Rapporten som är gjord på uppdrag av FN:s miljöprogramsgrupp, UNEP, visar att det finns ett stort gap mellan vad länder har lovat att göra för att minska utsläppen och vad länderna planerar att producera i termer av fossila bränslen. Det är speciellt kol som enligt planerna kommer att produceras betydligt mer än vad som vore hållbart – hela 150 procent mer än om tvågradersmålet ska kunna nås.
– Det betyder att regeringar gör en sak med den ena handen och en annan med den andra, det hänger inte ihop helt enkelt. Det betyder att vi har en ytterligare utmaning i förhållande till att klara klimatet, säger Måns Nilsson.
Han poängterar att inte ens det länderna lovat som nationella klimatåtgärder, de så kallande NDC, ligger i linje med den planerade produktionen. Skulle produktionen av fossilbränslen fortskrida som planerad pekar det på att den globala temperaturen kommer att höjas med mer än tre grader jämfört med förindustriell tid.
– Det är en alarmerande trend såklart. Vi vill belysa det här problemet och ta upp det på klimatförhandlingarnas bord.
Produktionen av fossila bränslen är i dagsläger inte ens nämnd i Parisavtalet. Trots att det är den största källan till klimatförändring.
– Första steget är att få ut det på agendan och visa att det sker så stora investeringar på fossilbränsle, trots att det inte ligger i linje med avtalet. Och sen vill vi visa att det sker så mycket statligt stöd för den här produktioner.
Måns Nilsson nämner den kritik som finns mot förnybar energi som handlar om dess beroende av statligt stöd och att den är missriktad.
– Man glömmer då att nämna att den fossila produktionen haft statligt stöd i alla tider, säger han.
I år har till exempel Spanien sagt att de ska stänga ner sina inhemska kolgruvor.
Måns Nilsson, vd för Stockholm Environment Institute
Trots rapportens alarmerande innehåll så finns det ljusglimtar som lyfts fram bland annat att ett antal länder har valt, att på frivillig väg, satsa på att fasa ut sin fossila produktion.
– Det är något som sprider sig, i år har till exempel Spanien sagt att de ska stänga ner sina inhemska kolgruvor, säger Måns Nilsson.
Ett av problemen med att snabbt stänga ner produktionen av fossila bränslen är att flera samhällen i många fall helt livnär sig på dessa industrier. Samhällen där till exempel en kolgruva givit möjlighet till sysselsättning i flera hundra år. Måns Nilsson menar att man i dessa fall måste ha en rättvis politik som gör att de berörda ska kunna hitta en annan sysselsättning.
Att vi kommer nå 1,5-gradersmålet ser Måns Nilsson som alldeles för sent, men tvågradersmålet ser han fortfarande som möjligt. Men att det skulle kräva snabba beslut under de närmaste åren.
– Det som måste hända är en förändrad syn av marknaden, att de ska sluta investera i fossilproduktion. Vi som jobbar med det här tror inte att det finns någon långsiktig framtid för kolkraft, men i de finansiella marknaderna ser vi inte att de räknar med en sån risk i dag i någon större utsträckning. Men om det börjar ändrar sig kan det bli en snöbollseffekt. Man vill inte vara sist på bollen, säger Måns Nilsson.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr
