I Georgien sliter människor under tuffa arbetsvillkor. Lönerna är låga, arbetslösheten hög i landet, och arbetsköparna bryr sig sällan om de anställdas rättigheter. Samtidigt har flera strejker genomförts i landet de senaste åren, organiserade av nybildade fackförbund som söker sig bortom traditionella strukturer. Arbetaren rapporterar från Georgien där en ny arbetarrörelse är på frammarsch.
Rulltrapporna som leder ned i Tbilisis tunnelbana gnisslar precis som de i Jerevan, St Petersburg och Moskva. Alla tunnelbanor i Sovjetunionen byggdes enligt samma modell, och färden ner mot perrongen känns som en utflykt ner till det förgångna. Den svala luften luktar gummi och smörjmedel. Tågen tjuter och viner förbi perrongen i rask takt. Om Sovjetunionen var bra på något, så var det att bygga effektiva tunnelbanor.
I dagens Georgien är förhållandet till det sovjetiska förflutna och till Ryssland spänt, speciellt sedan kriget mot grannlandet 2008. Den västvänliga neoliberalen Micheil Saakasjvili, som var president 2004 till 2013, förde ett korståg mot allt som luktade Sovjet. Utfallet av hans ambitiösa reformer har varit mångbottnat. Å ena sidan minskades vardagskorruptionen, och landet njuter i dag större politisk frihet än vad deras grannländer gör. Å andra sidan förstördes många sociala skyddsnät. 2006 avskaffade landet arbetsmiljöverket, vilket ledde till en närmast fördubblad arbetsplatsdödlighet. Arbetslösheten ligger enligt officiella siffror kring 12 procent, men kritiker menar att den i verkligheten är mycket högre.
Men liksom i andra forna Sovjetländer överskuggar geopolitiskt färgade konflikter ofta dessa sociala motsättningar. I slutet av juni upplevde huvudstaden Tbilisi exempelvis en stor antirysk protestvåg, efter att en rysk parlamentsledamot ur en internationell delegation hade hållit ett anförande i det georgiska parlamentet. Sammandrabbningarna mellan demonstranter och polis ledde till att Pride-evenemang som var inplanerade avblåstes av säkerhetsskäl. För samtidigt som majoriteten av georgierna föredrar integration med väst framför Ryssland, så är befolkningen ännu mer konservativ vad gäller värderingsfrågor som homosexualitet och aborträtt än vad ryssarna är. Precis som hbtqi-frågan är landets nya arbetarrörelse något som utspelar sig bortom öst-väst konfliktlinjerna. Ett av dess fästen är Tbilisis tunnelbana.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.