Stockholmarna är inte bortskämda med teater som berättar om arbetslivet från golvperspektiv. Men nu har Henrik Dahl har regisserat en föreställning efter Systembolagsarbetaren, poeten och förhandlaren Emil Boss verk Acceleration som utkom som ett slags engångsverk eftersom den i form av en kvittorulle är mycket svår att sätta i bokhyllan och återkomma till.
Själva rullen påminner också om avspärrningstejp vilket är kongenialt med verkets ”handling”, upplevelsen av att utsättas för omgörning av arbetet till ett lean-helvete där toalettbesök tidsutsätts, telefonsamtal inte är tillåtna på jobbet och stolarna vid kassan bortrationaliseras eftersom de får kunden att uppleva personalen som inte tillräckligt alert.
Tempot ökar som i Moderna tider, Chaplins absurda löpande band-film, där det gäller att hänga med i vansinnestempot satt av någon utan praktisk erfarenhet av jobbet, för att inte bryta tempot för hela gruppen.
Dikt: Emil Boss
Musik: Dror Feiler
Regi: Henrik Dahl
Teater Tribunalen i Stockholm
De tre skådespelarna Adriana Savin, Arash Azarbad och Fredde Thurfjell lyckas med en trave vinlådor gestalta ett dramatiskt skeende på det statliga Systembolaget, då de anställda ska förvandla sig själva till en del av maskineriet.
En stort leende del. Här finns också den inhyrda städpersonalen, livrädda för att förlora jobbet och därför helt bakbundna vad gäller röst och rättigheter. En tredje aktör i dramat är vingårdsarbetarna i Sydafrika samt gårdens (white-faceade) ägare och boss som vid ett besök från en svensk delegation försäkrar att allt utförs enligt Systembolagets rättviseönskemål.
En annan bild ger de anställda – de talar om gifter, usla bostäder och extrem arbetsotrygghet. Detta blir upptakten till strejker på gårdarna och i lager och butiker i Sverige.
Ett tydligt budskap är alltså hur arbetarnas solidaritet över de olika produktionsleden blir blytung och nyckeln till framgång.
Men vad föreställningen också ger är en stark identifikation och därmed förståelse. Det räcker inte med att förstå systemet på ett intellektuellt plan, orättvisan och kampen mot den måste gestaltas som en livsnödvändighet – det lyckas föreställningen göra.
Inte minst har just surrealismen i systemet en viktig roll, de inblandade förväntas lyda nya obegripliga pålagor utan begriplighet.
Liksom i Ken Loachs hyllade film Sorry we missed you, just nu på svenska biografer, om priset för den nya frälsningen gig-ekonomin känner publiken sorg och rysningar över rollfigurernas slocknande arbetsglädje (eller åtminstone vaga –intresse) till förmån för enorm fysisk och mental stress.
Inte minst har just surrealismen i systemet en viktig roll, de inblandade förväntas lyda nya obegripliga pålagor utan begriplighet. Den enda logiken blir motståndet.
Efter varje föreställning blir det frågestund med olika aktörer inom politik och kultur med viss insikt i frågor som pjäsen berättar om. Under premiärkvällen vred sig Vänsterpartiets Ali Esbati, ekonom och arbetsmarknadsengagerad politiker, under publikens törstiga frågor. Även han verkade skakad och rörd av föreställningen – och lite ur balans.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr