Skandalartiklarna om franchisekedjor har de senaste veckorna handlat om Espresso House och Burger King. Mönstret är att till att börja med handlar det ofta om uppdatering av gammal mat, och när man gräver lite djupare om orimliga arbetsförhållanden där personalen vägras övertidsersättning eller bryskt hotas med åtgärder om de ifrågasätter arbetsförhållandena.
Högsta chefen i den svenska delen av kedjorna skyller ifrån sig på franchiseinnehavarna – ”långt från vår värdegrund” brukar det heta. Men själva idén är att varje länk i kedjan ska ha vinst och varje länk nedåt i kedjan får allt hårdare press på sig.
Manus: Paul Laverty
Regi: Ken Loach
Detta förklarar chefen på distributionsfirman i Paul Lavertys och Ken Loachs film Sorry we missed you för egenföretagarna som han anlitar. Firman talar om hur jobbet ska göras och de som utför jobbet tar alla risker utan försäkringar mot felaktiga adresser, arga hundar, akuta läkarbesök eller rån. Eller i detta fall en tonårsson på glid.
Abby (magiskt gestaltad av tidigare skolassistenten Debbie Honeywood) är egenföretagare inom hemtjänsten och får betala bussen mellan ”kunderna” själv. Vissa av dem vill inte stiga ur sängen för en ensam dag att stirra in i väggen, andra behöver ett besök mitt i natten och Abby kommer sällan hem i tid för att hinna träffa elvaåriga Lisa Jane och sextonårige Seb före läggdags.
När maken Ricky blir arbetslös tar han chansen att leasa en transportbil och som ”egen firma” utföra transporttjänster för ett leveransföretag. Här finns inga marginaler och varje dag blir det bråk mellan de stressade chaufförerna och uppdragsgivaren.
83-årige Ken Loach är en regissör i total solidaritet med människor som kämpar i motvind under konsekvenserna av den nyliberalt iskalla politik där var och en förväntas bli sin egen lyckas smed.
”Pistolen”, scannern som chaufförerna måste ha med sig registrerar varje rörelse och styr arbetet på minuten. Snart lär sig Ricky att pissa i en flaska och springa allt fortare för att hinna med alla kunder. När Seb sluter sig alltmer och hotas av avstängning från skolan efter ett slagsmål börjar paniken sprida sig i familjen, alla tar stryk av situationen. Man hoppas att det inte ska bli värre – men detta har blivit en familj i fritt fall.
83-årige Ken Loach är en regissör i total solidaritet med människor som kämpar i motvind under konsekvenserna av den nyliberalt iskalla politik där var och en förväntas bli sin egen lyckas smed. Och han glömmer inte vilka som bär ansvaret. När Abby hos en av sina brukare tittar på gamla foton och det dyker upp en bild från gruvarbetarstrejken 1984–85 är det nog inte många britter som missar anspelningen.
Gruvarbetarfacket splittrades och smulades i bitar under den årslånga kampen mot statens nedläggning och privatisering av gruvorna. Några år efter nederlaget stängde Margaret Thatchers regering de flesta gruvorna och sålde de sista 15 till privata intressen. Det paradigmskiftet vill Loach påminna om.
Kris Hitchen, som spelar huvudrollen Ricky, hämtade inspiration för sin roll ifrån arbetet som rörmokare som han levt på mellan roller.
Filmen är löst baserad på leverantören Don Lanes historia. Lane avled i februari 2018 efter att ha jobbat under julhelgens rush istället för att söka vård för känningar av sin diabetes. Han hade tidigare fått avdrag på 150 pund när han besökt en läkare.
Det blir allt fler som hamnar i Don Lanes och ”Rickys” situation. Just dessa är ensamma företagare, men de delar också en bit verklighet med till exempel hon som steker hamburgare och han som på kaffekedjan repetitivt frågar om det ska vara något till latten, där budskapet är att det är onödigt, till och med illojalt, mot företaget att vara med i facket.
Sorry we missed you har premiär i halloweenhelgen och är förutom starkt gripande en riktig rysare – se den om du törs.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.