Sommarföljetongen: Högspänning – del 13

2.6

Jag åt mer och mer tabletter. Smärtstillande, ångestdämpande, sömngivande. Förvandlade nätterna till drogdimmor, klubbade ur mig all vett och sans och vaknade med en liten pöl av dregel på örngottet. Mina käkar var alldeles ömma, som om jag gått tio ronder i en boxningsmatch. Vid nästa läkarbesök ordinerades jag bettskena, tydligen gnisslade jag tänder något djävulskt i min kemiska dvala. En stor plastbit att stoppa i munnen som först gav mig kväljningar och obehag. Ett tandskydd, och så var jag där igen, i boxningsringen mot mina egna demoner. Jag tog en dubbel dos tabletter och snart märkte jag inte av bettskenan utan sov så djupt, så lätt, helt knockad.

Varje morgon när det var Ring P1 kom jag till livs igen. Ring P1 var som en lysande fyr att styra mot i den stormigt dimmiga svarta sjön. Mycket av programmets själ och känsla förändrades i takt med att programledarna veckovis byttes ut för att skapa variation och stringens. Tomas Tengbys ettriga, passivt aggressiva göteborgska, Alexandra Pascalidous lite pråliga patos och Sverker Olofssons rejäla tag.

Och så Täppas då. Täppas, som jag tyckt så mycket om när han hade sina underfundigt enkla barnprogram på Björnes magasin. Jag och Simon brukade se dem ihop, jag vill minnas att de tillhörde favoriterna. Täppas tog reda på hur man tillverkade glass och korv eller vart bajset tog vägen när man spolade i toaletten. Den klurige men ändå ömme mannen med sina plastleksaker, sitt burriga hår och runda glasögon och klingande Gävlemål.

Jag minns att jag funderat på hur det varit om han var pappa till Simon i stället för den där som knappt var hemma och när han var det var loj och frånvarande. Hade Täppas lekt lika storögt och nyfiket med Simon som han lekte med sin badanka och uppdragbara krokodil? Hade han nattat Simon genom att läsa en saga fritt ur minnet, med egna, lite tokroliga tillägg, och hade han sedan kommit ut i köket och druckit ett glas vin med mig och pratat om hur dagen varit innan vi gick till sängs?

Vad hände sen egentligen? Hur kunde Täppas förvandlas till den gåta han är för många elsjuka, som är trötta på att höra hans hånfullheter? Klart är att Täppas är kontroversiell [91], i vissa kretsar rent av avskydd. [92] Onekligen har han genomgått något av en transformation i offentligheten, från älskad mångsysslare och hyllad författare bakom uppväxtskildringen Halli, hallå! [93] till något annat, något mörkare.

Eftersom Täppas i grunden är en skrivande människa, författare till närmare tio böcker och otaliga krönikor och kåserier, tänkte jag att det var bäst att gå grundligt till väga. I hopp om att få svar på mina funderingar i texten tog jag mig åter till Stadsbiblioteket, denna gång för att låna allt de hade av »Sveriges mest kända blindstyre«. Närmast förväntansfull stod jag och väntade medan den tatuerade unga bibliotekarien var och hämtade allt material, funderade över vad för syrligt hon nu skulle säga, kanske något om Täppas i hennes ögon säkert lite mossiga kvinnosyn, men när hon kom tillbaka fick hon fullt upp med att lugna ned några bråkiga killar borta vid datorerna. Dagens bibliotek är inte heller vad de en gång var.

 

2.6.1

Just Halli, hallå! kändes som den naturliga startpunkten för min undersökning. Även om Täppas släppte barnboken Bengt Björn [94] redan två år tidigare räknas det här som hans egentliga debut, en självbiografisk berättelse som utspelar sig från det att Täppas kommer till, tills att han flyttar till Stockholm som sextonåring för att jobba på ett skeppsmäklarkontor. I minst lika mycket fokus som Täppas egna upplevelser är föräldrarna, framför allt fadern som går från glättig, bohemisk skojpappa till en skuldsatt, illaluktande handelsresande i varor som ingen vill köpa. Porträttet av pappan, och föräldrarnas destruktivt såriga relation som är trasig redan från början (de har separata sovrum, officiellt på grund av faderns astma) är djupt drabbande, särskilt om man läser det i ljuset av Täppas senare skildringar av fadern som rullstolsbunden och alkoholiserad.

Täppas ger även en lite mer skissartad bild av uppväxtstaden Gävles utveckling från det småskaliga 50-talssamhället där alla känner alla och där man fortfarande står med ena foten i gamla Fattigsverige till 60-talets obönhörliga modernism och rivningsiver där faderns en gång hyfsat framgångsrika konfektionsbutik får flytta in i ett kyligt köpcentrum, en utveckling som slår ut dem som saknar förmåga att anpassa sig men ändå entusiastiskt hälsar de nya tiderna med ett hurtigt »Det är utvecklingen!«. Detta är särskilt fint gestaltat genom episoden om familjens fjällsemestrar som går från intimt pensionatsliv där man umgås med alla till en vinter då det i stället byggts ett stort, opersonligt hotell i betong fullt av främlingar. Det är sista gången de åker till fjälls. [95]

Tidsandan gestaltas annars mycket i form av varumärken som Tulo, Aqua Vera, Yaxa, Carltex och Bronzol som Täppas tryfferar texten med som en spegling av dåtidens storögda fascination inför allt som är nytt och gärna amerikanskt, efter världskrigets gråa hopplöshet. Det slår mig hur produkterna bara är vagt bekanta i dag, som mystiska entiteter som får sin förklaring av sammanhanget; få eller inga existerar än i dag. För en framtida läsare kommer nog delar av texten vara obegriplig.

För en framtida läsare kommer nog delar av texten vara obegriplig.

Själva historien är inte särskilt märkvärdig utan håller sig till genrens konventioner i det att närmast rituella scenerier betas av (våghalsiga bus med kompisarna, konflikter med halsstarriga lärare, den första fyllan med obligatorisk påföljande spya, det första fumliga samlaget et cetera) och förmår inte att överraska eller komma med något nytt. Täppas »unika« perspektiv som synskadad kommer knappt fram i boken förutom i en kort sekvens där han tagit värvning hos Flygpojkarna [96] och under en nattlig övning inser att han är mörkerblind. Det som imponerar och skaver mest är just porträttet av pappan, som är både ömt och kärleksfullt och laddat med uppdämt förakt, ja närmast hat, på grund av den spricka vi blott gläntar på. Skildringarna av faderns fruktlösa försök att slå sig fram som försäljare i småstäderna längs med Norrlandskusten är storslagna i all sin tragik och får en att längta efter en hel roman om bara detta liv.

Mottagandet av Halli, Hallå! var gott, den hyllades i bland annat Expressen och Dagens Nyheter och gav definitivt Täppas karriär en mer seriös prägel. Nu var han inte bara en kuf som gjorde kluriga inslag i tv-programmet Jacobs Stege, utan en riktig författare. Han såg till att smida medan järnet var varmt och gav ut en ny bok två år senare, även denna på välrenommerade Norstedts förlag.

Blindstyre – en snubblares berättelse är klart mer rapsodisk och flyhänt berättad än Halli, Hallå!, rent stilistiskt lägger den sig närmare kåseriet än det mer klassiskt skönlitterära berättandet. Fokus är i högre grad det egna jaget, perspektivet är vänt inåt snarare än utåt. Ämnet är tydligt, hur Täppas drabbas av ögonsjukdomen retinitis pigmentosa och mitt i livet tvingas hantera det faktum att han långsamt håller på att bli blind. Av naturliga skäl innehåller boken ett stort mått av förtvivlan och ångestfyllt ältande, men där finns också en brutal ärlighet och en nyfiken lyhördhet inför den livsomvälvande förändring som han skriver mitt inifrån, som en krigskorrespondent från sina borttynande ögon.

Språkligt sett är det intressant hur Täppas som synskadad skildrar dofter och ljud, han skriver hur personer, saker eller platser låter och luktar snarare än hur de ser ut, hur en korvgubbe han brukar passera ropar ut sina varor och fungerar som en fyr i mörkret trots att han aldrig handlar hos honom, eller »lukten av spritduplicerade tunna blad som den svettige flodhästen till vaktmästare lufsar runt med«. [97]

Det är tydligt att boken är skriven mer för att roa än oroa. Om Halli, Hallå! var en språklig exorcism mot barndomens demoner är det här mer dråpliga anekdoter uppradade för läsarens höga nöje. Bitvis känns det som om Täppas håller upp en spegel för att man ska skratta åt hans belägenheter. Detta förstärks av det »tokroliga«, grällt gröna omslaget där formgivaren Lars E. Pettersson lekt med typografin och skrivit ordet »Blind« i fejkad blindskrift och låtit ordet »snubblares« bokstäver hålla på att falla samman huller om buller, medan baksidesfotot anlägger en mer sober ton där ett svartvitt foto visar en fundersam Täppas som ser på läsaren med vad som närmast kan beskrivas som sängkammarblick. Hans ena finger vilar väntande på haktippen, han har några dagars skäggstubb och håret är typiskt Täppasrufsigt.

Somliga scener i boken är svåra att inte skratta högt åt, som när Täppas råkar hälla kaffe på Ingvar Carlsson under inspelningen av ett tv-inslag [98], försnillar pengar från P3 och åker till Marocko i stället för att göra ett beställt reportage [99], när han fiser högt på biblioteket för att han tror han är ensam [100] och hur nedkissade toaletterna brukar vara under möteskvällar för blinda [101]. Men den innehåller också starka resonemang om handikappet som plåga och styrka, och ilsket skriver Täppas om den stora sorgen över att inte längre kunna göra sådant han en gång älskade, som att fotografera. [102] Denna förtvivlan känner jag själv djupt, att vara blind i ett seende samhälle och att vara elsjuk i en uppkopplad värld har stora likheter. Och om man inte börjar gråta av scenen där Täppas matar en döende Jacob Dahlin med ravioli har man inget hjärta. »Han gapade och jag siktade. Till slut var det ravioli över hela sängen men sköterskan sade att det inte gjorde något. Hon såg att vi hade trevligt.« [103]

Det skulle ta fjorton år innan Täppas gav ut en bok på nytt. Mellan Blindstyre och Trött, fet och 50 har mycket hänt. Täppas har inte längre samma kändisstatus som i början av nittiotalet, kanske framför allt för att han (frivilligt, ofrivilligt?) tagit steget från tv till radio. I stället för bjässen Norstedts så ger det mindre förlaget Lind & Co ut hans bok, komplett med ett rått, närmast skrikigt omslag och en provokativt bråkig titel.

Även innehållet chockstartar i en smutsig skildring av missbruk, otrohet och allmänt vårdslöst uppträdande som bitvis för tankarna till kultförfattaren Charles Bukowski, som jag ibland satt i händerna på unga manliga elever. Täppas blandar alkohol med tabletter (»När ölet möter Stesoliden i magen förvandlas det livsfarliga och fartygsslukande revet i mitt inre till gungande, färgskimrande och mjuk korall« [104]), tar amfetamin med sin ledsagare105 och i en faktiskt ganska så upprörande scen röker han hasch med sin tonårsson (»Abdhel ordnar lite kif och en kväll när resten av familjen somnat har jag rökträning med Hannes men hur han än suger på jointen säger han att han inte känner någonting«106). För säkerhets skull skriver han om att allt detta händer en viss Teddy Fågelström, en mycket vagt maskerad pseudonym.

Det hela utvecklar sig till en smärre helvetesskildring av skilsmässor, varannan vecka-vårdnad och oändliga terapisamtal. Jämfört med förtvivlan över ögonsjukdomen i Blindstyre har Täppas här mer eller mindre accepterat sin lott, fokus här är snarare åldersnoja, familjegräl och en karriär på dekis. Mot slutet sker dock en vändning. Teddy Fågelström blir nykter och odlar hälsosamma relationer till både fru och barn. Han blir tydlig och gränssättande i stället för att vara den skojfriske, tokige pappan som aldrig tackade nej till en sup och kom med en massa roliga överraskningar lika många gånger som han ställde till det för sig själv och sin omgivning.

Stilen i boken är mer ohämmat kåseriaktig.

Stilen i boken är mer ohämmat kåseriaktig, tydligt uppdelad i korta kapitel som utöver det ibland väl grovkorniga innehållet hade kunnat passera som krönika i någon av Täppas uppdragsgivare, som Allas eller Hudiksvalls Tidning. En intressant detalj är att boken är satt med relativt liten text, särskilt om man jämför med den närmast överdrivet stora texten i Halli, Hallå! och Blindstyre, som mer för tankarna till barnbok, eller kanske som det var tänkt, en bok för synskadade. Kanske har Täppas här gett upp konsumentvänligheten och räknar kallt med att de med sämre syn skaffar ljudboken i stället. Receptionsmässigt resulterade boken i blott en recension i Svenska Dagbladet och ett fåtal förhandsreportage, långt ifrån de tidigare böckernas uppmärksamhet.

Efter Trött, fet och 50 har Täppas släppt ytterligare två böcker på Lind & Co som går i liknande stil, mer anekdotiska och lättsamma. Hans senaste bok är Lenins revben under Kornhamnstorg, utgiven på Bakhåll. Romanen kan inte beskrivas som annat än ett haveri. Ett märkligt försök till humoristisk deckare med svajiga samtidsreferenser och sökta karaktärer såsom en polisaspirant som är andra generationens invandrare och samtidigt har Tourettes syndrom, en medelålders transa och en lesbisk innehavare av ett djurkrematorium.

Handlingen är en soppa av ryska oligarker, ubåtsjakter och terrordåd och det är varken roligt eller spännande. Täppas borde nog hålla sig till att skriva om sitt eget liv i stället för att försöka skapa utflippad fiktion. Hans språk blir liksom mer avslöjande mossigt när han hittar på än när han återger verkligheten, som i den här nidbilden av karaktären Millan: »Hon har snaggat huvud och snussvullet tryne, murarskjorta och snickarbyxor. Inte sedan 70-talet har någon anammat den klassiska SKP-looken lika grundligt. En surmulen anakronism är vad hon är. Hon har så mycket snus under läppen att det inte ens skulle få plats i bagageutrymmet på en kombibil med baksätet nedfällt.«107 Det känns som om Täppas inte förstått en författares viktigaste budord, att vara lojal med sina romankaraktärer och älska dem villkorslöst.

Slutligen skulle jag vilja avrunda denna lilla exposé med en fundering över vad som hände med Täppas resa från offentlighetens centrum till en mer perifer position. Var han accepterad så länge hans synskada höll sig inom vissa gränser, men när han blev helt blind var han för mycket, för sjuk? Klart är att Täppas var en föregångare till dagens mångsysslande mediepersonligheter som skriver krönikor, syns i tv och släpper böcker med en slags flyhänt nonchalans. Men till skillnad från dem hade han ändå något uppriktigt att säga, där fanns en värme och passion som är ovanlig i dag. Och allra viktigast: karln kunde skriva, åtminstone en gång i tiden. Halli, Hallå! tillhör fläckvis det bästa jag läst bland barndomsskildringar. Nu verkade Täppas mest ägna sig åt oförblommerat hat mot oss elsjuka på bästa sändningstid, för övrigt ett ämne som aldrig nämns i böckerna. Kanske anses vi inte värda att skrivas om, för ointressanta och passé för att kvalificera till ämnen för riktig litteratur, vad vet jag.

 

 

FOTNOTER:

91) I inlägget »Jag har tröttnat på att betala för Lars Vilks polisskydd« på SVT Opinion 2012-10-05 krävde Täppas att man skulle dra tillbaka de livvakter som Lars Vilks tilldelats efter att ha utsatts för flera attentatsförsök av militanta islamister, och föreslog att man kunde livesända terroristernas stormning av Vilks hus via Youtube. Inlägget blev hårt kritiserat och Täppas tvingades för en tid ta paus från sina uppdrag.

92) »Täppas Fogelberg fick bajs i ett brev«, Expressen 2011-08-05.

93) Norstedts, 1992.

94) Fischer & Co, 1990.

95) Ibid., s. 127–133.

96) Flygpojkarna var en del av frivilligförsvaret under efterkrigstiden och utbildade och förberedde pojkar och unga män till att tjänstgöra inom flygvapnet.

97) Fogelberg, Täppas, Blindstyre, Norstedts, 1994, s. 24.

98) Ibid., s. 157.

99) Ibid., s. 111 ff.

100) Ibid., s. 258.

101) Ibid., s. 51.

102) Ibid., s. 58.

103) Ibid., s. 197-198.

104) Fogelberg, Täppas, Trött, fet och 50, Lind & Co, 2008, s. 13.

105) Ibid., s. 22.

106) Ibid., s. 136.

107) Fogelberg, Täppas, Lenins revben under Kornhamnstorg, Bakhåll, 2013, s. 34.

Publicerad
2 weeks sedan
Arbetarens redaktionskollektiv Christin Sandberg, Amalthea Frantz och Vendela Engström tilldelas priset Årets redaktör 2025 av Frilans Riks. Foto: Mika Kastner Johnson, Privat

Redaktionskollektivet på Arbetaren är Årets redaktör 2025

Redaktionskollektivet på tidningen Arbetaren – chefredaktör Amalthea Frantz tillsammans med redaktörerna Vendela Engström och Christin Sandberg – har utsetts till Årets redaktör 2025. Redaktionen har trots påtagliga utmaningar fortsatt sitt arbete med ”värdighet, integritet och publicistiskt mod”, skriver Frilans Riks i motiveringen.

Arbetarens redaktionskollektiv tilldelas priset Årets redaktör 2025 av Frilans Riks.

– Vi är mycket glada för det här priset med sin fantastiskt fina motivering. Det tilldelas redaktörerna, men jag menar att alla anställda på tidningen ska ta åt sig av äran, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren, i samband med att priset delades ut under Frilans Riks årsmöte på måndagen.

Redaktörerna får priset för att de ”trots påtagliga utmaningar – inklusive juridiska processer, indraget presstöd och begränsade ekonomiska resurser” – har fortsatt sitt arbete med ”värdighet, integritet och publicistiskt mod”, skriver Frilans Riks, Journalistförbundets frilansklubb, i ett pressmeddelande.

Enligt prisjuryn visar redaktörerna ”en konsekvent respekt för frilansare och kollegor, vilket gör dem till ett föredöme i branschen”.

– Frilansskribenterna är värdefulla för oss, som är en liten Stockholmsbaserad redaktion. De besitter specialkunskaper, är ovärderliga tentakler ut i landet och ger oss möjlighet att ibland göra nedslag i underbevakade områden i världen, säger Amalthea Frantz.

My Vingren är Årets frilans 2025

Frilansjournalisten My Vingren tilldelas priset Årets frilans 2025. Hon får priset för sin orädda och uthålliga granskning av våldsbejakande högerextremism.

– Det är extra hedrande att dela årets utmärkelser med frilansen My Vingren som länge granskat den våldsamma ytterhögern, säger Amalthea Frantz.

My Vingren ”driver sitt arbete med ett engagemang som vida överstiger den ersättning hon får, och gör det med både journalistisk skärpa och personlig ödmjukhet”, skriver Frilans Riks i motiveringen, och fortsätter:

”My är inte bara en driven grävande reporter, utan också en kollegial röst i frilanskollektivet – alltid generös med råd, stöd och resurser.”

Arbetarens redaktion, representerad av Tuija Roberntz, Amalthea Frantz och Johan Apel Röstlund tog emot priset Årets redaktör 2025 på Frilans Riks årsmöte måndagen den 7 april 2025.

Integritet, mod och solidaritet

Båda vinnarna visar, enligt Frilans Riks, prov på ”det bästa inom svensk journalistik: integritet, mod och solidaritet”.

Abdullatif Haj Mohammad, som representerar juryn från Frilans Riks, säger att urvalsarbetet har varit både lustfyllt och krävande.

– Vi har lagt stor vikt vid att noggrant läsa och gå igenom varje nominering som kommit in. Det är en ynnest att få ta del av så mycket stark, modig och angelägen journalistik – men det gör också urvalet till en svår och ansvarsfull uppgift, säger Abdullatif Haj Mohammad.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm kan ha ett nytt arbete i sikte. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT, Christine Olsson / TT. Montage: Arbetaren

Landerholm ny vd för kritiserat hamnbolag


Den före detta nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som nyligen fick avgå från sin befattning efter en rad skandaler, kan snart bli ny vd för hamnjätten Gothenburg Roro Terminal. Detta i ett försök från företagets sida att höja anseendet efter skandalen med uppsägningen av fackbasen Erik Helgeson.

Henrik Landerholm, som nyligen fick avgå från sin befattning som nationell säkerhetsrådgivare efter en rad skandaler, kan snart kanske se fram emot ett nytt högprofilerat jobb: Han föreslås bli ny vd för hamnjätten Gothenburg Roro Terminal, som nu vill höja sitt anseende efter skandalen med uppsägningen av fackbasen Erik Helgeson.

Hamnföretaget Gothenburg Roro Terminal har varit i starkt blåsväder på senaste tiden efter att ha sagt upp hamnarbetaren Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet, från företaget. Som skäl angav de illojalitet, samt att Helgeson skulle ha brutit mot säkerhetsskyddslagen. I bakgrunden ligger turerna som uppstod i samband med Hamnarbetarförbundets varsel av blockad mot krigsmateriel till och från Israel.

Gothenburg Roro Terminal har mötts av stark kritik på grund av uppsägningen, men också för att de i de fackliga förhandlingarna inte kunnat visa på vilket sätt Helgeson som anställd brutit mot säkerhetsskyddslagen. Det har lett till en förtroendekris i opinionen som företaget nu hoppas kunna råda bot på.

– Rekryteringen av Landerholm är inte helt i hamn ännu, men vi ser det som ett väldigt lyft för företaget att den verkar kunna bli verklighet, att vi nu tycks kunna lägga till honom och docka in hans kompetens i bolaget, säger Primo Aprilo, presstalesperson för Gothenburg Roro Terminal. Han fortsätter:

– Vi menar att vi äntligen kan få en chans att visa att vi hanterar de nationella säkerhetsfrågorna med det allvar de förtjänar.

Nytt uppdrag som motsvarar kvalifikationerna

Henrik Landerholm fick efter att ha fått sparken från uppdraget som nationell säkerhetsrådgivare ett nytt uppdrag på Moderaternas riksdagskansli med att hjälpa en av partiets arbetsgrupper. Men den rollen har beskrivits som en tillfällig reträttpost. Som vd för Gothenburg Roro Terminal skulle Landerholm åter få ett uppdrag som motsvarar hans erfarenheter, menar Aprilo.

– Det är ju ett gyllene tillfälle att en person med den kompetens Landerholm besitter finns tillgänglig på arbetsmarknaden, och vi kan se att hans sätt att sköta de nationella säkerhetsfrågorna ligger väl i linje med den grad av professionalitet som präglar vårt företag.

Källor på Gothenburg Roro Terminal som Arbetaren varit i kontakt med kan dock berätta att förslaget att låta Henrik Landerholm bli bolagets nye vd inte kommer som en överraskning. De senaste veckorna ska Landerholm ha utfört flera uppdrag för företaget på konsultbasis.

Primo Aprilo bekräftar efter viss tvekan uppgifterna:

– Det stämmer i någon mån. Han åtog sig faktiskt som fristående konsult uppdraget att hantera det säkerhetsunderlag som ligger till grund för uppsägningen av Erik Helgeson. Tyvärr ledde olyckliga omständigheter till att alla originalhandlingarna i ärendet gick förlorade i samband med en taxiresa som han gjorde till vårt huvudkontor. Det är faktiskt den yttersta orsaken till att vi hittills inte kunnat presentera ett konkret underlag för uppsägningen av Helgeson.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
4 weeks sedan
Tingsrätten konstaterar att Kajsa Ekman återfått sin anställning och att ATAB inte har brutit mot semesterlagen. Foto: Johan Nilsson / TT

Tingsrätten avslår i stora delar Kajsa Ekmans yrkande om skadestånd

Stockholms tingsrätt har meddelat dom i målet mellan Kajsa Ekman och Arbetaren Tidnings AB.

Nu har domen efter Kajsa Ekmans nya stämning mot Arbetaren Tidnings AB, ATAB, kommit från tingsrätten. 

Tingsrätten avslår i stort Kajsa Ekmans yrkanden i mål T 19996-23. Hon har yrkat att ATAB ska betala henne skadestånd på sammanlagt 574 456 kronor och ersätta hennes rättegångskostnader. Tingsrätten tilldömer Kajsa Ekman ett skadestånd på 15 000 kronor och att hon får stå för sina egna rättegångskostnader.

Kajsa Ekman anser att ATAB inte efterlevt domen från 2023 där tingsrätten ogiltigförklarade hennes uppsägning. Ekman menar att hon inte återfått anställningen alternativt avstängts från sin tjänst, samt att ATAB brutit mot semesterlagen när ATAB lade ut semester till henne sommaren 2023. Hon valde därför att stämma tidningen igen.

Tingsrätten konstaterar att Kajsa Ekman återfått sin anställning och att ATAB inte har brutit mot semesterlagen. Tingsrätten anser dock att en avstängning skett under en veckas tid och dömer ATAB att betala ett skadestånd på 15 000 kronor. Skadeståndet för avstängningen sätts till 15 000 kronor i stället för Ekmans yrkade på 100 000 kronor eftersom tingsrätten anser att kränkningen varit begränsad. 

Nu har parterna tre veckor på sig att överklaga. Annars gäller domen från och med 18 april 2025.

Tidningen Arbetaren hänvisar till vår ägare SAC för frågor i detta skede. 
[email protected]

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Строитель Иван Семенов из Украины входит в правление профсоюза «Солидарные строители»и рассказывает о трудовых правах на русском языке в собственном канале на YouTube и TikTok. Foto: Volodya Vagner 
Foto: Volodya Vagner, Tomas Oneborg/ TT. Montage: Arbetaren

Ivan Semenov:
Синдром лягушки: что мы упускаем на рынке труда?

Игнорирование постепенного ухудшения ситуации на рынке труда заставляет нас осознавать масштабы проблемы только тогда, когда уже слишком поздно что-либо делать, пишет Иван Семенов и считает, что именно из-за этого рабочие должны принять участие в защите своих прав.

Недавно я прочитал статью в газете Arbetaren о том, как молодежное крыло одного из крупнейших профсоюзов резко раскритиковало соглашение между профсоюзом и работодателями. Конфликт касался повышения заработной платы на 3% для строителей.

С точки зрения молодых активистов это соглашение было тихим компромиссом между профсоюзом и крупными компаниями — предательством интересов работников. На первый взгляд, их аргументы кажутся вполне обоснованными. Во время высокой инфляции в 2023 и 2024 годах повышение заработной платы на всего 3% недостаточно для компенсации реальных потерь покупательной способности. Кроме того, на рабочих местах, где нет коллективных договоров, зарплаты могли оставаться неизменными.

Unga Byggare: 3 procent lön är 100 procent svek

Тем не менее, не следует забывать, что многие строители, особенно те, кто работает в частных компаниях без профсоюзной поддержки, были рады даже такому небольшому повышению зарплаты. Для них это было небольшим, но все же шагом вперед.

Эта ситуация заставила меня задуматься о хорошо известной метафоре, называемой синдромом лягушки. Если бросить лягушку в кипящую воду, она сразу попытается выпрыгнуть. Но если вода будет нагреваться постепенно, лягушка останется в воде, пока не станет слишком поздно.

Эта метафора — не только яркая история, но и точное описание того, как мы воспринимаем постепенные изменения. Когда ухудшения происходят медленно, они часто остаются незамеченными, пока ситуация не достигнет критического уровня.

Постепенные изменения, которые мы игнорируем

Маленькие, но постоянные ухудшения условий труда и жизни легко остаются незамеченными, если смотреть на них с краткосрочной перспективы. Например, наши доходы ежедневно обесцениваются из-за инфляции, но мы, возможно, не замечаем этого, пока не столкнемся с внезапным экономическим кризисом.

Вместо того чтобы сосредотачиваться только на номинальных цифрах, мы должны обращать внимание на более конкретные показатели, такие как:

  • • соотношение цены квадратного метра жилья и средней месячной зарплаты,
  • • рост арендной платы в сравнении с увеличением заработной платы,
  • • стоимость обеда в соотношении с часом работы.
    Эти факторы позволяют более объективно оценить, как меняются наши условия жизни на протяжении длительного времени.

Ivan Semenov:
Чтобы добиться перемен, нужны совместные усилия!

Перспектива на десятилетия

Один из важнейших уроков синдрома лягушки заключается в необходимости анализа долгосрочных тенденций. Вместо того чтобы смотреть только на изменения с года в год, следует рассматривать развитие на протяжении 5, 10 или даже 20 лет. Такая перспектива позволяет увидеть не только небольшие колебания, но и большие изменения, которые формируют реальность для будущих поколений.

Например, индекс цен на недвижимость в Стокгольме увеличился с 100 до 494 с 1990 по 2024 год, что означает рост в 4,94 раза. В то же время, согласно данным из Statistikdatabasen SCB, средняя зарплата строителя в 1990 году составляла 17 056 шведских крон. Если бы средняя зарплата росла пропорционально росту цен на недвижимость, она составила бы 84 257 шведских крон в 2024 году.

Риски и решения

Игнорирование постепенных изменений приводит к тому, что мы осознаем масштаб проблемы только тогда, когда уже слишком поздно что-то изменить. Если мы не будем обращать внимание на уменьшение покупательной способности или ухудшение условий труда, в будущем это может создать огромный разрыв между потребностями работников и возможностями экономики.

Чтобы предотвратить это, важно, чтобы работники продолжали бороться за свои права. Это может начинаться с малого: организовываться на рабочих местах, поднимать местные вопросы и требовать решений.

Коллективное сознание и действия

Синдром лягушки учит нас быть внимательными к деталям и анализировать изменения в более широком контексте. Работники, профсоюзы и общество в целом должны постоянно задаваться вопросом: действительно ли улучшения, которые мы видим, являются реальными, или мы просто привыкаем к постепенному ухудшению ситуации?

Если мы научимся измерять «температуру воды» не только в настоящем, но и будем смотреть на то, как она менялась за десятилетия, у нас будет шанс выпрыгнуть из кипящей воды вовремя и начать действовать.

Ivan Semenov:
Трудовые права на грани: как ”читеры” меняют рынок труда в Швеции

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
I filmen I’m still here skildras Eunice Paivas kamp för sin försvunne make under militärregimen. Foto: Triart film

Diktaturmotstånd i en familj som andra

Den brasilianska regissören Walter Salles film har väckt uppmärksamhet världen över, och inte minst i Brasilien rusar människor till biograferna. I’m still here är en mörk berättelse, men den ger en bild av ett segt motstånd och är en tro på förändring.

Svenskar med lite allmän politisk historiekunskap om latinamerikansk efterkrigstid borde ha hygglig koll på den våldsamma militärkuppen i Chile den 11 september 1973, varifrån omkring 8 000 flyktingar kom till Sverige. Kanske har man någon kunskap om att Argentina levde under en oerhört brutal militärdiktatur 1976–1983, och att många uruguayaner kom som flyktingar till Sverige efter att militären fått allt större inflytande från slutet av 1960-talet och militärjuntan styrde landet skoningslöst fram till 1985.

Finalen av den brasilianska politiska böljegången under 1950–1960-talen, grovt beskrivet mellan en strängt konservativ, polis- och militärstödd höger å ena sidan och försök till reformistisk socialdemokrati å den andra, med starka marxistiska strömningar, är mindre känt. Den vänsterradikale fackföreningsledaren och presidenten João Goulart (Partido Trabalhista Brasileiro) försökte ta tyglarna, genomföra reformer och utöka rösträtten till analfabeter och egendomslösa. Facken ökade sin aktivism och vänstergrupper började beväpna sig.

De nya militärledarna vid flygplatsen Santos Dumont i Rio de Janeiro den April 3, 1964, i väntan på att den nya presidente, Ranieri Mazzilli, ska anlända från från Brasilia. Foto: Joao Gucho/TT

Militärkuppen kom i månadsskiftet mars–april 1964; regeringsbyggnaderna i Brasilia och Rio de Janeiro besattes. Politiker, fackförenings- och bondeledare och vänstersympatisörer arresterades, förhördes under tortyr och försvann. 

Sambamusik och sport

Detta var en tid då svenskar reste till landet och spelade in film, hittade till sambamusiken och kom hem och gav en närmast romantisk bild av fattigdom och prostitution på stranden nedanför favelorna uppe på berget. Och så fotbollsresorna förstås!

Den brasilianska regissören Walter Salles film I’m still here börjar med en kvinna som under en simtur blickar upp mot himlen och ser en helikopter som hovrar över stranden – en oroväckande inledningsbild för den som skaffat sig bilder av hur militären i de olika diktaturerna gjorde sig av med (i bästa fall) neddrogade fångar från hög höjd.

Filmen, som har premiär i Sverige den 21 mars, berättar om medelklassfamiljen Paiva som lever i en bullrig och kärleksfylld tillvaro i ett trevligt hus i den bekväma stadsdelen Leblon nära stranden med samma namn, i Rio de Janeiro. Året är 1971 och de fem barnen håller på att växa upp och hitta kärlek och inriktning, de yngre leker på stranden och hittar en hund. Föräldrarna planerar att bygga ut huset. Men små händelser antyder militärens närvaro; en konvoj militära lastbilar passerar stranden.

Kriget i Ukraina har skapat debatt mellan de två vänstertidningarna Proletären och Flamman. Leonidas Aretakis och Marcus Jönsson.

Synen på Ryssland splittrar den svenska vänstern

Under en biltur blir de äldre tonåringarna stoppade i en poliskontroll när de är ute en kväll – vänstergerillagrupper har utför ett attentat och bankrån, och den amerikanske ambassadören har kidnappats. Snart tas pappa Rubens till förhör, och han försvinner för gott. Också mamma Eunice och en äldre dotter förs med ögonbindel till dagar av traumatiserande utfrågningar. Snart står det klart att familjen kan glömma sin tillvaro bortom politiken, de har dragits in i en skrämmande verklighet där allt handlar om att hålla ihop, knipa igen och hålla sig undan vidare misstankar och repressioner.

Vänsterdemonstration i Brasilien i april 1964. Foto: TT

I’m still here är baserad på den sanna historien om hur den tidigare vänsterpolitikern Rubens Paiva fördes bort från sitt hem och om hur familjens liv förändrades i grunden.  Liksom Walter Stilles film Dagbok från en motorcykel (2004), som berättar om den unge Che Guevaras rund- och bildningsresa i genom Latinamerika innan han träffade Fidel Castro och de tillsammans drog igång den kubanska revolutionen 1959, är I’m still here en politisk berättelse som förstärker sitt budskap genom att sätta människan, hennes engagemang, tvivel, och konsekvenserna av hennes upplevelser i centrum. 

Iran: Stoppa dödsstraffen för kvinnorättsaktivister

Porträttet av Che var romantiserat och svårigheten för oss, 60 år senare i ett land långt borta, att bedöma autenticiteten i familjen Paivas öde är uppenbar. Trots att filmen är baserad på sonen Marcelo Rubens Paivas självbiografiska bok som utgår från hans forskningar i dokument från militärregimen. 

Men just filmatiseringen av ett för många relativt okänt militärstyre i allmänhet och detta fall i synnerhet, ger att berättelsens allmängiltiga – och aktuella – inslag blir tydliga. 

Normaliseringen till underkastelse

Människor i stora delar av världen, också svenskar, lever på ett sätt under våldets och gränslöshetens lagar, och försöker leva som om vi inte gjorde det. Eunice Paiva vädjar till militärpolisen som intar familjens hus, för bort hennes man, hennes dotter och henne själv, att de inte ska skrämma barnen. Hon bjuder dem på kaffe och följer med i bilen när hon uppmanas att göra det. Hon hjälper sin dotter på med den svarta huvan som de blir tilldelade. ”Det blir bra”, är det enda hon kan upprepa när hon kort får tala med sitt barn. Filmen skildrar varje steg på vägen in i normaliseringen av underkastelsen. 

Brasilianska kavalleriet med dragna sablar attackerar unga studenter vid en kyrka i Rio de Janeiro i april 1968, efter en mässa för en demonstrant som dödats en vecka tidigare. Foto: TT

Är det inte vad de flesta av oss har att komma med? Det blir bra. Det ordnar sig. Vi kanske föreställer oss att vi inte har något val, eller att vi utför en strategisk handling. Att vi kanske har en styrka som vi döljer för de som begår övergreppen, så att de inte är beredda när vi tar fram den.

Människor i länder där filmen haft premiär har uppenbart känt igen sig och Fernanda Torres nominerades till en Oscar för sitt intensiva porträtt av Eunice Paiva. När filmen fick en Oscarsstatyett för bästa utländska film jublade publiken på galan, och medier världen över. De kände igen motstånd och glimten av ljus i en mer än dyster global verklighet som präglar samtiden.

Waler Stilles film berättar en mörk historia, men den visar också på sätt att förhålla sig när gränserna för det anständiga överskrids. Sammanhållning och uppehållande av tro på mänsklighet är det som ger den personliga kraften till att utföra motstånd. Eunice Paiva underkastade sig inte, hon utbildade sig till advokat och blev en stridbar kraft mot brott begångna under diktaturen. Rubens Paiva kom aldrig hem igen, ”kanske kastades han från en helikopter”, som en av hans vänner säger.

Fernanda Torres som Eunice Paiva. Skådespelerskans egna föräldrar tillhörde de som arresterades och genomgick hårda förhör under militärregimen. Foto: Triart film

Det är förstås lätt att dra paralleller till vår tid. Varieties of Democracy-institutet (V-Dem) vid Göteborgs universitet konstaterar i årets demokratirapport att 72 procent av världens befolkning lever i diktaturer, samtidigt som demokratin backar i allt fler länder. Ändå är utvecklingen inte en naturlag, vilket Walter Salles film påminner om.

När känslan av hopplöshet lägger sig över allt kan det ändå vara en tanke att det finns människor mitt i våldet som sparar bilder och andra bevis. Det i en övertygelse att det finns ett slut på förtrycket, och att mänskligheten tar vid. 

En kvinna sörjer en dödad anhörig efter Israels attacker mot Gaza den 18 mars 2025

Vapenvilan i Gaza bruten: Hundratals dödade i israeliska attacker

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Jodie Stephen, CGT, H&M Barcelona
Jodie Stephen arbetar på H&M:s kundtjänst i Barcelona. Hon är även ordförande för syndikalistiska CGT:s företagsråd på H&M i Barcelona. Foto: Julia Lindblom, Volodya Vagner

H&M varslar fackligt förtroendevald i Barcelona

I dag ska H&M:s kundtjänstanställda i Barcelona rösta fram fackliga representanter till företagsrådet på arbetsplatsen. Det syndikalistiska facket CGT, som vuxit rejält på arbetsplatsen, anklagar H&M för facklig repression i och med att klädjätten varslat CGT-medlemmen och rådets ordförande bara dagar innan valet.

Förra året gick ett hundratal anställda på H&M:s kundtjänst i Barcelona ut i en flera månader lång strejk med krav på bättre arbetsvillkor och löner. Strejken som organiserades av den syndikalistiska fackföreningen Confederación General del Trabajo, CGT, riktades även mot en tilltagande digitalisering och alltmer minutiös övervakning av de anställdas prestation.

När de inte fick gehör för deras krav från H&M:s lokala ledning i Barcelona tog CGT-klubben med sig kraven till huvudkontoret i Stockholm i en protestaktion samordnad med systerfacket SAC Syndikalisterna.

CGT och SAC protesterar utanför H&M

Barcelonas strejkande H&M-arbetare i protestaktion i Stockholm

Veckan efter Stockholmsaktionen avslutades strejken med en kompromiss som bland annat innebar en löneförhöjning på 160 euro (motsvarande drygt 1 800 kronor) i månaden, en extra semesterdag, samt bättre sjukförsäkring.

Stor del av personalen har har gått med i CGT

CGT har haft en fackklubb på H&M:s kundtjänst i Barcelona sedan 2019. De anställda representeras där i ett företagsråd med plats för nio fackliga representanter. 2019 hade CGT ingen av platserna, men bara två år efter att klubben startade var 5 av representanterna från CGT, resterande representanter har tillhört facket Comisiones Obreras. 

CGT-medlemmen Jodie Stephen är ordförande för rådet och eftersom det gått fyra år sedan det förra valet är det val igen den 19 mars. Hon berättar att Comisiones Obreras inte fått till en lista med kandidater till valet, vilket innebär att alla platser kommer att gå till CGT. 

– Det här är resultatet av det arbete CGT gjort under de senaste åren. På H&M i Barcelona har vi ökat medlemsantalet med 300 procent sedan 2019, säger hon.

Strejken på H&M i Spanien fortsätter

Men att en stridbar fackförening vuxit sig stark på arbetsplatsen är inget H&M uppskattar, menar Jodie Stephen som i söndags mottog ett varsel om uppsägning. Enligt henne har arbetsköparen angett bland annat ”illojalitet mot kollegorna” och ”missbruk av förtroende” som anledning.

CGT fördömer H&M

I ett pressmeddelande den 17 mars skriver facket “CGT är den enda fackföreningen som H&M fruktar eftersom vi inte säljer ut oss, inte håller tyst och inte backar.”

Jodie Stephen tror att varslet är ett sätt för H&M att sätta ett exempel, sprida rädsla inom företaget och signalera att ”det här händer om du kämpar för dina rättigheter”. 

– Jag tror att de vill göra mig till syndabock eftersom jag är både CGT-medlem och ordförande i företagsrådet, säger hon. 

”Vi i Confederación General del Trabajo, CGT, fördömer bestämt det fackliga förtryck som H&M utövar mot CGT, och följaktligen mot hela arbetsstyrkan”, skriver CGT i pressmeddelandet.

Enligt en ny spansk lag har en anställd 48 timmar på sig att motbevisa anklagelserna om de varslas av “disciplinära skäl”, berättar hon. Går H&M vidare med varslet väntar protester.

–  Beroende på vad som händer nu kommer facket agera genom direkt aktion, säger hon.

När Arbetaren ringer chefen för kundtjänsten i Barcelona hänvisar hon alla frågor till H&M:s centrala presstjänst.

“Tyvärr kommer vi inte att kunna ställa upp på en intervju i detta ärende. Att vara en rättvis arbetsgivare och respektera rättigheterna för arbetstagarrepresentanter är grundläggande för oss som företag. Däremot avstår vi från att kommentera enskilda fall som rör våra kollegor”, skriver H&M:s presstjänst i ett mejlsvar till Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Olga, Natalia, Alena och Victoria vittnar om arbetsförhållandena på restaurangen där de jobbat.  Foto: Johan Apel Röstlund

Facklig blockad pressar sushi­restaurang till för­handling

Förhandlingar har återupptagits mellan facket Stockholms LS och en sushirestaurang som anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare. – Vi tror vi närmar oss en lösning på konflikten, säger Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS.

Arbetaren har tidigare skrivit om hur fyra ukrainska krigsflyktingar vittnat om trakasserier och utebliven övertidsersättning på en välbesökt sushirestaurang i centrala Stockholm. Förra veckan satte facket Stockholms LS, som de fyra ukrainska restaurangarbetarna är medlemmar i, sushirestaurangen i blockad. Detta efter att förhandlingarna mellan fack och restaurangägaren strandat.

Blockaden utvidgades snart till att även omfatta en restaurang med samma ägare i Kungens kurva. Utöver medlemmarna som arbetat på restaurangen i centrala Stockholm har även två andra av fackets medlemmar, som arbetat på restaurangen i Kungens kurva, inte heller fått ut den lön de har rätt till, enligt facket.

Förhandling återupptas med sushirestaurangen

Under fredagsförmiddagen uppgav Stockholms LS att att dagens blockad är inställd.

Emil Boss frimärke 2022
Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS. Foto: Axel Green

– Bolaget har visat god vilja och vi tror att vi närmar oss en lösning på konflikten. Förhandlingarna har återupptagits, säger Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS.

Besked om huruvida konflikten får en lösning eller om blockaden återupptas väntas i början på nästa vecka.

Emil Boss är glad för den positiva respons facket fått, både från de medlemmar som deltagit i blockaderna men också i mejl från restaurangens kunder.

– Personer som brukar luncha på de här restaurangerna tackar för informationen.

Stockholms ls av SAC blockerar en sushirestaurang intill Hötorget

Facket sätter restaurang i blockad – anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Alexandra Sundberg på Röda korset och Anna Jirstrand Sandlund på Sara kulturhus kommenterar konkursbeskedet från Northvolt. Foto: Johan Seger, Magnus Lejhall/TT, Patrick Degerman

Röster från Skellefteå efter konkurs­beskedet: ”Vi ska inte lägga oss platt”

Hur påverkas Skellefteå av Northvolts konkurs? Arbetaren ringde upp Röda korset, Sara kulturhus och en lunchrestaurang för att höra vad de tänker om beskedet.

Röda korsets second hand-butik och mötesplats ligger centralt i Skellefteå och är öppen dagligen. Det har gått två dagar sedan Northvolts konkursbesked, och här är batterifabriken ett stående samtalsämne.

– Det är något alla pratar och funderar kring, på olika sätt. Jag upplever att Skelleftebor över lag är ganska lugna: Skellefte fanns här innan och Skellefte kommer finnas efter, men det är klart att det finns en uppgivenhet, säger Alexandera Sundberg, verksamhetschef på Röda korset i Skellefteå, när Arbetaren ringer upp henne under torsdagen.

Northvolts batterifabrik i Skellefteå under onsdagen. Foto: Jonas Westling/ TT

Hon träffar också de som drabbas mer direkt. Personer som är medborgare utanför EU och beroende av arbetet för att få stanna i Sverige.

– Där är det mycket oro, ångest och sorg.

Röda korset stärker upp med extra insatser

Efter pandemin startade Röda korset upp Mötesplats “Vän i Skellefteå”, en plats öppen för alla. Hit har bland annat människor som varit anställda vid Northvolt kommit.

Alexandra Sundberg, verksamhetschef på Röda korset i Skellefteå. Foto: Johan Seger

– Vi har haft flera av de som jobbar, eller är familj till de som jobbar, här. Vi har följt dem genom resan och följt dem när det var mycket oro kring vem som får stanna och vem som ska få gå. Vi förlorade en del av våra vänner då. Och nu står vi där igen.

Arbetaren har tidigare rapporterat om hur 1 600 anställda på Northvolt sades upp i september, vilket följdes av ytterligare uppsägningar i oktober.

– Vi kommer att fortsätta ha “Vän i Skellefteå” öppet. Och vi stärker upp ikväll (torsdag kväll, reds. anm) med extra insatser om det är många som kommer.

Dels kommer volontärer från “Vän i Skellefteå” vara på plats men även utbildade krisstödjare för dem som behöver ett djupare samtal.

– Vi kan inte lösa situationen, men vi kan lyssna och finnas där som medmänniskor och kanske ge lite perspektiv i det första kaoset och sorgen, säger Alexandra Sundberg.

Eftersom uppehållstillståndet är beroende av att ha ett arbete, så kan konsekvensen bli att många blir av med sina uppehållstillstånd.

– Nu pratar man om att man ska försöka driva Northvolts verksamhet vidare. Men alla blir uppsagda och sedan kommer man att återanställa där det behövs. Risken är ju att den sortens återanställningar inte kvalificerar för ett uppehållstillstånd för arbete. 

Sara kulturhus om ökat behov av att samlas kring kultur

Åsa Pettersson arbetar på restaurang Truckgatan. Hon tror att konkursen kommer att påverka Skellefteå mycket.

– Om de ska lägga ner kommer det påverka massor. Lediga bostäder och villor, priser som sjunker. Ja, jag tror det har en stor effekt, säger hon när Arbetaren ringer upp strax efter lunchtid.

Sara Kulturhus i Skellefteå. Foto: Pontus Lundahl/ TT

Anna Jirstrand Sandlund är vd på Sara kulturhus. Kulturhuset i trä som är döpt efter författaren Sara Lidman invigdes 2021 och rymmer såväl konsthall och spaavdelning.

– Jag tänker att det är ett oerhört tråkigt besked. Både för Skellefteå och länet, men framför allt för Sverige och hela Europa eftersom man vet att den här elektrifieringen är så central i den gröna omställningen. Det handlar ju om också om Europas konkurrenskraft, säger hon och fortsätter:

Anna Jirstrand Sandlund, vd på Sara Kulturhus. Foto: Patrick Degerman

– Det är många av våra invånare som kommer känna oro och vara ledsna över det här beskedet. Jag delar verkligen deras känslor.

Hon pekar på att det är 3 000 personer som jobbar på Northvolt och att alla har någon relation till Northvolt.

– Jag känner mig samtidigt stolt över det arbete som gjorts, alla som har jobbat stenhårt med det här. Även vår kommunledning som jobbat för att skapa goda förutsättningar, säger hon. 

Skellefteå kommun ställer krav på staten

I ett pressmeddelande skriver Skellefteå kommun att ”det är viktigare än någonsin att nationella aktörer sätter in avgörande insatser för att säkerställa att kompetens och batteriproduktion blir kvar i Sverige, att nya ägare kommer på plats så fort som möjligt och att produktionen kan upprätthållas under den tiden.”

Anna Jirstrand Sandlund hoppas att kunna kraftsamla så att fabriken kan fortsätta leverera batterier.

– Vi har ju 3 000 människor här på plats som kan göra batterier. Vi är den enda platsen i Europa som har den möjligheten. Vi ska inte lägga oss platt utan jobbar för att det blir på det sättet, säger Anna Jirstrand Sandlund.

Arbetare på Northvolt och Peter Carlsson avgående vd på Northvolt

Northvolts ”gröne Jesus” lämnar arbetare med skulder

När omvärlden känns osäker ser hon även att kulturhuset kan spela en roll.

– Oavsett om det blir en ekonomisk nedgång på kort eller lång sikt, tror vi att behovet av att samlas kring kultur kommer att vara fortsatt stark. I sådana här tider tänker jag att vi som Sara kulturhus kan vara en viktig plats för gemenskap och framtidstro. Att samlas kring något så tidlöst som musik, teater och konst, påminna sig om glädjeämnena och ta en stunds paus från vardagen för att uppleva kultur.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Martin Berg på Hamnarbetarförbundet
Martin Berg är hoppfull inför nästa veckas förhandlingar med Sveriges hamnar. Foto: Thomas Johansson/TT och Adam Ihse/TT

Hamnarbetarnas krav: Stärk skyddet för förtroende­valda

Hamnarbetarförbundet presenterar nu sina krav inför nästa veckas avtalsförhandlingar med arbetsköparsidan. Högst på listan står frågan om förstärkt skydd för fackets förtroendevalda. Det här i skuggan av det uppmärksammade varslet av förbundets vice ordförande Erik Helgeson.

– Det är inte rimligt att våra storföretag skiter i föreningsfriheten för att kunna köpa ut våra förtroendevalda för småsummor, säger Martin Berg som är Hamnarbetarförbundets ordförande, till Arbetaren.

Det är i en video på sociala medier som de första kraven framställs. Det här eftersom arbetsköparen Sveriges hamnar än så länge förklarat att de inte haft tid att ses för ett första möte. Men på onsdag nästa vecka, den 19 mars, ska parterna träffas. Förutom en höjning av grundlönen på 2 000 kronor kräver facket bland annat att skyddet för de förtroendevalda ute på kajerna stärks.

– Det handlar om sättet företagen agerar mot de förtroendevalda som ju representerar alla våra medlemmar. Det ska inte gå att köpa ut dem för skitsummor som man nu försöker göra med Erik, säger Martin Berg.

Slottskogen LS stöd Hamnarbetarförbundet

Många uttalar stöd för Helgeson, men inte LO

Sedan varslet av Erik Helgeson har Hamnarbetarförbundet fått stor uppmärksamhet. Både i Sverige och internationellt och stöduttalanden från andra fack runt om i världen fortsätter att strömma in till förbundet.

Martin Berg tror därför på möjligheten att få till ett stärkt skydd för de fackligt aktiva.

– Det hoppas jag verkligen att vi får till och det är en väldigt viktig fråga och vår fulla rätt att kräva. Så det ska vi lägga fram på onsdag när vi ses för en första förhandling.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Många anställda på Northvolts batterifabrik i Skellefteå vet fortfarande inte om de får behålla sina jobb
Under onsdagen kom beskedet: Northvolt har ansökt om konkurs. Foto: Pontus Lundahl/TT

Northvolt i konkurs: ”Priset betalas av våra medlemmar”

Under onsdagsmorgonen kom beskedet. Batteritillverkaren Northvolt har gått i konkurs, ett besked som kastar ut tusentals anställda i en osäker framtid.

“Det är uppenbarligen mycket som har gått fel, och priset betalas nu av våra medlemmar. Ansvaret för detta behöver klarläggas”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson i ett pressmeddelande.

Det krisdrabbade elbatteribolaget Northvolt har inte lyckats säkra de ekonomiska medel som behövts för att rädda företaget. Varken planerna på rekonstruktion i USA, som syftat till att skydda bolaget från konkurs, och ytterligare likviditetsstöd från bolagets långivare har inte varit tillräckliga. 

I ett pressmeddelande skriver bolaget:

”Som många företag i batterisektorn har Northvolt upplevt en rad svåra utmaningar de senaste månaderna som urholkat dess finansiella ställning, inklusive stigande kapitalkostnader, geopolitisk instabilitet, efterföljande störningar i leveranskedjan och förändringar i efterfrågan på marknaden.”

Under onsdagsmorgonen lämnades ansökan om konkurs in till Stockholms tingsrätt. Enligt Svt jobbar 5 000 personer i dagsläget på Northvolt, de flesta i Skellefteå. Konkursen drabbar även anställda i Västerås och Stockholm.

”I slutändan, med begränsad tid och tillgängliga ekonomiska resurser, kunde företaget inte nå de avtal som krävts för att säkra sin framtid”, skriver Northvolt i pressmeddelandet. 

Arbetare på Northvolt och Peter Carlsson avgående vd på Northvolt

Northvolts ”gröne Jesus” lämnar arbetare med skulder

Konkursbeskedet berör cirka 1 800 av IF Metalls medlemmar. 

“När den akuta fasen i det arbetet är avklarat finns det många frågor kring händelseutvecklingen som kommer att kräva svar”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson i pressmeddelandet.

Även många av Unionens medlemmar drabbas. Facket har strax under 1 300 medlemmar på bolaget.

“Det är såklart ett tungt besked och en väldigt mörk dag för alla oss som varje dag jobbat hårt och hoppats att bolaget ska ta sig igenom denna tuffa tid”, säger Shaneika Jeffrey, vice ordförande för Unionen-klubben på Northvolt Ett i Skellefteå.

Sveriges Ingenjörer har cirka 650 medlemmar på företaget i Stockholm, Västerås och Skellefteå.

“Det här är ett oerhört tufft besked för våra medlemmar, som slitit hårt för att rädda företaget. För den gröna omställningen och för svensk konkurrenskraft skulle det vara förödande om de investeringar och den kompetens som förvärvats inte togs till vara. Europa behöver en batteritillverkning i världsklass”, säger Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Största konkursen i modern svensk historia

Konkursen är den största i modern svensk historia, och en av de största historiskt sett. 

Härnäst kommer en konkursförvaltare, utsedd av domstol, se över processen inklusive försäljning av verksamheten och dess tillgångar. 

I samband med en konkurs kan konkursförvaltaren besluta om statlig lönegaranti, för att säkerherställa att de anställda får lön.

Många anställda på Northvolts batterifabrik i Skellefteå vet fortfarande inte om de får behålla sina jobb

Fackets ilska mot ledningen på Northvolt: ”Så många frågor”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln