Det är september 2018 strax utanför den ukrainska staden Poltava. Mörkret har lagt sig och Marharyta och Anna hör glas som krossas. Personer utanför deras hem skriker homofobiska skällsord och någon ropar ”Vi ska döda er!”. Ett skott avlossas och träffar deras hund. De ringer polisen, som inte kommer.
Det är inte första gången som männen har sökt upp Marharyta och Anna. Faktum är att de redan har bytt adress fyra gånger i och runt staden Poltava. De har anmält händelserna till polisen som inte ingripit.
– Om ni ändrar er sexuella identitet så kommer attackerna upphöra, berättar Anna att en av poliserna sagt.
”Om ni träffar på henne, så använd våld – vi vill inte att den här horan ska leva i vårt land”.
Citatet som riktas till Anna är publicerat på en webbsida som drivs av ukrainska högerradikala rörelser där de kartlägger personer i den Ukrainska hbtq- rörelsen. På sidan lägger de upp personlig information om hbtq -personer och uppmanar till våldshandlingar mot dem.
Det är inte vilka som helst som fått upp ögonen för Anna och Marharyta. På de maskerade männens jackor har de sett symboler tillhörande partiet National Corps som är ett nationalistiskt högerradikalt parti med kopplingar till nynazistiska Azovbataljonen som stridit mot den proryska sidan i Donetsk. Även svenska nazister har anslutit sig till det paramilitära förbandet. Under söndagens parlamentsval i Ukraina fick partiet två procent av rösterna, och därmed inga platser i parlamentet som har en femprocentig spärr.
Enligt organisationen International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association, ILGA, årliga rapport om situationen för hbtq-personer i Ukraina är nationalistiska grupperingar det största hotet mot hbtq-rörelsen i landet.
– Nästan varje hbtq-evenemang blir attackerat av högerradikala och ofta utförs attackerna av grupperna C14 och Tradition and order, säger Maria Guryeva från Amnesty International Ukraina till Arbetaren.
Maria Guryeva berättar att hbtq-personer i Ukraina frekvent hotas och attackeras men att attackerna aldrig utreds av polisen. Såvitt hon vet är det bara två fall, av tusentals attacker, som har gått till domstol. Hon nämner också att det skett framsteg de senaste åren. Exempelvis hölls landets största Prideparad i år, med uppemot till 8 000 deltagare i huvudstaden Kiev. Pride är enligt henne det enda hbtq-evenemang som uppmärksammas och skyddas av polis.
Hoten och trakasserierna mot Anna och Marharyta började i december 2017, efter att de arrangerat ett evenemang om sexuell identitet och reproduktion i Poltava.
– Staden är relativt liten och det är inte många som är öppna med sin sexuella läggning, säger Anna.
Högerradikala och nazister började skriva hot över internet till dem och när de fick veta att Anna och Marharyta var ett hbtq-par, övergick hoten på internet till att maskerade män började söka upp dem.
I december 2018 sökte Anna och Marharyta asyl i Sverige. Efter några månader fick de avslag på asylansökan. Arbetaren har tagit del av avslaget.
Migrationsverket motiverar beslutet med att det är enskilda poliser som gjort tjänstefel och menar att paret ska söka skydd via andra instanser i hemlandet.
Personer som utför hatbrott blir inte straffade och de som söker statligt skydd får inte det.
Maria Guryeva, Amnesty International Ukraina
”Migrationsverket bedömer därför att Anna och Marharyta inte riskerar förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet och att de ukrainska myndigheterna kan erbjuda dem skydd i det fall de är i behov av det”, står det i avslaget.
– Det där är möjligt i teorin, men inte i praktiken eftersom att vårt rättssystem inte fungerar som det ska. Personer som utför hatbrott blir inte straffade och de som söker statligt skydd får inte det, säger Maria Guryeva.
Beslutet har överklagats till Migrationsdomstolen, där de återigen fick avslag. Nu har de överklagat avslaget till Migrationsverkets sista instans, Migrationsöverdomstolen.
– Vi riskerar att dö om vi återvänder, säger Marharyta.
Sverige hamnar på tionde plats på ILGA:s, årliga kartläggning över htbq-personers rättigheter i Europa. Att Sverige inte hamnar högre upp handlar bland annat om att asylsökande hbtq-personer inte garanteras sina rättigheter med nuvarande lagstiftning.
Deidre Palacios är vice förbundsordförande på Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL. Hen anser att den svenska asylprocessen är problematisk och rättsosäker. Hen berättar att RFSL riktat stark kritik till Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar, som ska avgöra om det är troligt eller inte att en person tillhör hbtq-gruppen.
– Tillämpningen av lagen baseras på ett heteronormativt, västerländskt perspektiv, säger hen.
Enligt Deidre Palacios gör RFLS bedömningen att Ukraina inte är ett säkert land för hbtq-personer. Ändå har alla fall hen känner till av ukrainska hbtq-flyktingar fått avslag i Sverige.
– Resultatet blir att Sverige skickar tillbaka hbtq-flyktingar till länder där de riskerar sina liv, säger hen.
Anna och Marharyta har anmält sig som volontärer till Stockholms Pridefestival som inleds den 29 juli och hoppas på att kunna få stanna i Sverige.
– Jag vill skaffa familj och kunna älska vem jag vill, säger Anna.