I reportaget som Arbetaren publicerat berättar de närmast anhöriga till Julia Markström, som den 27 juli 2018 föll genom det sönderrostade golvet och omkom, om hur de behandlats av företaget efter dödsolyckan. Grete Solvang Stoltz är direktör för HR-avdelningen på LKAB och menar att inledningskontakten inte varit LKAB:s ansvar.
– I ett fall som det med Julia Markström handlade det om att hon jobbade för en underleverantör och i ett sådant fall är det dem som hon var anställd hos som tar inledningskontakten.
Det skulle dröja tre månader innan familjen, på egen begäran, slutligen fick träffa LKAB:s ledning.
– Vi gick in från bolaget i ett senare skede och det här var ju en situation där många av de anhöriga var anställda hos oss. Inledningsvis var det ledningen på orten och förste-entreprenören som höll kontakten. Sedan har vi träffat dem från ledningshåll också och haft en dialog vid ett antal tillfällen.
Hur har ni hjälpt och gett stöd till de anhöriga?
– Vid en sådan här situation är den form av stöd vi erbjuder hjälp med praktiska frågor, krishantering och professionell företagshälsovård. Det kan också handla om ekonomisk hjälp vid uppkomna kostnader. Det här måste man ge utifrån de fog som finns i dialog med de anhöriga.
Familjen Markström upplevde att företaget inte lyssnade på deras önskemål och att familjen lämnades utanför viktiga händelser, däribland två minnesstunder. Under mötet med LKAB:s ledning bad föräldrarna företaget att korrigera bilden som etablerats av att Julia Markström själv bar ett visst ansvar för olyckan och att de skulle skriva om detta i den egna personaltidningen. De upplevde att de blev lovade att så skulle ske. Men det skulle dröja flera nummer och ytterligare påtryckningar från familjen innan detta skedde i form av en bisats i en notis.
Jag förstår att detta är den mest fruktansvärda händelse man kan vara med om som förälder och då är det skäligt att lyssna på familjen och självklart ta till oss de synpunkter som de har.
Grete Solvang Stoltz, HR-direktör på LKAB
Tycker du att LKAB har lyssnat på familjens önskemål?
– Jag har ju i dialog med dem fångat upp att de inte är nöjda med allt vi gjort, speciellt gällande kommunikation. Det beklagar jag och det får vi ta till oss och fundera över hur vi kan utveckla våra rutiner framåt.
– Jag förstår att detta är den mest fruktansvärda händelse man kan vara med om som förälder och då är det skäligt att lyssna på familjen och självklart ta till oss de synpunkter som de har.
I reportaget berättar Julia Markströms föräldrar om att det dröjde länge innan någon krishantering erbjöds. För den yngste sonen fick de själva söka stöd.
Gav man krishantering tillräckligt snabbt till familjen tycker du?
– Den information jag har gällande när företagshälsovården kom in så var det ganska snabbt. Jag har inte fått några sådana synpunkter.
Grete Solvang Stoltz kompletterar frågan i ett mejl där hon skriver att företagshälsovården inledningsvis hade kontakt med alla, men när det gällde den yngste sonen var rekommendationen att ta kontakt med specialister inom BUP och elevhälsan.
Arbetaren kan i sitt reportage berätta om ytterligare ett tillbud som inträffade på LKAB, samma förmiddag som Julia Markström föll genom det sönderrostade golvet. Då arbetade fyra anställda i ett så kallat störtschackt när plötsligt en lastare tömde flera ton malm ner i schaktet. Hade inte de anställda snabbt hunnit söka skydd hade de riskerat att skadas allvarligt. En av de anställda som arbetade i schaktet var Björn Krekula, nära anhörig till Julia Markström. När han och de andra kom upp ur schaktet fick han beskedet om hennes dödsolycka. Chocken ledde till att han inte gjorde en formell tillbudsrapport.
Björn Krekula arbetar också på LKAB. Samma dag som Julia föll genom golvet var han med om ett allvarligt tillbud.
– Han berättade det för mig och Jan Moström, vår vd, var också med vid det tillfället.
Varför har tillbudet inte rapporterats?
– Där kan jag säga att jag omedelbart efter mötet tog kontakt med gruvledningen och berättade om det Björn berättade om. Det har också vidtagits omedelbara åtgärder för att förbättra rutiner så att det ska ha åtgärdas. Tillbudet måste man ju vara med om för att veta alla detaljer. Den som varit med om händelsen måste registrera, eller dem som varit med om den.
– Jag vet inte om händelsen finns i systemet, det kan jag inte svara på.
Tycker inte du att LKAB har ett ansvar i att det finns en dokumentation på tillbudet?
– Vad jag har förstått har det vidtagits förbättringar och rutinerna har förbättrats. Gällande vilka åtgärder där borde du intervjua Michael Palo.
Jag talade med honom, men Michael Palo kände inte till tillbudet.
– Men det är ju så att Michael började arbeta på LKAB strax efter händelsen. Jag kan be Anders Lindberg återkomma i den frågan med någon som kan prata om den händelsen.
LKAB:s pressekreterare Anders Lindberg har dock inte återkommit med information gällande vilka åtgärder som vidtagits efter tillbudet. Arbetaren har upprepade gånger sökt LKAB:s vd Jan Moström men han har lagt på luren i telefon och vägrat svara på frågor.