2019 års sista nummer av tidskriften Arbetarhistoria berättar Linn Spross om den svenska rörelsen mot justitiemordet på anarkisterna Bartolomeo Vanzetti och Nicola Sacco som trots nekanden och brist på bevis dömdes till döden för rånmord 1921 i Massachusetts, USA. I USA och i många andra länder demonstrerade människor, organisationer och fackföreningar mot domen. Fackföreningar, särskilt de syndikalistiska samorganisationerna i Sverige organiserade protesterna, fabriker tystnade under strejker från Porjus och Kiruna till Norrköping, Uppsala, Mölndal och Rute på Gotland, och i Stockholms hamn vägrade hamnarbetarna att lasta av båtar från New York. Demonstrationer samlade upp till 50 000 personer vid flera tillfällen. I augusti 1927 intensifierades protesterna men Sacco och Vanzetti avrättades i elektriska stolen den 22 augusti.
Tidningen Arbetaren följde processen och insändaren Ragnar Johansson skrev efter dödsbudet det som många kände: ”…en kväljande känsla av leda vid allt – och ett värkande hat emot orättfärdighet – en intensiv äcklande avsky för allt, som är amerikanskt.”
Både samtiden och eftervärlden har tolkat domen som utslag av invandrarfientlighet och repression emot Sacco och Vanzetti för deras politiska aktivism. 50 år efter avrättningarna på Sacco and Vanzetti Memorial day den 23 augusti, läste guvernören i Massachusetts, Michael S. Dukakis, upp en proklamation som officiellt erkände att Sacco och Vanzetti inte fått en rättvis rättegång, och att ”all stigma och skam ska frånkopplas dem och deras efterlevande familjer framöver”. Han uppmanade också invånarna i staten att stanna upp och reflektera över de tragiska händelserna, och ta lärdom av historien.
En annan, mer okänd historia som Arbetarhistoria berättar är den om det kommunistiska folkdanslaget Skäran som bildades i Stockholm 1924 av medlemmar i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. Den etablerade foldansrörelsen som fanns vid tiden hade en viss vurm för hembygds- och fosterlandsromantik och förbundets tidning uttryckte under 1930-talet beundran för hur folkkulturen lyftes fram i nazisternas Tyskland, skriver Wictor Johansson i sin artikel.
Skäran ville presentera en annan kontext till folkmusiken och -dansen, och var inte välkomna på till exempel Skansen då folkkulturen skulle visas upp. En medlem i Skäran berättar om hur hon vid uppträdanden på arbetarfester kom i kontakt med arbetarrörelsens politiska budskap. Artikeln berättar om hur föreställningar om arbetarrörelsens och vänsterns ointresse för folkdansen inte riktigt stämmer med verkligheten, även om men knappast kan säga att den utgjort ett stort nummer. I dagens Sverige, då nationalistiska krafter gärna vill beskriva hembygdskulturen som något som står utan internationella influenser är det förstås extra intressant att lyfta fram den alternativa historien. Det är Skäran ett exempel på.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr