Eftersom Didier Eribon i sin självbiografiska klassuppgörelse Tillbaka till Reims refererade till James Baldwins (1924–1987) texter om sin far beställde jag i höstas upp Baldwins Att vara neger (Wahlström & Widstrand, 1956) från Stadsbibliotekets magasin.
James Baldwin
Översättning: Olof Starkenberg
Revidering av översättningen: Henrik Sjöberg
Norstedts, 2019
När jag motvilligt lämnade tillbaka den kändes det som att åter släppa ned boken i den djupa brunn som den befunnit sig i de senaste 40 åren. Jag förväntade mig att den skulle ingå i nästa utförsäljning för en tia – ett sorgligt öde för en urstark klassiker.
Men Baldwin har glädjande fått något av en renässans, första tecknet var Raoul Pecks prisade I am not your negro (2016), som utgår från Baldwins texter i sin berättelse om den afroamerikanska historien. Hans alldeles särskilda stil att koppla ihop rasism och politik med det personligt upplevda skapar en stubintråd mellan hjärta och hjärna, intellekt och kropp som ger texterna en sällsynt sprängkraft.
Senast i februari kom Oscarsbelönade spelfilmen If Beal Street could talk baserad på Baldwins roman från 1974. Även där kopplar han samman den personliga livskampen med den ständiga kampen mot rasismens inverkan på allt från vardagsliv till juridik för en afroamerikansk familj.

Norstedts ger nu ut ett av Baldwins centrala verk, The fire next/Nästa gång elden, som består av två essäer med underrubriker som signalerar personligt tilltal i ”brev” från författaren till läsaren, i det första fallet till en brorson, som först publicerats i The New York Times. Därtill har den ett lysande förord av Aleksander Motturi.
Det är bara 100 år sedan slaveriets formella avskaffande när originalet utkommer men James Baldwin rör sig i ett USA som i högsta grad präglas av ständigt påträngande rasistisk brutalitet.
I februari 1963 blev George C. Wallace vald till guvernör i Alabama och deklarerar i sitt invigningstal: “Segregation nu, segregation i morgon, och segregation för alltid”. Detta trots att USA:s högsta domstol året innan deklarerat att segregation strider mot konstitutionen.
I maj 1963 utbryter några av de värsta kravallerna i medborgarrättshistorien i Alabama. I augusti samlar Martin Luther King 250 000 deltagare i medborgarrättsmarschen i Washington DC.
Känslan hämtar han ur den personliga erfarenheten men analysen ur det gemensamma.
Baldwin behandlar i de båda texterna som alltid den personliga kampen att hantera känslan av ilska och uppgivenhet över den ständiga repressionen, och valet att lägga energin på historisk och politisk analys. Det är hans absoluta rekommendation.
Känslan hämtar han ur den personliga erfarenheten men analysen ur det gemensamma. Han talar om hur det känns att komma ”hem” efter striderna under andra världskriget och inte hitta arbete eller bostad – det är det personliga. Och han citerar Malcolm X, som pekar på på hur händelser som exempelvis Englands alla ”blodiga” erövringar, eller kampen för Israel som stat, inte kallas våld medan svartas kamp för sina rättigheter gör det – det är strukturen.
Men en av Baldwins viktigaste resonemang hänger samman med rasismen egentligen bara på ett symboliskt plan hänger ihop med hudfärg. Att spänningarna ”är rotade i samma djup som de där kärleken uppstår, kärlek och mord. Den personliga fruktan och längtan som den vite mannen inte vill medge att han känner – och som han uppenbarligen heller inte kan tala om – projiceras på svarta”.
Han skriver vidare: ”Det enda vita människor har som svarta människor behöver eller borde sträva efter är makt – och ingen har makt för evigt”.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.