Blir du sjuk på jobbet när du möter en kund eller patient som bär covid-19, då har du drabbats av en arbetsjukdom. Till skillnad från en skada som ger bestående men har du inte rätt till någon särskild kompensation förutom sjuklön. Skulle det värsta inträffa och du skulle dö av sviterna, då har dina närstående dock rätt till kompensation.
Men oavsett utgång är det din arbetsköpare som bar ansvaret. Kan det dessutom bevisas i domstol att din chef inte vidtagit ”alla åtgärder som behövs” kan den högst ansvariga få böta eller till och med dömas till fängelse. I offentlig verksamhet kan den högst ansvariga till och med vara en kommun- eller regionspolitiker. Det säger Tommy Iseskog, jurist, författare och arbetsrättsexpert.
– Under de förutsättningarna är det arbetsmiljöbrott. Normalt blir det dagsböter, men det kan bli tal om fängelse om det är grov vårdslöshet. Har min chef fått de kravet är det dennas chef som är ansvarig och ytterst kan det hamna på de politikers bord som företräder respektive arbetsgivare, säger Tommy Iseskog.
Av arbetsmiljölagen följer att arbetsköparen ett ansvar att ”vidta alla åtgärder som behövs” för att skydda sina anställda för smittorisk. För en vecka sedan sänkte Folkhälsomyndigheten riktlinjerna till att heltäckande visir, förkläde och handskar ska vara standard, men att munskydd eller heltäckande klädsel inte längre är lika nödvändigt. Riktlinjerna bedöms vara mildare än rekommendationen från Världshälsoorganisation.
Samtidigt kommer rapporter från både sjukhuspersonal om saknade munskydd, eller munskydd som måste ransoneras och från äldrevården och hemtjänsten om ännu lägre skyddsnivåer. Det väcker givetvis frågan kring vad ”alla åtgärder som behövs” egentligen innebär i praktiken. Enligt Tommy Iseskog kan svaret på den frågan komma att bli klar först i efterhand.
– En grundprincip, och en norm i Sverige, är att alltid agera med marginal som arbetsgivare. Eftersom man inte kan veta det exakta kravet måste man ha marginal, har man inte det och det visar sig att någon blir sjuk då kan ansvar utkrävas. Det är också det rådet jag ger de arbetsgivare som har hör av sig till mig, säger han.
Arbetsgivarna måste göra en riskanalys. I det här fallet vet vi ju vilken risken är, att bli smittad och rentav dö.
Tommy Iseskog, arbetsrättsjurist
Ur arbetsmiljörättsperspektiv försvinner inte ansvaret för korrekt utrustning med att utrustningen inte finns tillgänglig. Men det kan då falla på de politiker som inte sett till att ha tillräckliga beredskapslager.
– Politiker som säger vi kör ändå, de tar den risken för att man tidigare fattat dåliga beslut. De kommer inte ifrån det yttersta arbetsmiljöansvaret och kan inte säga att de inte kunde hjälpa att det blev så här. Man kan dessutom till och med hävda att de borde kunnat räkna med en pandemi, säger han.
Han oroar sig för att arbetsmiljöperspektivet glöms bort under den pågående krisen och att de upparbetade rutiner för arbetsmiljöarbete och riskanalys sätts ur spel.
– Arbetsgivarna måste göra en riskanalys. I det här fallet vet vi ju vilken risken är, att bli smittad och rentav dö. Det är en fara som är minst sagt påtaglig och kan jämföras med andra livsfarliga uppgifter i arbetslivet som har mycket tydliga och bestämda krav.
Men han reagerar också på Folkhälsomyndighetens formulering i samband med de nya riktlinjerna där de formulerar: ”Riskbedömning i relation till vårdmoment ska göras av varje verksamhet, av arbetsgivaren i samråd med personalen.”
– Det intryck man fick var att Folkhälsomyndigheten ansåg att regionerna och personalen skulle komma överens. Man kan inte hantera arbetarskydd på det sättet. Arbetarskydd är inte en förhandlingsfråga. Men det är också viktigt att betona att det inte är Folkhälsomyndigheten som ska avgöra vad som är lämpligt arbetarskydd, säger han.
Men han säger att det dessutom är oroande med vittnesmålen från vården om rädsla för att gå till jobbet. Det i sig innebär att det skapats en negativ psykosocial arbetsmiljö som aldrig skulle accepteras under andra omständigheter, säger han.
Hur har man som anställd rätt att agera i det läge man beordras arbeta utan lämpligt skydd?
– Jag kan inte själv bara vägra, den enskilde har arbetsskyldighet trots allt. Men som enskild arbetstagare ska man gå direkt till skyddsombudet. Är jag beordrad att utföra arbete som är livsfarligt har skyddsombudet möjlighet att stoppa arbetet, säger Tommy Iseskog.
