Det är högsommar i Sverige när George Barasa ringer upp från miljonstaden Johannesburg. Där sökte han politisk asyl i augusti 2017 efter att ha flytt förföljelser i hemlandet Kenya. Men redan efter ett par veckor fick han avslag.
– De påstod att jag har fabricerat hela min historia och gav mig ett utvisningsbesked. Jag överklagade men min ansökan försvann spårlöst, säger han.
Nu lever han gömd undan myndigheterna och flyttar runt på olika adresser för att inte bli upptäckt.
– Utan uppehållstillstånd kan jag varken jobba eller öppna ett bankkonto. Jag lever helt och hållet på andra människors generositet, säger han.
Känner du dig välkommen i Sydafrika?
– Nej, det gör jag inte. Xenofobi är väldigt utbrett här. Om man inte pratar ett sydafrikanskt språk är det svårt att ta sig runt. Det är tufft för alla asylsökande, och ännu värre för människor som identifierar sig som hbtq-personer.
Han berättar att han ofta utsätts för hot och trakasserier.
– Det finns mer acceptans här än i Kenya, men fortfarande attackeras gaykillar på stan. Homosexuella våldtas och mördas. Våra rättigheter skyddas av den sydafrikanska konstitutionen, men inte av samhället i stort. Det är verkligheten vi lever i, säger han.
För åtta år sedan, strax innan hans tjugoårsdag, berättade George Barasa för sin familj att han var gay.
– Det bekräftade deras värsta mardröm. Min familj ville inte ha med mig att göra och jag tvingades hoppa av skolan. Mina föräldrar var rädda för vad grannarna, släkt och vänner skulle säga. De slängde ut mig och hotade att döda mig om jag någonsin kom tillbaka.
– Jag var väldigt ung och förstod knappt vad som hände. Det var en oerhört jobbig tid, säger han.
De flesta hbtq-personer i Kenya försöker dölja sin sexualitet, eftersom de riskerar att bli av med jobbet eller blir vräkta från sin bostad.
George Barasa, musiker
Men till slut lyckades han avsluta sina studier och blev snabbt en frontfigur för unga, homosexuella kenyaner.
– De såg upp till mig för att jag öppet vågade prata om min sexualitet. De flesta hbtq-personer i Kenya försöker dölja sin sexualitet, eftersom de riskerar att bli av med jobbet eller blir vräkta från sin bostad. Det finns så otroligt mycket diskriminering och många tvingas att sälja sex för att överleva.
– Själv vräktes jag från min fyrarumslägenhet i Nairobi när min hyresvärd fick reda på att jag var gay.
Samkönade relationer är fortfarande förbjudna i Kenya, och så sent som i våras beslutade landets högsta domstol att inte skrota de lagar från 1897 som kriminaliserar homosexualitet. Det finns heller inga diskrimineringslagar eller hatbrottsrubriceringar baserade på sexuell orientering eller könsidentitet.
För George Barasa eskalerade situationen i februari 2016 när han tillsammans med gruppen Art Attack släppte musikvideon Same Love som beskriver tillvaron för en ung gaykille i Nairobi.
– Det är en själbiografisk låttext och jag själv medverkar i videon. Vi släppte den på Youtube men efter två veckor bannlystes den i Kenya. Polisen höll en presskonferens där jag häktades i min frånvaro, berättar George Barasa.
De unga musikerna tvingades under jord. En del flydde landet, andra gömde sig.
– Jag lämnade Kenya med bara en ryggsäck och mitt pass. Jag hann inte ens ta ut pengar innan jag flydde, och hade varken visum eller någonstans att ta vägen. Men jag var tvungen att ta mig så långt bort som möjligt, säger han.
Han lyckades ta sig till grannlandet Tanzania, och därifrån vidare till Sydafrika.
– Du har ingenstans att ta vägen och överallt möts du av homofobi. Tanzania är lika illa som Kenya, och jag fick muta gränspolisen för att överhuvudtaget ta mig genom landet.
Till slut kom han till Sydafrika, där han hoppades på att få politisk asyl på grund av förföljelserna i hemlandet.
– Men även på migrationsverket stötte jag på homofobi. Jag fick sitta bland en massa människor och berätta om min bakgrund. Ingen tog mig på allvar utan skrattade åt mig och sade att jag ljög.
– Sydafrika har en av världens bästa jämställdhetslagstiftning, men tyvärr gäller den bara sydafrikaner. Om du är mörkhyad kan du glömma politisk asyl, det är så det ser ut. Som afrikansk hbtq-person kommer du inte in i landet.
George Barasa säger att han ångrar att han flydde till Sydafrika.
– Jag förstod inte hur mycket främlingsfientlighet som fanns i landet förrän jag själv kom hit och upplevde det. I kåkstäderna har utlänningar det jättetufft. Deras affärsverksamheter plundras och rånas, och de kan inte röra sig fritt.
George Barasa får stöd av sydafrikanska och internationella organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Han har även startat en fundraising-kampanj för att få ihop pengar till mat och hyra.