”Varken fackens tjatiga debattartiklar eller dialogsamtal med politiker kommer att förändra situationen, det är ett som är säkert”, skrev fritidsledaren Joel Ström i en debattartikel i Arbetaren den 20 september, apropå Förskoleupprorets och Lärarupprorets strategier. Här svarar företrädare för Förskoleupproret på hans debattartikel.
Den 20 september skrev Joel Ström, fritidsledare, en debattartikel om Förskole- och Lärarupproren och ställde där några frågor.
-
Ska vi stå kvar vid sidlinjen?
-
Låta andra definiera problem och lösningar?
Förskoleupproret svarar här på dessa två:
Nej, vi ska inte stå vid sidlinjen. Det slutade Förskoleupproret göra den 27 december 2017 då vi lanserade #pressatläge. Där och då tog vi beslutet att leda. Att vara de som talade om, vara de som berättade hur det ser ut på allt för många förskolor i Sverige. Och vara de som leder samtalen och ”make it happen”.
Ett av delmålen var att göra oss så intressanta så att ett möte med samtliga partier i utbildningsutskottet skulle komma till stånd. Den 6 november blir det verklighet.
På frågan om andra ska definiera problemen så är svaret åter nej. Det gör vi, professionen. Och problemen inom förskolan är åt pipsvängen. Det är konstaterat genom 1 600 vittnesmål i ovan nämnt dokument och genom alla de förtvivlade berättelser vi får ta del av i Facebookgruppen Förskoleupproret i en aldrig sinande ström. Även forskare har skrivit en varnande artikel om situationen i förskolan. Det är en alarmerande situation.
Statistiken från Skolverket och som de styrande lutar sig emot, går stick i stäv med vad förskollärare och barnskötare upplever och ser i verkligheten om barngruppernas storlek.
Forskning sunderstryker att en kvalitativ förskola ger friska och välutbildade ungdomar. Vi har inte längre en kvalitativ förskola. Ny forskning kommer in och börjar hinta om lämpligt antal barn per förskollärare. Vi är långt ifrån den siffran.
Statistiken från Skolverket och som de styrande lutar sig emot, går stick i stäv med vad förskollärare och barnskötare upplever och ser i verkligheten om barngruppernas storlek. Så självklart är det vi som ska definiera problemen, framföra dem och få gehör utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Vi är den beprövade erfarenheten i förskola. Lärare och lärare mot fritidshem samt studie- och yrkesvägledare är det i skolan.
Det finns också en följdfråga på detta: Vem ska diktera lösningarna? Även det ska professionen göra. Men i samarbete med de styrande. Där befinner sig Förskoleupproret nu med ett första rundabordssamtal där samtliga partier har bekräftat sitt deltagande. Även om vi inte har skrikit färdigt har vi så smått börjat vända blad trots ett, som en vulkan, kokande inre.
Vårt syfte med samtalet är enkelt till en början: ”Att skapa goda relationer med politiker. Att bli lyssnad på och respekterade för vår kompetens.” Målet håller vi för oss själva. Tillsvidare.
Vi har ett högt slutmål. Och för att nå det betar vi av delmålen ett efter ett. Kanske inte på det sätt som man förväntar sig med uppror – galna upptåg, vilda strejker, krama träd eller leka död på marken, även om tanken har föresvävat oss. Många gånger.
Men vi tror att vår strategi gagnar förskolans situation. Respekt, tålamod, samtal och samarbete är våra ingredienser. Det tar tid. Tid som vi egentligen inte har. Men vi har inte heller tid att bygga något som snart, återigen, vittrar sönder. Vi behöver en stadig grund och det startar med ett ordentligt, fast, väl gjutet murblock lagt på en väl avvägd mark.
Vi vet vad. De vet hur. Det samarbetet måste flätas samman. Det räcker inte med att skrika sig hes. Vi måste börja samtala med de folkvalda på riksnivå.
Annette Nord, leg. förskollärare
Katrin Nörthen, leg. förskollärare
Anki Jansson, leg förskollärare
Annica Järking, f.d. förskolechef
Monica Lindström, leg. förskollärare
Diana Hall, leg. förskollärare.
Ledningsgruppen i Förskoleupproret