Slawomir Broniarz, ordföranden i Polens största lärarfack ZNP, står med en Kalashnikovkarbin i högsta hugg framme vid svarta tavlan i ett klassrum. Framför honom sitter polska barn snällt i sina skolbänkar. ”ZNP tar barnen som gisslan”, lyder domedagsrubriken. Nidbilden publicerades för två veckor sedan som framsida på den högerradikala, regeringskontrollerade tidningen Gazeta Polska.
I måndags inleddes den största lärarstrejken i Polen sedan 1993. 80 procent av landets alla lärare vid förskolor, grundskolor och gymnasieskolor deltar, i hopp om att förbättra sina arbetsvillkor. När Arbetaren möter ZNP:s internationella koordinatorn Dorota Obidniak så visar hon framsidan på Gazeta Polska som ett exempel på de allt mer extrema attacker man utsatts för av regeringspartiet Lag och Rättvisa.
– Det har varit chockerande. Den där saken är på väg till rättegång nu, eftersom det är hatspråk mot lärare och mot vår ordförande. Men andra gånger har de framställt oss som kommunister. Och nu kan de framställa oss som idioter, som inte ville gå med på regeringens ”utmärkta” förslag i söndags.
ZNP och det andra polska lärarfacket i FZZ kräver en lönehöjning på 1000 polska zloty, motsvarande nästan 2500 kronor, för samtliga lärare på alla nivåer i utbildningsväsendet. För närvarande får en nyexaminerad lärare motsvarade 425 euro i ingångslön, vilket är samma nivå som den lagstadgade minimilönen i Polen.
– Till och med kassapersonalen på Lidl och i andra stormarknader tjänar bättre än så. Konsekvensen är att nästan inga unga människor vill bli lärare längre. Vi måste reagera mot det här, säger Dorota Obidniak.
Regeringen har istället föreslagit en femtonprocentig löneökning, från och med september i år. Det enda fackförbund som gått med på detta är Solidaritet, som sedan 2015 själva har en politisk allians med regeringen. I söndags kväll skrev Solidaritet också under ett avtal om detta, även om fackförbundet är det som har minst antal lärare som medlemmar. Regeringen lyfter nu fram detta för att gynna sin egen position.
– De framställer Solidaritet som ett bra fack, som ”förstår” att man inte kan ge en löneförhöjning till lärarna. Utan bara till grupper som man vet att kommer stödja regeringspartiet i EU-valet i maj och i parlamentsvalet höst, säger Dorota Obidniak.
Under de senaste åren har ZNP och andra fackförbund arrangerat manifestationer och protester för att kräva en löneförhöjning. Det har inte lett till några konkreta förändringar alls, därför har man gått igenom den i Polen mycket komplicerade och mödosamma processen att organisera en landsomfattande strejk. 15 500 kommunala förskolor, grundskolor och gymnasieskolor av totalt cirka 24 000 arbetsplatser deltar nu i strejken.
ZNP har aldrig haft någon strejkkassa. Varje dag som lärarna strejkar så betyder det att de till och med får mindre pengar än den lagstadgade minimilönen. På en hel del platser i landet har kommunfullmäktige bestämt sig för att försöka skjuta till lite extra pengar för att hjälpa lärarna, men enligt Dorota Obidniak kommer detta bara ske i de kommuner där oppositionen styr. Att lärarna trots dessa förutsättningar gått ut i strejk visar både hur beslutsamma de är, och hur illa situationen har blivit.
Vi har en känsla av att ju mer vi jobbar, desto mer förminskade blir vi.
Beata Degiel, strejkkommittéledare
Ute i Warszawa märks strejkens effekter tydligt. Ungefär hälften av huvudstadens skolor hålls helt stängda. Andra skolor är fortsatt öppna, men där sitter lärare strejkvakt. I Jan Zamoyski-gymnasiet träffar jag historieläraren Beata Degiel, som är strejkkommittéledare. Hon talar om den oerhörda arbetsbörda och tunga ansvar som lärare allt som oftast upplever. För detta får de mycket lite i lön, vilket gör att de inte känner sig uppskattade.
– Vi har en känsla av att ju mer vi jobbar, desto mer förminskade blir vi. Det går inte att jämföra oss med någon annan yrkesgrupp i Polen, vad gäller den stora arbetsinsatsen och det lilla vi får tillbaka i lön.
På måndagseftermiddagen besöker Arbetaren även en solidaritetsdemonstration som arrangeras av den lokala sektionen av ZNP vid Warszawas universitet, framför lärosätets huvudentré. De flesta talen handlar om vikten av att få en skälig lön. Men lika många talar om behovet av en mer egalitär och demokratisk utbildning. Polens auktoritära regeringens har sedan sitt makttillträde 2015 tryckt in nationalchauvinism och historierevisionism i utbildningen.
Läraren Joanna Szydziak börjar gråta så snart hon får mikrofonen i sin hand. Hon är 31 år och nybliven lärare i historia och etik. Sedan mindre än ett år tillbaka arbetar hon vid en högstadieskola i förstaden Legionowo, norr om Warszawa. Och det är inte arbetsbördan som är tyngst, förklarar hon.
– I det här systemets skolundervisning så ska lärarna undervisa om vem påven Johannes Paulus II var. Vi ska berätta om vad Solidaritet gjorde på 1980-talet. Då ska vi även nämna Lag och Rättvisa och deras grundares inblandning i kampen mot kommunismen.
Vi är konstant föremål för desinformation från regeringen, på grund av det vi gör nu.
Joanna Szydziak, historielärare
Men lärarna förväntas inte lära sina elever om tolerans. Om hur olika grupper är utsatta för diskriminering, eller hur eleverna ska känna igen fake news och propaganda.
– Det är sådant som våra statliga medier är fulla av. Vi är konstant föremål för desinformation från regeringen, på grund av det vi gör nu. Men jag känner att jag har stöd av mina elever och har därför gått med i strejken.
En annan facklig rörelse som håller tal vid demonstrationen är Inicjatywa Pracownicza, eller Arbetarinitiativet, ett syndikalistiskt basfack vars medlemmar i utbildningsväsendet har anslutit sig till strejken.
– Vi tycker det är skäligt att lärarna får högre löner, med tanke på deras arbetsvillkor, arbetsbelastning och underbetalning, säger Ignacy Józwiak, som är internationell kontaktperson för Arbetarinitiativet i Warszawa.
Vi talar om den sällsamma situationen i Polen, där den auktoritära högerregeringen har en nära allians med Solidaritet, som är landets mest välkända fackförbund. Det har fått många att idag betrakta Solidaritet som förrädare, säger Ignacy Józwiak.
– Vi har kommit till en punkt att även byråkratiska fackförbund som lärarfacket är väldigt förbannade på Solidaritet, som är regeringslojala och helt öppet deltar i möten med premiärministern, presidenten och ledningen i Lag och Rättvisa. Solidaritet har blivit en del av spelet. Men samtidigt måste man understryka, att vissa radikala baser fortfarande går emot den fackliga ledningen. Ibland i skolan, ibland i gruvindustrin. Det är trots allt modigt, så som Polen nu ser ut.
