Den ideella föreningen Mossutställningar är bland det mest intressanta på Stockholms offentliga konstscen. Projektet drogs igång 2004 för att stödja konstnärer att skapa i stadens tomrum, med hjälp av anslag och samarbeten och dyker upp då och då i staden.
Bland andra Konsthall C, Kulturhusets Lava och SVT, stadens museer, Stockholms kulturförvaltning, Feministiskt initiativ, Rätt att bo, Prekariatet, Cyklopen, Brand, SMHI, Polska institutet och olika restauranger har sponsrat och/eller deltagit i olika projekt och seminarier som Mossutställningar bjudit in till.
Det har visat sig lyckat att samarbeta med fastighetsvärdar, inte minst under tillkomsten av det nya jättebostadsområdet Norra Djurgårdsstaden, som fått pris för sina innovationer inom ekologiskt hållbar stadsutveckling. Ändå diskuterar man i konstprogrammet där, ”Konstnärliga avsmyckningar: Jord”, kritiskt hur kriterierna för ekologisk hållbarhet påverkas av ekonomiska intressen och om utvecklingen är kulturellt och socioekonomiskt hållbar.
Medverkande konstnärer har skapat offentliga konstverk i samband med bostäderna området, och bjudit in allmänheten, där även barn räknas in, till workshops kring lokala byggnadsmaterial som Stockholmsleran. Projektet vill föra in en holistisk syn på stadsplanering och -utveckling. Konstnärliga avsmyckningar rör sig över flera år och januari i år tändes ett tjugotal eldar på Strömparterren mitt i city, och samlade forskare, urfolksaktivister, dansare, konstnärer och arkitekter till samtal om klimat, kultur och hållbarhet under tema Eld.
Den franska fotografen och installationskonstnären Sophie Calle arbetar med att undersöka gränserna mellan det individuella och det offentliga. 2006 gjorde hon på inbjudan av Mossutställningar ett verk för ett äldreboende i Stockholm, Los Angeles. Verket är ett slags porträtt av en stad och dess innevånares individuella trossystem. De boende i servicehuset Väduren curerade själva konsten som skulle inrymmas i deras egna små lägenheter.
De fick också skicka ut ”spioner” från en konstskola som växlade ut konsten till andra verk i staden. En man som avskydde konstverken vid Raul Wallebergs torg skickade ut en agent att intervjua förbipasserande om verken, en annan spionerade på boendets anställda sjuksköterskor dag och natt. Publik och press bjöds in för diskussioner om konsten med de medverkande.
En av mina favoriter är Mother’s Tongue, en appledd konstupplevelse av konstnärerna Lap-See Lam och Wingyee Wu, som fortfarande går att uppleva. Här bjuds publiken in till företeelsen Kinakrogen, en vanlig men samtidigt dold sida av stadens kultur. Konstnärerna skriver: ”Mother’s Tongue låter dig med din kropp, telefon och medvetande färdas genom olika tider och generationer med kinakrogen som berättarjag. Vi leds genom en matriarkal historia om möten mellan generationer, och den sociala och kulturella friktion som följer. Platserna du leds till i verket aktiverar historier som ligger fördolda för oss i en mycket större berättelse om kinesisk diaspora, svenskhet och matkultur.” Mother’s Tongues app laddas ned gratis och verket går att upplevas på plats på en promenad på halvannan timme eller helt virtuellt.
Närmaste projekt är kapitel tre i serien Konstnärliga avsmyckningar, som ska pågå till 2021, med tema Vatten. Mossutställningars hemsida är en guldgruva för den som vill botanisera i stadens då, nu och framtid ur ett fantasifullt, utspejsat och djupt ansvarsfullt perspektiv.
