Arbetaren har under lång tid granskat förhållandena på LKAB. Då anställda ännu vittnar om rostproblematik – 18 månader efter att Julia Markström föll mot sin död genom en rostig gallerdurk – ville vi prata med den högst ansvarige, LKAB:s vd. Men det ville inte han.
Klick. Jag hinner nätt och jämt presentera mig själv och tidningen jag ringer ifrån innan den högst ansvarige för bolaget lägger på luren. På ena sidan om telefonen sitter vi med tillbudsrapporter, vittnesmål och fotografier. På andra sidan: komplett tystnad.
Ännu ett försök och signalerna går envetet fram, men den här gången är det inte ens någon som lyfter telefonen på andra sidan. Inte heller får vi svar på skriftliga frågor.
Under det senaste året har vi på Arbetaren återkommande skrivit om säkerheten på det statliga bolaget LKAB. Det har i dag knappt gått ett och ett halvt år sedan 21-åriga Julia Markström förlorade livet på sin arbetsplats. Plötsligt föll hon handlöst genom en sönderrostad gallerdurk som av företaget antogs vara säker, trots att åtskilliga tillbudsrapporter skrivits om rosten i kulsinterverket.
Anhöriga, vänner och arbetskamrater lämnades kvar med en bottenlös sorg.
Ett och ett halvt år efter dödsolyckan vittnar anställda fortfarande om att tillräckliga säkerhetsåtgärder inte vidtagits. Den utlovade golvreparationsutbildningen i Kiruna har ännu inte blivit av och huvudskyddsombuden säger att det finns en omfattande rostproblematik ute på arbetsplatserna.
När man läser statistiken från Arbetsmiljöverket blir det tydligt att de flesta arbetsplatsolyckor med dödlig utgång sker inom vissa branscher.
Efter att reportaget publicerades har vi fått många reaktioner från våra läsare, men också från LKAB-anställda som tackat oss för granskningen.
Samtidigt är LKAB inte den enda platsen där arbetsolyckor sker. När man läser statistiken från Arbetsmiljöverket blir det tydligt att de flesta arbetsplatsolyckor med dödlig utgång sker inom vissa branscher. Och trots att det i genomsnitt sker en dödsolycka i veckan, är det bara toppen på ett isberg när det kommer till arbetsplatsolyckor generellt.
I takt med att de otrygga jobben ökar blir det också svårare för människor att larma och rapportera om den farliga arbetsmiljön. Inte minst i entreprenörsleden i byggbranschen där lönedumpning förekommer, där migrantarbetare är extra utsatta och där det ofta saknas utsedda skyddsombud. Företagen i toppen kan enkelt backa undan sitt ansvar för säkerheten.
Gruvindustrin står för en stor del av sysselsättningen i Norrbotten och tillför miljardvinster till staten. Men samtidigt som LKAB 2018 slog produktionsrekord fortsätter de anställda att larma om den bristande säkerheten.
Det väcker också frågor om vilka skyldigheter en vd, som är ytterst ansvarig för säkerheten, har. Behöver denne inte svara på frågor?
I ansvaret för den löpande förvaltningen ingår också det yttersta ansvaret för arbetsmiljön. I fjol fick LKAB:s vd Jan Moström enligt Norrländska Socialdemokraten (21/9-2019) en löneökning på 14 procent och en lön på över en halv miljon kronor i månaden. Det var den största ökningen för en direktör i ett svenskt statligt bolag.
Kanske gör vi ett nytt försök att ringa, men den högst ansvarige tenderar att vara svår att nå.