Efter dödsolyckan den 27 juli 2018 då 21-åriga Julia Markström föll genom det genomrostade golvet i Svappavaara, har LKAB sagt att säkerhetsåtgärder vidtagits gällande rostproblematiken i verken. Samtidigt vittnar anställda om att säkerheten brister på företaget, att viktiga reparationsutbildningar inte blivit av och att det finns en omfattande rostproblematik i verken i Kiruna. Dessutom har ett allvarligt tillbud trots ledningens kännedom inte rapporterats in. Nu svarar Michael Palo, produktionsdirektör för Division Norra och ansvarig för anläggningarna i Kiruna, på kritiken.
Vad har du för kommentar kring att det finns en rostproblematik i anläggningarna i Kiruna och att skyddsombuden påpekar detta?
– Efter dödsolyckan har vi gått igenom alla anläggningar. Vi har prioriterat det mest akuta, men är inte färdiga ännu. Det är hela stålkonstruktioner och byggnader som måste få den omsorg de förtjänar. Det finns en rostproblematik men inte överallt i alla anläggningar. Den är lokaliserad till där det är väldigt fuktigt och varmt.
21-åriga Julia Markström ramlade genom ett sönderrostat gallergolv och omkom. Flera anställda som Arbetaren har talat med beskriver golven i Kiruna som en dödsfälla. Samtidigt uppger Jarno Dahlqvist, huvudskyddsombud ovan jord i Kiruna, att en utbildning i golvreparation som utlovats inte blivit av. Varför vet inte Michael Palo, trots att han fått läsa frågorna på förhand.
– Det kan jag faktiskt inte svara på. Det måste jag kolla upp med de som är närmast anläggningarna. Jag vet att de håller på att ta fram någon utbildning som skulle varit klar. Men om du säger att den inte är det så kan det väl vara så.
Enligt anställda som Arbetaren talat med har genomförda personalminskningar fått den naturliga följden att det nu finns färre personer i verken som kan kontrollera anläggningarna.
– Tidigare har det ju skett personalminskningar, men jag kan inte säga att det är just när det kommer till uppsikt. Men nu tillsätter vi resurser igen för att specifikt jobba med detta. Det är bestämt sedan ett år tillbaka, men vi måste utbilda och få folk på plats.
Finns det en risk att ännu en olycka kan ske på grund av rost och bristande säkerhet?
– Jag tänker att det får inte ske. Om det finns sådana områden i dåligt skick som innebär personrisker så ska de spärras av och åtgärdas. Måste vi spärra av större delen av verksamheten för att göra jobb så gör vi det. I det skicket är inte anläggningarna att den risken finns, däremot har vi mycket kvar att säkerställa för att se till att de långsiktigt håller en hög status.
Kent Henriksson, regionalt skyddsombud på IF Metall, säger till Arbetaren att det saknas ingreppsskydd på banden där godsen fraktas, vilket innebär att anställda lätt kan skada sig. Men inte heller det säger sig Michael Palo känna till.
– Det är inga uppgifter jag känner till. Det måste jag kolla upp. Vi jobbar ju övergripande med båda divisionerna och tar ett helhetsgrepp gällande ingreppsskydd och går igenom alla anläggningar. Vi har ju flera mil bandtransportörer så det tar en hel del tid. Ingreppsskydden ska sättas tillbaka när man återställt anläggningarna, men varför det inte sker… Det kan jag inte svara på rakt av utan det får vi ta via text.
Arbetaren kan i sitt reportage berätta om ytterligare ett tillbud som inträffade på LKAB, samma förmiddag som Julia Markström föll genom det sönderrostade golvet. Då arbetade fyra anställda i ett gruvschakt när plötsligt en lastare tömde flera ton malm ner i schaktet. Hade inte de anställda snabbt hunnit söka skydd hade de riskerat att skadas allvarligt. Men Michael Palo känner inte till detta.
– Jag var inte anställd på LKAB vid den tidpunkten och när jag såg din fråga i mejlet var det första gången jag hörde talas om det. Arbete vid gruvschakt är ett av våra högst prioriterade områden med tydligt regelverk. Det finns tydliga rutiner just där. Händer det sådana grejer ska det rapporteras in.
En av de anställda som arbetade i schaktet var Björn Krekula, nära anhörig till Julia Markström. När han och de andra kom upp ur schaktet fick han beskedet om hennes dödsolycka. Chocken ledde till att han inte gjorde en formell tillbudsrapport. Men det gjorde inte heller de chefer som fick vetskap om olyckan, däribland LKAB:s vd Jan Moström.
Det är inte normalt att det släpps. Jag måste gräva i detta och kolla på vad egentligen som har hänt. Det är inte rätt – så är det ju.
Michael Palo, produktionsdirektör på LKAB
Tycker du att LKAB tagit sitt ansvar?
– Nej vi ska rapportera in. Det är ingen som är osäker på var det ska rapporteras in sådana här saker när de inträffar. Det är inte normalt att det släpps. Jag måste gräva i detta och kolla på vad som egentligen har hänt. Det är inte rätt – så är det ju.
I Arbetarens reportage berättar Björn Krekula, som var med om tillbudet, om hur säkerhetsrutinen kring avspärrningar varit oklar under en längre tid. Han menar att det blev underförstått att göra en muntlig rapportering, en så kallad “Telefem”, och strunta i att sätta upp avspärrningar. Han menar att man på LKAB lagt stort engagemang på mindre tidskrävande säkerhetsrutiner, medan de allvarligare säkerhetsbristerna förbisetts då dessa oftast tagit längre tid och framför allt lett till produktionsbortfall.
Vad har du för kommentar på att man endast tillämpat Telefem, en muntlig rapportering, och inte spärrat av kring schakten? Är det för att det tar kortare tid och för att produktionen inte ska bli lidande?
– Nej inte något sådant. Jag kan inte rutinen i detalj. Det handlar ju både om avspärrningar och om att få klartecken. Det låter inte som den rutinen. Vad jag vet är det inget fel på själva rutinen, det är en av de bättre vi har. Om man inte följer den kan det uppstå stora brister. Jag måste höra med gruvchefen hur den där rutinen ser ut. I min värld hör avspärrning och Telefem ihop, men jag vill återkoppla i text om hur den där rutinen ser ut.
Trots Michael Palos löften om att återkomma med skriftliga svar har han en knapp månad senare inte gjort det. Arbetaren har vid ett flertal tillfällen sökt LKAB:s VD Jan Moström på telefon, men han har lagt på luren och vägrat svara på frågor.
