Mindre än ett år efter kritikerrosade Vardagar, enligt författarens egna uppgifter såld i omkring 17 000 ex, kommer nu uppföljaren Vardagar 2. Ulf Lundell fortsätter sina kast mellan vardagsbestyr i sitt stora Österlenhus, irriterade iakttagelse över dagspolitiken och minnen av barndomen. Det senare är det som berör.
För all del blir man beklämd över tristess, sorg, förvirring, rädsla, ångest och ensamheten som ligger över sidorna, men också irriterad över en känsla över slarv, lättja och nonchalans mot läsaren – den kritiken kan gälla både författaren själv och hans förlag.
Man kan föreställa sig att Lundell har velat framkalla ett flödande stream of consciousness, och lyckas i viss mån när det gäller barndomsbilderna från barndomens åtta år på Södermalm i Stockholm och ungefär lika många i den vilda naturen i Nacka innan tonårens flykt hemifrån. Men inte lika bra när det gäller samtidens iakttagelser. Även Vardagar 2:s minnesbilder har sitt ursprung i en en gång nära anhörig kvinnas död, denna gång hans mor.
Lundell fyller 70 i år och tänker mycket på sitt åldrande, och tacka för det med känningar i hjärtat och andra organ som plötsligt annonserar plötslig, men som han försöker intala sig, normal svekfullhet. Omslagets, som jag tror, pilfinkar signalerar en större gråhet över livet än förra bokens blåa kamrater.
Han ”tar sig fram genom minuterna” dels med musik och läsande, med viss framgång, och med ett digert tv-tittande till förfång för honom själv, och googlande till förfång för hans bok. Långa, slarvigt återgivna Wikipediaartiklar, misstänker man, om vitt skilda ämnen. Spontana känslor kring kändisar och företeelser som varit i medierna under året, inte minst cirkusen efter valet och akademispetaklets efterspel.
Märkligt osmälta tankar om kvinnor, han beundrar dem när de är vackra och intelligenta på sitt eget vis: ”Jag vet inte vad den kvinnliga bossen för Världsbanken heter, vacker är hon inte/men jag såg bilder av henne i ett blad, så in i/helvete elegant, kläderna…”, när de är i sällskap med en man kan de nästan försvinna i bakgrunden, som ”Göran Rosenberg och en vacker kvinna”, ”Pops och två damer” eller ”Exfru Elvis”.
Han gör några försök att läsa böcker med kvinnliga författare, men Nina Lekanders Trosbekännelser tröttar med sitt språk och Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo Brinn är för ungt.
Undrar om Ellen Bergmans tidigare namn Strömholm har med fotografen Christer och sonen Joakim att göra – men besvärar sig inte med att googla. Han gör några försök att läsa böcker med kvinnliga författare, men Nina Lekanders Trosbekännelser tröttar med sitt språk och Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo Brinn är för ungt. Allt citerat blir förstås en droppe i havet på 667 sidor text, men jag hade nog sett färre sidor och tillträde av en redaktör, framförallt vad gäller de många korrfelen.
Efter några hundra sidor börjar man, som drabbad av Stockholmssyndromet, dock nästan undra om det inte är lika bra att ge sig i våld och försöka gilla det man läser. Han skriver: ”Framtiden är ingenting för mig/tackochlov” men jag håller inte riktigt med. Rader som: ”Känns som jag går på glas/men det är lera” visar att Lundell faktiskt kan beröra med sitt språk om han besvärar sig med att slipa fram det.
Och beskrivningarna av 1950- och 60-talens barndomslandskap som stiger fram ur den åldrande mannens blick är viktiga ur både det personliga, och faktiskt politiska perspektivet.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.