Åsa Bergenheim
Carlssons förlag, 2019
Tiousentals människor, de flesta kvinnor, anklagades för häxeri och avrättades i skov i Europa under senmedeltiden, och 1668–1676 nådde verksamheten en höjdpunkt i Sverige. Hur kunde Gud acceptera människors förbund med ondskan, vilket det ju handlade om? Att ifrågasätta Guds allsmäktighet var inte direkt heller ofarligt. Om dessa frågor tvistade kyrka, statsbildare och lagstiftare intensivt under medeltiden. Man upplevde sig famla något i saken, de dömande makterna var lokala på lägre nivå medan kungen hade veto som högre instans.
I slutet av 1400-talet utkom en bok som till att börja med inte betraktades som en auktoritet men så småningom fick stor betydelse som styrmedel i processerna mot människor anklagade för häxeri. Boken Malleus Maleficarum var skriven av de två dominikanermunkarna Heinrich Institoris Kramer och Jacob Sprenger. Åsa Bergenheim, som i Den liderliga häxan – Häxhammaren och de svenska häxprocesserna, berättar historien bakom boken mera känd som Häxhammaren, skriver att Institoris som var påvens inkvisitor ”i sitt nitiska värv stördes av allmänhetens brist på förståelse och skepsis inför kyrkans och inkvisitionens anklagelser och metoder”. Visserligen behövde inkvisitionens utövare vid tiden inte svara för någon annan än påven men allmänhetens förståelse var viktig för en effektiv utövning.
Inte minst kapitlet om straffets funktioner är ett resonemang som leder in i våra dagars debatter om straffskipning.
I Bergenheims genomgång av svenska rannsakningsprotokoll och andra texter från senmedeltiden framgår att Häxhammarens inflytande var ickediskutabelt. Hon börjar med att beskriva tidens samhälle och juridiska system, där respektive regent, som Karl IX, Gustav II Adolf, Kristina och Karl X med ett penndrag kan tyckas ha exponerat dagsformen genom ett friande eller fällande av ett fall som kommit ända upp till högsta ort. Slumpmässigheten är emellertid skenbar, samtidigt pågick ett byggande av stat och regelverk som rörde samhällets alla områden. Här framgår fascinerande omständigheter i kampen mellan världslig makt och andlig – även om de går djupt in i varandras intresseområden. Inte minst kapitlet om straffets funktioner är ett resonemang som leder in i våra dagars debatter om straffskipning.
Själva tillkomsten av handboken Häxhammaren och dess ”vetenskapliga” upplägg är inte mindre intressant. Författarna blandade myter med åsikter och inriktade sig på kvinnors sexualitet som ibland framstår som grundat i pornografiskt intresse – men också ingår i ett resonemang där kopulerandet med den onde var ett sätt att förskriva sig till hans lära.
Och mitt i alltihopa stod de förtalade, torterade, dömda och avrättade många (framförallt) kvinnor som i efterhand mest framstår som exempel att hålla fram som varnande exempel.
Bergenheim gör rent hus med en populär föreställning att häxprocesserna handlade om örtkunniga kvinnor som fick sota för att de utmanade manlig makt. Visst kunde enstaka småpåvar utnyttja en lokal situation men i det hela hade häxprocesserna en något förvirrad roll i europeiskt nationsbyggande. De avklingade också av efter 1676 när de inte längre fyllde den funktionen.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr