Fredrik Virtanen
Gloria förlag, 2019
I en intervju i Dagens Nyheter den 2 maj berättar Eirik Stubø att han gärna hade velat stanna som chef och reda upp situationen efter avslöjandet av Dramatens otrygga arbetsmiljö vilket föranleddes av dokumentären om Josefin Nilssons öde i händerna på en av teaterns (fram till nyligen) medarbetare.
Avskedandet är bara ytterligare ett exempel på hur värdelös krishantering av fega chefer lett till först demonisering av en enskild person som så småningom upprättas och blir en huvudperson i påstådd häxjakt av ohejdbara feminister. Jag har ofta undrat hur cheferna på TV4 har kunnat behålla sina tjänster efter att under lång tid rapporterats ha nonchalerat trakasserier och sexuella gränsöverskridningar inom ramarna för sitt ansvar – där åkte en anställd gammal kompis ut i kylan som ensam ansvarig för en omvittnat vidrig arbetsmiljö.
Eller chefer på de stora mediehusen, eller de ansvariga i Stockholms stadshus som helhjärtat stöttade vissa av Benny Fredrikssons av många, bland annat facket, ifrågasatta åtgärder på Kulturhuset Stadsteatern men försvann när han blev uthängd i Aftonbladet som en diktator. Snabba ommöbleringar och utköp av en medarbetare som tas avstånd ifrån och så knatar man vidare utan att något har förändrats.

Det intressanta med alla dessa historier är just scenariet där antingen ”offer” eller ”förövare” ska hängas ut, ska bort och ta skulden. Sällan presenteras en helhetsbild där arbetsplatsen från början har en sjuk miljö med medarbetare på korttidskontrakt som kämpar för att behålla jobbet i stenhård konkurrens med fastanställda (även de nu allt mer hotade).
Gamla hierarkier och tillsättningar utefter vänskap, allt omänskligare bedömningar inför sjukskrivningar hos Försäkringskassan trots allt fler utbrända. Sällan ingår den bilden i den offentliga krishanteringen.
Journalisten Fredrik Virtanen tar i sin bok Utan nåd – en rannsakning (utgiven på det norska förlaget Gloria) upp ”krishanteringen” på sin gamla arbetsplats Aftonbladet efter att ryktena om ett gammalt övergrepp han sägs ha begått nu kommit upp igen via Instagram. Han berättar att han talar med chefer som verkar stötta men sviker, och han kastas ut i kylan. Blir var mans och kvinnas spottkopp, människor som inte vet vad som hände men får makten genom att samlas och ge honom rollen som representant för #MeToo-förövarna. Skriverierna accelererar och etablerade media skriver vidare, vissa namnger och fälls (däribland Arbetaren) av Pressens opinionsnämnd.
Virtanen fyller en bok på 250 sidor med sin korta historia och det gör han på ett sätt som kan likna rättshaveristens: genom att varje mejl, telefonsamtal och artikel under processen citeras. Instagramkommentarer, rubriker, långa listor med namn på politiker och andra kändisar som ”gillat” och ”hjärtat” uthängningar och andra fula inlägg mot honom.
Han kämpar ”mitt i overkligheten” med vad han har: flyr landet, går till ett stamställe utan att se någon i ögonen för att supa sig full, fnyser föraktfullt mot dålig journalistik som han identifierar ”direkt, ur ett professionellt perspektiv”, försöker undvika att barnen ser löpsedlarna. Det är en stark bild av en människa mitt i ett drev.
Var och en i arbetslivet har sin egen historia och är en liten pusselbit i det förändrade medielandskapet och arbetslivet, så också Fredrik Virtanen. För den stora publik som lär läsa hans bok av intresse för hans personliga historia är de sidor som berör dessa frågor de verkligt viktiga. Till och med hans egen så smärtsamma process hade fått större tyngd om lika mycket plats och detaljer berört detta.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.