Kulturhuset Stadsteatern på Dansens hus i Stockholm
Regi: Ronny Danielsson
Manus: Joseph Stein
Musik: Jerry Bock
Koreograf: Roger Lybeck
När filmen Spelman på taket, för sin tid enormt kostsamma och sedan lika prisad och inkomstbringande film, skulle spelas in 1971 gick det inte att göra det i Ukraina där det lilla judiska samhället, shtetl, legat innan det med tusentals andra utplånades. 60 år efter tsarens pogromer mot den judisk-ryska befolkningen ville Sovjetstaten inte veta av någon uppmärksamhet kring denna ”glömda” epok. Under revolutionen blev judarna inte mer accepterade och var efter massmord och flykt fortfarande under 1970-talet inte en folkgrupp av betydelse.

Författaren Sholom Aleichems (1859–1916) berättelse Tevye der milkhiker utgavs 1894. Handlingen grundar sig på hans egna erfarenheter av uppväxten i en by i Ukraina och de brutala pogromerna som accelererade under 1880-talet. En följd av dessa blev för många ett ökande behov av en judisk gemenskap, identitet och traditioner. Historien om Tevye och hans tre giftasvuxna döttrar har själva basen i just diskussionen om traditioner – ifrågasättande av dem. Döttrarna vill gärna välja sina blivande män själva men ett godkännande av fadern är ett ifrågasättande av de judiska traditionerna som håller ihop hela samhället. Han slits mellan denna identitet och kärlek till sina döttrar. Berättelsen speglar också en brytningstid där kvinnors synlighet och egna rättigheter påverkar i både samhälls- och familjelivet.
Diskussionen kring traditioner och identitet är förstås evigt intressant i alla generationer även om det i utsatthet och flyktsituationer får en särskild tyngd, som vi känner igen in i vår samtid. Därför har pjäsen och musikalen satts upp och setts av en stor publik om och om igen i hela världen. Men också förstås för att den helt enkelt är en varm och rolig musikal.
Visst blir man berörd av hur illa de trevliga byborna blir utsatta av de ryska soldaternas trakasserier men det bränner inte riktigt till.
Spelman på taket som nu satts upp av Stockholms stadsteater med en stor och välrepeterad ensemble, där det är svårt att inte rysa av trivsel under medryckande musik och magiskt ljussatta miljöer, saknar dock den riktiga smärtpunkten. Visst blir man berörd av hur illa de trevliga byborna blir utsatta av de ryska soldaternas trakasserier men det bränner inte riktigt till – ens i närheten av att till exempel bara läsa en kort sammanfattning av författarens biografi.
Det mesta finns i texten men den riktiga fattigdomen (som Sholom Aleichem delade i hela sitt liv) gestaltas inte så starkt. Inte heller en egentlig skräck över att som ung flicka bli bortgift med en 40 år äldre änkling. Här finns sorgsna toner och stilla stunder och man hade kanske gärna sett mer av den varan för verklig identifikation. Nu blir det mycket socker i botten. Men så är ju socker också väldigt gott! ”Å den ena sidan – men å den andra”, som Tevje ständigt resonerar med Gud.
Författaren själv fick viss kritik på sin tid för sitt glada humör mitt i tragiken, men hävdade till sin död i tuberkulos vid 57 år ålder att glädjen var det som skapade fäste och mening: ”Minns mitt namn med ett skratt – eller inte alls”, skrev han i sitt testamente. Och följdes av 100 000 fans till graven i New York. På gravstenen står hans egen dikt med raderna som på svenska lyder ungefär: ”Men just när hela världen viker sig av skratt gråter jag, men bara Gud vet för det är i hemlighet”.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.