs kollektivt sedan årtionden tillbaka har erkänts som gemensamma tillgångar i staden.
Gamla fängelser och kloster har förvandlats till kulturscener och självförvaltade allmänningar, så kallade bene comuni. Detta genom att ett tillägg i kommunallagen införts som legitimerar de ockupationer som redan varit ett faktum i Neapel.
Lagtillägget innebär att övergivna kommunala byggnader kan ockuperas om de kommer allmänheten till godo. De senaste åren har också studenter och familjer, som lever under svåra ekonomiska förhållanden lyckats få tak över huvud genom bostadsockupationer.
Neapel har även kommunalt vatten, något som de styrande i Barcelona kämpar för att uppnå.
– Vi skulle gärna vilja göra vattnet till en gemensam tillgång för stadens alla invånare, men vi har inte lyckats bryta privatiseringen av vattendistributionen, som går många decennier tillbaka i tiden, säger Laura Pérez från Barcelona En Comù.
Det är just den gemensamma nyttan som står i centrum för municipalismen. Något som har aktualiserats för att kontrastera de senaste decenniernas politiska och ekonomiska kriser med åtstramningar som följd framför allt i södra Europa.
När centrala mänskliga behov och intressen blir klämda mellan staters och privata aktörers jakt på vinst växer behovet av ett alternativt sätt att göra politik fram.
Neapel är Italiens tredje största stad. Den är belägen vid Medelhavet och nära vulkanen Vesuvius en dryg timma söder om Rom. Staden förknippas ofta med den napolitanska maffian Camorran och dess akuta sophanteringsproblem – en situation som har pågått sedan mitten av 1990-talet.
Förutom problemen med nedskräpning och dålig sophantering lider staden av luftföroreningar och en mycket kontaminerad kuststräcka.
Fredagen den 15 mars hade runt 50 000 av stadens unga hörsammat den svenska studenten Gretas kallelse till klimatstrejk för att rädda planeten. Totalt i Italien rörde det sig om en miljon unga.
– Jag hade aldrig föreställt mig att se så många unga människor här i dag, säger Monica Capo, miljöaktivist och en av initiativtagarna till skolstrejken i Neapel.
Hon är påtagligt berörd av den enorma responsen.
Flera av studenterna uttrycker oro över klimatförändringarna, smältande isar och föroreningar av havet. Få av dem nämner dock några av de stora miljöproblemen som staden brottas med.
– Vi har en tradition av miljöaktivism här, men lobbyn från starka ekonomiska intressen har oftast stått i första rummet, säger Monica Capo.
Hon är en sedan länge engagerad miljöaktivist i staden och har inte gett upp.
– Det är hoppingivande att så många ungdomar är här idag och att det samtidigt är en bred uppslutning som för samman människor över generationsgränserna i den här demonstrationen, säger hon och menar att det har de inte sett på ett par decennier.
Neapelkvarteret Bagnoli, beläget vid havet, var ett tungt industriområde under stora delar av 1900-talet. Här fanns ett av landets största stålverk, en cement- och en eternitfabrik som använde asbest i produktionen.
Trots att industrierna kördes i botten för snart trettio år sedan har inget gjorts för att komma tillrätta med de enorma markföroreningarna och den instabila mark som produktionen i fabrikerna lämnat efter sig. Industriområdet som upptar en bit av kusten ser ut som det gjorde när produktionshjulen en gång slutade att snurra.
Det råder låsta positioner mellan den nuvarande borgmästaren Luigi Di Magistris och den italienska regeringen kring återställandet av marken.
– Vi har positionerat oss i förhållanden till regeringen i många frågor, bland annat när det rör Bagnoli. Vi kan inte gå med på att stå utanför påverkan kring återuppbyggnaden, säger borgmästaren Luigi de Magistris.
Han, staden och invånarna vill få inflytande över återställandet av den vackert belägna kustremsan och ge invånarna i stadsdelen tillgång till en allmän strand och rent vatten att bada i under de heta sommarmånaderna, då temperaturerna når närmare 40 grader.
Neapel sneglar här på Barcelona, som trots att det är en attraktiv turiststad har en strand som är allmän och därmed tillgänglig även för barnfamiljer med små inkomster.
– Ska du tillbringa en dag på stranden med familjen under en av sommarens heta dagar i Neapel kostar det flera hundra kronor, säger Diego Civitillo, kommunordförande i stadsdelen Bagnoli.
Det gör att många invånare ändå tar sig ner till den förgiftade strandremsan i det gamla industriområdet vid havet under heta dagar, eller när den första solen tittar fram.
– Jag är ofta här för att titta till de övergivna hundar som finns i området och jag har hittat asbest på stranden flera gånger, säger Sabrina Bobo.
Sedan pekar hon upp mot en klippa som går ut i havet.
– Det är hög risk för klippras, du ser kanske klippblocken som ligger därborta, säger hon och pekar mot ena strandänden. Ändå kommer ungdomar hit och har picknick och badar.
Det handlar om att göra val som innebär att man ibland går över gränsen.
Luigi de Magistris, borgmästare i Neapel
Neapels borgmästare är dock beslutsam om att en förändring måste till.
– Det handlar om att göra val som innebär att man ibland går över gränsen, säger Neapels borgmästare Luigi de Magistris när han talar under sammankomst på Fearless cities.
Han menar att man ibland har valt att sätta sig upp mot beslut som tjänar ekonomiska i stället för mänskliga intressen, eller som innebär kränkningar mot fundamentala mänskliga rättigheter.
Neapel var en av de första städerna som satte sig upp mot den nya strängare migrationslagstiftningen som regeringen drev igenom innan årsskiftet. Staden må ha sina problem och vara smått kaotiskt, men alla dess invånare har rättigheter, är budskapet man strävar efter.
Detta har upprört inte minst det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Legas ledare och vice premiärminister Matteo Salvini. Under fredagen besökte han staden för ett möte hos Neapels prefektur, vilket höll på att stoppa klimatdemonstranterna från att nå slutmålet.
– Hur kan en fredlig demonstration, som fått tillstånd att gå genom staden, i sista minuten hindras från att slutföras, sade Nicole Amadio Mancino, aktivist och en av demonstranterna, och många med henne.
Så småningom släpptes studenterna igenom så att de kunde avsluta marschen.
Men konfrontationen med regeringen är långt ifrån över. Senast i raden av handlingar som visar på den djupa klyftan mellan Neapels borgmästare och regeringen är deras respektive reaktion på det nya italienska räddningsfartyget som i helgen räddade 49 personers liv på Medelhavet.
Medan Luigi de Magistris hyllade initiativet hotar regeringen med att ställa besättningen – en grupp volontärer – inför rätta.
Hur långt #fearlesscities kan komma i sina försök till lokalt direktstyre kommer ställas på sin spets, inte minst, när Barcelonaborna i maj ska avgöra om Ada Colau får förnyat förtroende som stadens första kvinnliga borgmästare.
Christin Sandberg
